Föräldrar inte lika (barnmisshandel)

http://sydsvenskan.se/malmo/article199634.ece


Ursäkta, men den personen som tillåter misshandeln att ske är minst lika skyldig som den som utför misshandeln. Men eftersom det var kvinnan som hejade på / tittade bort så är det ok att hon släpps, va? Hade det varit pappan som hejade på kvinnan så hade slutresultatet säkert inte blivit skiljt sig från nuläget ändå.

Så ... hur förklarar alla feminister hur kvinnan särbehandlas i sådana här fall?

Är du helt jävk körd i huvudet?

Så du menar på alvar att alla som inte stoppar ett brott är medskyliga.
Du är så inskränkt förgad att du inte fattar ett skit. Visst ska en kvinna som ser sitt barn bli skadat alltis fly med barnet men att någon annan slår barnet kan aldrig bli den som inte slårs fel.

Var läser du att hon hejade på? Hon kanske också var misshandlad?

Och för övrigt har jag funderingar vad detta överhuvudtaget har med feminism att göra? Har du någon förklaring?

Är DU helt jävla körd i huvudet?

Är det inte mer än självklart att den blundande parten i ett föräldraskap är medskyldig? Det är en mors och fars förbannade livsplikt att skydda sitt barn mot ALLT och ALLA som är ett hot i stil med misshandel.

Hon skulle sparkat gubbjäveln på pungen, tagit barnet (barnen) i famn och dragit så snart som första slaget haglade över ett av hennes barn.

Jag spottar på alla dessa fega jävla föräldrar som inte sätter sina barn i första rummet.

Vad det har med feminism att göra förstår jag inte. Det är ju knappast så att en pappa som spöar sin unge ses på med hårdare ögon, tvärt om, den heliga modern (tvi) där emot, skulle hon göra något liknande, huuu, då blir det fart.

Av den länkade texten framgår inte varför rätten finner att bevisen mot mannen, som nekar, anses tillräckliga för att hålla honom häktad. Enligt mig ser det ut som om det lika gärna kan vara mamman som orsakat skadorna men det viktiga här är väl ändå att föräldrarna skilts från sina barn tills man vet mer säkert vad som hänt och vem som gjort vad eller om skadorna trots allt uppkommit utan föräldrarnas medverkan. Förmodligen finns någon sorts problematik kring mannen som gör att han i högre grad än modern misstänks för våldet. Det är dock viktigt komma ihåg att mannen på inget sätt anses skyldig till någonting ännu och kommer bli friad i en ev. rättegång om inget erkännande eller teknisk bevisnig framkommer. Ett bra försvar här, med tanke på barnets skador, borde vara att erkänna han bara lekt lite häftigt och inte haft något uppsåt skada barnet. Skulle bli svårt fälla honom då tror jag.

Men i såna här svåra fall så utsätts föräldrarna alltid av ett oerhört hårt tryck från proffesionella utredare och det troliga är väl att någon av dom kommer erkänna när deras historier smulas sönder och lögnerna blir uppenbara. Och här görs ingen skillnad på föräldrarna. Varför mannen häktats och kvinnan släppts vet vi helt enkelt inte.

Läser man mellan raderna på den där artikeln framgår det ganska tydligt att mannen har tidigare våldsbrottsbelastning. Varför skulle man annars blanda in ordet "recidivfara" om det enbart handlade om incidenten med barnet.

Nej, den här personen är med största sannolikhet ett riktigt kräk, men tyvärr lär han förmodligen klara sig med några månader som "worst case" för honom. Men mest sannolikt frikänd såklart, med den domstolspraxis som råder i vårt land.

Kvinnan är förmodligen inte helt hundra hon heller. Om inte annat lär hon vara en sådan som har en förmåga att försätta sig i ej gynnsamma situationer genom sitt sätt att handla. Tråkigt för henne, men många gillar ju att hänga med "bad guys" och då kan haspen ramla av ibland.

