Den stora tråden om AFA (sammanslagen)

Vi har fått en del kritik för vår medverkan i Prideparaden, varav mycket

gått ut på att vi skulle vara en "tripple oppression" grupp, eftersom
fokus hamnar på antisexism och kamp mot homofobi. Vi har svårt att se
någon fog för kritiken eller vad som överhuvudtaget skulle vara problemet
med insikten att olika förtryck samverkar. Som en antifascistisk grupp
bekämpar vi självklart härskartekniker som har till syfte att söndra och
härska. Kampen mot fascism och andra förtryck går hand i hand. Vi försöker
gemensamt lösa problemen och stärka varandra i ett heteronormativt,
sexistiskt samhälle. Vi och många andra har gått med i tidigare års
parader, i mer eller mindre organiserade block, under svarta fanor. Det
finns dock en skillnad mellan vårt och tidigare block. Den här gången
stack någonting verkligen i ögonen på folk. Uppenbarligen bestod
provokationen i att vi bar t-shirtar med AFA:s logga och att vi gick i
Antifa Hektos namn.

En grundläggande anledning till vår medverkan i paraden var att synliggöra
att antifascism inte enbart innebär gatukamp eller är synonymt med våld
och huliganism. Vi vill bryta med bilden av den antifascistiska
machorörelsen. Både innåt, för vi kan inte utgå från den heterosexuella
snubben som norm. Och utåt ville vi visa på splittringen inom den liberala
prideledningen, där folk slits mellan den egna historien av radikal kamp
för rätten till den egna sexualiteten å ena sidan och den plats i värmen
man fått inom vissa fördomsfullt avgränsade men lukrativa fack å den
andra. Många i den utomparlamentariska rörelsen väljer att inte gå i en
alltför slätstruken, kommersialiserad parad. Och flera borgerliga krafter
resonerar uppenbarligen likadant, går AFA i samma parad hotar de med
sponsorflykt. Vi ville gå i en gemensam parad med våra meningsmotståndare,
som en ödmjuk gest, en manifestation för fred och kärlek.

Vi går inte att tiga ihjäl.

Öppet homosexuella män i rörelsen är en marginell företeelse och man kan
undra varför det är så. Vi menar att det finns en statusskillnad mellan
att vara flata och att vara bög även i våra sammanhang. Det är en till
stora delar mansdominerad rörelse fokuserad på arbetares klasskamp och en
manlig definition av arbetare. Och därmed bygger man vidare på en stark
tradition inom arbetarrörelsen som alltid har dominerats av starka män.
Sexualiteten har setts och ses som en underordnad fråga som splittrar
arbetarrörelsen. Men det är ett misstag att se det som ett hot mot
arbetarrörelsen, tvärtom kan fler kvinnor och HBT-personer nyansera
klasskampen och hjälpa till att göra upp med en del unket homofoba,
sexistiska och rasistiska tendenser som funnits och delvis finns ännu inom
rörelsen.

Dessutom måste poängteras att arbetarrörelsen redan är splittrad,
definierad som den till väldigt stor del är av män och mannen som norm,
medan arbetarklassen framförallt består av kvinnor och den stadigt växande
gruppen papperslösa som fortfarande vägras inträde i den organiserade
arbetarrörelsen, med undantag för Syndikalisterna. Så vi är inte ute efter
att splittra någon rörelse, men att nyansera och främja klasskampen.