Citat:
Ursprungligen postat av Sidicious
Ja, men jag är anarkist, deras "lagar" betyder inte ett skit för mig, särskilt inte i kampen mot nazism, som är ett direkt hot mot min och minas säkerhet.
För mig upprätthåller dom inga lagar när dom ställer sig ivägen för oss, dom skyddar nazister, och är därmed ingenting mer än nazister i mina ögon. Tyck vad fan du vill om det, men alla som på något sätt verkar för att inskränka min frihet är en äcklig fascistjävel som gärna kan få äta gatusten.
Som inte hotar dom i just det ögonblicket, men då får du ha i åtanke att polisen redan har gjort första attacken (red in med hästar, sprejade folk) och slaget var redan igång.
Kommunister vill inskränka på din "frihet", ändå står du brevid dem och kastar sten?
Ni anarkister är människans lågvattenmärke, våldshetsare som inte kan annat än att svartsjukt förstöra det andra bygger upp!
Misstänker att din vardag ser ut som följande...:
En unge sitter i sanden och bygger ett jättefint slott, med vägar in och ut, murar och tillhörande hus, han är jätteglad och stolt över sitt verk... Du kommer gåendes på stranden... Får syn på ungens fina sandslott och blir direkt avundsjuk...
Du springer fram till ungen och sparkar sönder allt och trycker ner ungens huvud i sanden då han försöker försvara sitt verk, sen går du flinandes därifrån och lämnar ungen med munnen full i sand och ögonen fulla av tårar...
Ungens storebror kommer dit efter någon minut och tröstar sin broder och frågar vad som hänt. Varefter ungen återger förloppet och svarar att han kan peka ut den skyldige, efter några minuters letande hittar de dig, brorsan ger dig rikligt med stryk och går tillfredställt därifrån med sin broder i handen. Du ligger kvar och blöder i läppen och skriker efter mamma...
När hon anländer säger du att våldet var helt obefogat samt att du tycker att allt är orättvist, speciellt för att han försöker lägga band på din frihet att göra vad du vill, du ber henne att skälla ut han och skvallra till hans mamma...
Känner du igen dig?