Indeed: feminister har en ful tendens att vara selektiva med vilka orättvisor de klagar på. Om något gynnar de får man inte höra något om det. De olika ålderna på pubbar, som gällde fram till nyligen, var inget problem för alla feminister eller tjejer öht. Inte blev det några demonstrationer om det, inte.

Samma sak gäller här: mannen är redan skyldig i folks ögon, kvinnan kommer undan för att hon är stackars hjälplös kvinna och allting är mannens fel (som vanligt). Att hon också har slagit ungen - direkt eller indirekt - är det ingen som säger, utan använder eufemismer som "medskyldig" ... Nu ser jag att de uppdaterat artikeln och helt tagit bort vad hon är misstänkt till. Vad ... passande.

Nåja...


Stackars kvinna. Hade _ingen_ aning om att ungen har misshandlats. En mamma kan ju inte ha koll på sin 5-månaders unge HELA tiden...

PS: Går det bra att du slutar fråga om jag är "körd" i huvudet? Det är jag inte, tackar som frågar.

Ingen sympati för hon, men det är bannemig synd om de stackars, oskyldiga barnen som de här personerna avlar fram.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: förälderlicens. Igår vore bra.

Nej, jag har också en klart liten sympati för henne sett enbart till artikeln. Men jag håller absolut inte med dig om att den som står bredvid är minst lika skyldig som den som misshandlar. Skyldig, javisst! Men till ett klart lindrigare brott.

Så följdaktligen tycker jag att det är fel att tala om någon särbehandling av kvinnan i detta fall som du påstår. Under förutsättning att det var mannen som utförde misshandeln vill säga, vilket jag antar att det finns goda skäl att tro med tanke på att han är den som häktats, samt förmodligen har tidigare domar baserat på citaten i artikeln.

Det går inte att göra dylika antaganden baserat på så knapphändig information. Att mannen häktades beror iallafall inte på hans kön då det inte är ett häktningsskäl.

Jag hör till de som anser att det är lika illa att stillatigande se på, och därmed godkänna, missförhållanden eller våld som det är att utöva/vara ansvarig för missförhållandena. Enligt lag är vårdnadshavare skyldiga att anmäla ifall deras barn far illa.

Lika illa känns lite hårt tycker jag. Men om det rent hypotetiskt är så att den ene föräldern helt utan yttre påverkan från den som misshandlar, fullt medveten om vad som försigår, aktivt väljer att förhålla sig passiv till det som sker så kan jag hålla med dig. I verkligheten är det väl oftast så att en eller två av mina kriterier, för att jämställa brotten ur ren moralisk synpunkt, falerar.

Jag föreställer mig att normalfallet är att den passive föräldern mer eller mindre blivit duperad tro att ungen bara mår bra av lite stryk som sen blir alltmer grov. Det krävs rätt mycket för den dominerade att gå emot den dominante i ett förhållande. Och normaliseringsprocessen gör att det som objektivt sett är mer än "rätt mycket" aldrig blir det i verkliga fall.

Jag håller med men ofta har mamman redan fått så mycket spö att hon är så psykologiskt nedbruten att hon inte klarar av att skydda sitt barn.

Det kan hon använda som ursäkt för att själv stanna hos honom, men det håller inte som skydd för att hon inte värnat om sina barns säkerhet och välmående. (och vice versa om det är en man som stannar hos en kvinna som kör på tyrannstilen, det har inget med kön att göra, det hänger på föräldraskapet)

Det är en förklaring, men aldrig en ursäkt.

Vuxna människor måste sluta vara såna offer, så länge man har val så är man inget offer. Men barnen är det alltid, för de sitter där, ihop med två fegskitar, varken de vill eller inte. Och snacka om att DE blir psykiskt nedbrutna, de presenteras en vardag där misshandel är okejat.

Den som ser på och håller käften är givetvis inte skyldig på samma sätt som den som misshandlar, men den ÄR medskyldig, det är bara att hacka i sig den delen av ansvaret.