Citat:
Ganska enkelt.
SD var ett enfrågeparti som fick vatten på sin kvarn när just den frågan nerprioriterades av de andra partierna, mer eller mindre unisont, medan den fick allt större betydelse för vanligt folk.
I själva verket handlade väldigt lite av problemen som folk upplevde om invandringen i sig, utan klassisk ekonomisk fördelningspolitik som slog mot medelklassen. SD var skickliga på att omstöpa allt i en invandringsfientlit kontext.
När SD till slut blev stora nog att inte kunna ignoreras, var dvärgen Kristoffersson tvungen att ta in dem i regeringen. Detta var dock nådastöten för SD, som saknade kompetens, erfarenhet och visioner, nu när invabdringsfrågan hade blivit central för så många andra partier och de flesta redan var överens om "den strama linjen".
Så för öppen ridå fick SD nu visa upp sin oduglighet i fyra års tid, medan Führer Åkesson söp och spelade upp skattebetalarnas pengar.
Devisen "att upprepa samma sak och förvänta sig andra utfall är definitionen av dårskap" har viss relevans, för folk var trötta på att deras situation inte blev bättre trots att regeringar byttes ut. Och nu vet folket att samma sak gäller även när SD styr: mer till de rika, mindre till arbetare och ännu mindre till svaga. Så därför ser vi ett uppsving för partier som V som vill prova något helt nytt i svensk politik sedan 1980-talet - solidaritet.
SD var ett enfrågeparti som fick vatten på sin kvarn när just den frågan nerprioriterades av de andra partierna, mer eller mindre unisont, medan den fick allt större betydelse för vanligt folk.
I själva verket handlade väldigt lite av problemen som folk upplevde om invandringen i sig, utan klassisk ekonomisk fördelningspolitik som slog mot medelklassen. SD var skickliga på att omstöpa allt i en invandringsfientlit kontext.
När SD till slut blev stora nog att inte kunna ignoreras, var dvärgen Kristoffersson tvungen att ta in dem i regeringen. Detta var dock nådastöten för SD, som saknade kompetens, erfarenhet och visioner, nu när invabdringsfrågan hade blivit central för så många andra partier och de flesta redan var överens om "den strama linjen".
Så för öppen ridå fick SD nu visa upp sin oduglighet i fyra års tid, medan Führer Åkesson söp och spelade upp skattebetalarnas pengar.
Devisen "att upprepa samma sak och förvänta sig andra utfall är definitionen av dårskap" har viss relevans, för folk var trötta på att deras situation inte blev bättre trots att regeringar byttes ut. Och nu vet folket att samma sak gäller även när SD styr: mer till de rika, mindre till arbetare och ännu mindre till svaga. Så därför ser vi ett uppsving för partier som V som vill prova något helt nytt i svensk politik sedan 1980-talet - solidaritet.
https://anonshot.com/p/wEMrA78z
Röstar jag på "högern"(sic) blir jag fattig.
Röstar jag på vänstern blir jag fattig och minoritet i mitt eget land.
Massinvandring och pengapolitik är så att säga inte mutually exclusive.