Filmer där rödingar åker på däng?

Jag känner SD:are, till och med dem tycker det i grunden är ett pajasparti men de är inte de mest politiskt insatta och vill minska invandringen.
Alla SDare här inne är per definition muppar som sitter och skriker om de farliga muslimerna och tycker det är jättekul med muhammed som har en bomb på skallen. Sen är det jättekul att skriva PK till alla som har en annan åsikt, då vinner man debatten direkt...
Alla SDare har i grunden samma stil på flashback och det är det som stör mig mest, är som små kopior av varandra allihopa. Roger Persson är deras främsta förebild...

Ett undantag kanske är "unsung" som jag tror är SDare?

Vad är det som gör SD till ett pajasparti? Att basera det på vad påstådda sympatisörer gör på ett nätforum kan knappast lastas på partiet.

Ingen aning. Jag tycker det är ganska nördigt att känna folk efter användarnamn på forum. När folk pratar i sådana termer så kliar det i fingrarna och man får en lust att dra kalsongerna över huvudet på dem.

ATY: Har du någonsin funderat över varför folk väljer att hålla tyst om sina sympatier till Sd? Jag är öppen med det bland mina vänner, men de jag känner mindre väl är det onödigt att berätta det för. Jag har redan mordhotats, så det känns onödigt med ytterliggare risker.

F.ö. brukar väl inte särskilt många ö.h.t. skrika hejvilt om vilka åsikter de har (förutom feminister då?). Skillnaden är väl då att de som stödjer Sd brinner mer för det än vad t.ex. en folkpartist gör.

Sen finns det såklart folk som säger sig stödja Sd, men som inte ens vet vad partiet står för (dessa brukar oftast snarare höra hemma hos Nd), men framförallt många som faktiskt delar Sd:s uppfattningar, men som inte heller läst på och är medvetna om att de faktiskt gör det.

Tack, du gör det lätt för mig att hata SD. Varför skulle vi feminister alltid berätta våra åsikter?
Finns många som håller jävligt tyst med det, även om vi antagligen har mer modiga personer än vad ni har, det har du nog rätt i.

Så visst finns det feminister som vågar, men det finns även feminister som inte gör det. Du som SDare gör dock det klassiska misstaget att generalisera.

Om du känner dig påhoppad så ber jag om ursäkt. Det jag menade var mer att de som faktiskt kallar sig feminister brukar vara väldigt öppna med det, det är åtminstone den uppfattning jag har fått av dem jag känner. Andra som är för jämställdhet brukar säga att de är just "för jämställdhet, men inte feminist".

Jag har själv en granne som har en stor banderoll där det står något i stil med Kvinnomakt på, den hänger så att den syns ut genom fönstret, det är sällan man ser en folkpartist ha "ordning och reda i skolan" uppsatt på väggen.

Tramstråd, som vanligt. När jag registrerade mig på Flashback så utgick jag från att 18 årsgränsen var en nedre gräns, men ju mer jag hänger här desto mer övertygad blir jag om att det i själva verket är en övre gräns.




Vad pratar du om? Såg vi samma film? SD var som vanligt 100 gånger färre än sina motståndare.

Nåja, tur att de har Flashback där förhållandet för en gångs skull är det omvända.

Nej du ATY, någon "SD:are" är jag icke.
Edit: Men tack ändå

Känner många feminister som säger att de är för jämställdhet men osäkra på om de är feminister eftersom feminister kan vara så mycket olika när de egentligen tillhör de radikalaste av alla feministiska grupper, den som anser att kön är en lögn.

Att många berättar att de är feminister bevisar bara att många är feminister i samhället, vi har ju ett stort mörkertal där också.

Syftade inte direkt på filmen utan på att sd faktiskt har byggt upp grundläggande strukturer för att bli en framtida faktor i svensk politik. Man kan jämföra t ex med framväxten av miljöpartiet på åttiotalet. De ansågs också vara miffon men lyckades etablera en vettig verksamhet samt organiserade människor i hela Sverige. Folk är oroliga över konsekvenserna av svensk invandringspolitik vilket valfri kommenteringsbar tidningsartikel visar.

Ok, att kalla dagens sd en folkrörelse är att ta i men ge dem tio år och de kan utan problem precis som Danmarks och Norges motsvarigheter ligga mellan tjugo och trettio procent av rösterna. Identitetsfrågor i kombination med välfärdsstatens utformning och framtida förutsättningar under vår typ av bidragsinvandring tror jag öppnar ganska stora möjligheter.

Visst stämmer det på sätt och vis, SD har ju verkligen helt andra förutsättningar än ex. Ny Demokrati för en stabil kontinuitet i verksamheten.

Fast mycket till aktivistbas har man väl inte?


Fast det där är ju SD:are som kommenterar, förmodligen samma SD:are som hänger här på Flashback.

Nu menar jag inte att det inte finns "vanliga svenskar" som är "oroliga över konsekvenserna av svensk invandringspolitik" för det finns det såklart, även utanför SD. Det förnekar jag inte. Men folk i gemen brukar inte direkt kommentera tidningsartiklar på internet, jag tror att Flashbacks 500 SD-sympatisörer som står för nästan alla tidnings- och bloggkommentarer av det här slaget.

Eftersom det ändå finns relativt få tidningsartiklar och bloggartiklar (den politiska andelen av Sveriges internet är rätt litet ändå) som går att kommentera och som handlar om SD, invandringspolitik o.s.v. så behöver man inte vara fler än 50 personer som tycker att sådant är viktigt och är beredda att lägga en timme om dagen på sånt för att täcka precis allting.

Man får ju komma ihåg att alla tidningsartiklar, bloggar o.s.v. som rapporterar om invandrarbrott eller säger någonting dumt om SD får en egen tråd på Flashback PI eller I&I inom några minuter och härifrån så strömmar sedan en hel del av de 500 SD-Flashbackarna.

Jag kan förstås ha fel om detta, men jag tror ändå att det är rätt rimligt.



Jag tror personligen inte att SD har den potentialen, men det beror förstås på hur väl de spelar sina kort. Men det finns ändå en rimlig gräns för hur stort ett främlingsfientligt och värdekonservativt parti kan bli i ett land som Sverige.

Nej du var väl för bra för att vara SDare, då finns det alltså ingen seriös Sverigedemokratisk debattör på detta forum. Lyckat...

Personligen tror jag inte att det handlar om sd:are utan mer vanliga svenssons som nyttjar internets anonymitet. Det finns ganska skarpa oskrivna regler om vad som är godtagbara åsikter i Sverige vilket skapar ett uppdämt behov vilket de genom kommentarsfunktionen kan få utlopp för.

Accepterar fullt ut din förklaringsmodell och visst beskriver den bra hur internetkrigarna håller på men gissar ändå att det handlar om en mindre del.

Själv är jag varken sd:are eller ens sympatisör utan mest jävligt less på de återkommande undanflykterna, halvsanningarna och statliga propagandan. Vi lever i ett land där det är lättare för våra valda politiker att döma ut svenskar som rasister än att erkänna eventuella problem med integrationspolitiken och det förefaller mig vara fel och oärligt.