Citat:
Ursprungligen postat av Spiesser
När man pratar om det mänskliga språkets dualism, vad syftar man egentligen på då? Man pratar då om att det mänskliga språket är organiserat i två separata system, om jag förstått det hela rätt, men vilka är dessa system? Syntax och semantik? ...
Själva ordet dualism betyder tvådelning, som har två sidor etc. Nej, det
handlar knappast om nivåerna syntax och semantik i språkstrukturer.
Det finns nämligen åtminstone en nivå till, morfologi.
Som filosofiskt begrepp brukar dualism syfta på uppdelningen i en materiell
värld och en andlig värld. Filosofins förnämsta verktyg är språket, så de
filosofiska modeller som vi ärver via kulturen avspeglar sig i språkmodeller.
Termerna konkreta och abstrakta substantiv är en dualism i språket som
anknyter direkt till klassisk filosofisk dualism.
Samtidigt ifrågasätter många moderna filosofer dualismen. Det började väl
med Immanuel Kant, som påpekade att vi inte kan uppleva »Das Ding an sich«
utan bara registrera och tolka sinnesintryck från omgivningen.
Därmed blir det ingen absolut principskillnad (dualism) mellan följande två
konstateranden:
1. Just nu visar min utomhustermometer 6,7 °C.
2. Jag tror att Leijonborg kände till buggningen.
Den senare noteringen är vag i flera avseenden, särskilt antagandet om någon
annan persons kunskap vid en given tidpunkt. Den första noteringen ger intryck
av att vara en absolut sanning, men det är bara en »gradskillnad«.
Källor:
SAOB
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/55/13957.html
Stanford
http://plato.stanford.edu/entries/dualism/
På Svenska språkrådets webbsidor förekommer inte ordet »dualism« vilket
tyder på att det inte är ett centralt begrepp inom praktiskt språkbruk.
Hos Humanistika fakulteten på Göteborgs universitet används ordet »dualism«
på ett tiotal ställen, men ingen referens avser språket själv.
Värderade gäster i SR-P1-Filosofiska-rummet som Germund Hesslow och
Martin Ingvar brukar betona att andlighet till sist är elektrokemiska processer
i hjärnan (min tolkning). Det gäller även språkbehandlingen. Dualismen som
grundsten inom filosofin är därmed ifrågasatt.
Materiens dualism i materia och antimateria är kanske bättre exempel.