Hur dödar man den/det

Att Djinn skulle vara en anden i flaskan är en produkt av Tusen och en natt. Det som själva verket beskrivs i Koranen är något helt annat. Ordet i sig indikerar för övrigt att dom är "osynliga" för vanliga människor.

Det finns olika sorters Djinner enligt vissa, varav vissa sorter är onda och söker besätta människor och även döda kroppar. Många av Djinnerna är dock precis som vi människor, med den skillnaden att dom lever i en (eller flera?) parallella världar, och som jag förstår det kan dom ha familjer och grupperingar precis som människorna.

En djinn och en ande är väl två olika saker.

Nej, en Djinn är en sorts ande. SÅ att en ande och en djinn är faktiskt samma sak, även om dom beteckans på olika sätt. Har mycket med kulturer och göra. I Öst anser man att djinner(andar) är skadliga och vill ställa till jävelskap samtidigt som vi i äst anser att andar(i flaskor) är goda. Men det är samma sorts varelse. Sen har ju djinns även förväxlats lite då man döpt om dom till Genies och satt dom i flaskor.

Här kommer den långa förklaringen saxat ur Koranens budskap angående Djinn:



Om man vill försöka fånga innebörden av det i Koranen förekommande ordet djinn, måste man först skjuta undan alla associationer med de arabiska sagorna, där ordet mycket tidigt kom att beteckna alla slags "demoner" så som folkfantasin uppfattade dem.
...
I Koranens språkbruk, som givetvis skiljer sig från den primitiva folkliga traditionens, har ordet djinn flera betydelser. Den vanligast förekommande är immateriella krafter eller väsen som, just av det skälet att de saknar kroppslig existens, är oåtkomliga för våra fysiska sinnen.
...
För att göra dessa osynliga företeelsers okroppsliga natur helt uppenbar heter det i Koranens bildspråk att djinn skapades av "ökenvindens eld" (nâr as-samûm) eller av en "bländande eldslåga" (mâridj min nâr) eller kort och gott av "eld", i de två sistnämnda fallen syftande på den "fallna ängeln", Iblîs.
...
Termen djinn förekommer vidare som en beteckning på en rad fenomen som enligt de flesta klassiska kommentatorerna betecknar organismer utrustade med känsloförmåga av så fin natur och med en fysiologisk uppbyggnad så olik människans att de normalt inte kan uppfattas med våra sinnen. Vi vet naturligtvis mycket litet om vad som kan och vad som inte kan vara en levande organism; vår förmåga att urskilja och iaktta sådana fenomen kan dessutom aldrig utgöra ett tillräckligt skäl att förneka dess existens. I Koranen talas ofta om "den värld som ligger utom räckhåll för den mänskliga förnimmelseförmågan" (al-ghayb) och Gud nämns om och om igen som "världarnas Herre" eller "Skaparen och Vidmakthållaren av alla världar", (rabb al-'âlamîn); användingen av pluralformen gör klart att det vid sidan av den för vår iakttagelseförmåga tillgängliga världen finns andra "världar" - och därför också andra former av liv, annorlunda än vårt och förmodligen också sinsemellan olika men som ändå omärkligt påverkar varandra, ja, kanske till och med penetrerar varandra på ett sätt som helt undandrar sig vår kunskap. Och om vi, som vi måste, antar att det finns levande organismer vars livsförutsättningar är helt andra än våra, är det fullt logiskt att utgå från att våra fysiska sinnen kan nå kontakt med dem bara under de mest exceptionella omständigheter; detta är bakgrunden till att de beskrivs som "osynliga väsen". När en sådan ytterst sällsynt beröring mellan deras livsyttringar och våra sinnen inträffar är det inte otänkbart att detta ger upphov till märkliga, dvs, oförklarliga, fenomen, vilka folkfantasin tolkat som verk av spöken, demoner eller andra "övernaturliga" uppenbarelser.