Språken i EU

Idag den 26 september är det Europeiska språkdagen. EU:s annonsering
är tämligen diskret, men det är helt OK.

http://ec.europa.eu/education/policies/lang/awareness/day_sv.html

I dagarna bekräftas att Bulgarien och Rumänien väntas bli medlemmar i EU
inom kort. Rumänska språket stärker EU:s latinska/romanska profil. Själva
ordet rumänska är i grunden samma ord som romanska.

Har svårt att se vad du vill diskutera. Romanska språks ställning i EU?

Det var i första hand dagens evenemang i form av Europeiska språkdagen
som jag ville tipsa om. Men sammanhanget inbjuder till diskussion av dilemmat
med ett mångspråkigt Europa. Språken inom EU är ju många fler än de ca 20
språk som stöds officiellt i översättningar etc.

Redaktören för Majority English skriver i sitt senaste nyhetsbrev:

4. MAJORITY ENGLISH SAVES

The EU spends nearly $170 million (or 134 million €) yearly on
interpretation services. Add to this the costs of translation services
and you arrive at a figure flashing big money.

What are the countries of the European Union doing to promote Majority
English as the common mate language alongside each nation's parent
language, and thereby save millions, strengthen unity, promote
communication and support educational efforts? Nothing! A few countries
even try to stop the unifying tendency in order to promote their own
national language.

Compare this to the Asians. In China alone more people are studying
English than there are native speakers. All of Asia steadily increases
efforts to promote Majority English, to be able to talk to one another
and get down to business. Now, think about where the future lies.

Ref. www.bentarz.se/me/359_20060921.html

Mot detta invänder jag att medborgarna i EU bör ha möjlighet att läsa
lagar och protokoll på sin nations förstaspråk. Att stödja alla regioners
förstaspråk är inte realistiskt. Med andra ord, EU:s approach till flerspråkighet
är en rimlig kompromiss, om jag får ha ett säg. Översättning ger arbete i
en situation när fysisk produktion utförs i låglöneländer som Kina.

Ref www.europa.eu .

Varför ska man se en problematik i att EU har många arbetsspråk? I EU möts stater som ska vara jämbördiga för att främja handel och fred. Kostnaden för alla översättningar är inget problem om man jämför med kostnaderna för jordbrukspolitiken.

Man skulle ju kunna införa engelska som huvudspråk men då blir inte fransmännen, tyskarna, italienarna osv glada. Ett gemensamt språk i EU ska inte vara någons modersmål. Här kommer esperanto in. Esperanto är ett mycket uttrycksfullt språk. Nackdelen är att en stor del av vokabulären måste uppfinnas och varje ord måste läras in individuellt. Språket ger även ett lite löjligt intryck: "Knaboj kantas". Ett annat konstgjort språk är Latino sine flexione som är, vilket namnet visar, latin utan böjningar. Använder man Latino sine flexione har man den latinska ordskatten färdig och redo att användas utan latinets invecklade grammatik.

Veckans nummer av Le Nouvel Observateur diskuterar kostnaden för EU:s översättnings- och tolkverksamhet.

« Med hänvisning till den kulturella mångfalden och jämlika behandlingen av EU-medborgarna — som innebär att alla EU-parlamentariker har rätt att använda sitt modersmål vid mötena — uppgår kostnaden för EU-institutionernas tolkservice till 163 miljoner euro (1 procent av EU:s budget). EU-parlamentet, som är det enda parlamentet med 20 arbetsspråk, är världens största tolkarbetsgivare. »

Artikeln sammanfattar med konstaterandet att kostnaden skulle bli en tiondel om EU begränsade sig till tre arbetsspråk: franska, tyska och engelska.

För egen del tycker jag vi ska unna oss lyxen att ha ett tjugospråkigt parlament. Språken bär på så mycket av vår identitet; den språkliga mångfalden och dess försvar kan då fungera som ett raison d’être för hela EU.

Det språket lever tydligen inte som det lär... Sine flexione är ju lik förbannat böjt (i ablativ)!

Om man leker med hypotesen drastisk reduktion av antalet arbetsspråk för
EU, så tycker jag att spanskan hävdar sig väl som tredje eller fjärde språk.
Man kan anta att EU kommer att öka sin samverkan med Central- och Syd-
amerika. Då är det rimligt att använda iberiska halvön som kulturell brygga.
(Antaget att Portugal och Brasilien träder lite tillbaka och utnyttjar Spanska
och Engelska.)

Bland syntetspråken kanske Interlingua är ett alternativ, teoretiskt sett.
Men när man ser hurpass intensiv språkvård som sker via dagstidningar och
litteratur, samt via språkråd i olika länder, så tror jag inte att något konstlat
språk kan konkurrera med de 4–6 tyngsta naturliga språken.

Det vore minsann inte enkelt att utse ett dominerande västnordiskt språk,
med danska, svenska och norskt bokmål nominerade.