Idag, 02:29
  #25
Medlem
Barnen? Det är som dyngbaggen som rullar skitbollen framför eller bakom sig. Sen träffar skiten fläkten och det blir roligt och börjar hända grejer kommer massa känslor.

Jag vet inte heller just nu.
Citera
Idag, 02:31
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Jag har funderat en del på vad det är som gör Sverige till något mer än bara ett geografiskt territorium med en statsapparat, en ekonomi och en befolkning. Vad är det som gör att Sverige är värt att bevara och föra vidare till kommande generationer?

Jag tycker att det måste finnas något mer än ekonomisk tillväxt, materiell levnadsstandard och individuell frihet. Sådant kan naturligtvis bidra till ett gott samhälle, men det förklarar inte varför just Sverige ska finnas kvar som en historisk och kulturell gemenskap.

För mig handlar det om den historiska kontinuiteten, om ett folk som under generationer har byggt upp ett samhälle, utvecklat gemensamma traditioner, språk, institutioner och ett sätt att förhålla sig till varandra. Det handlar också om ansvar mellan generationerna – att vi inte bara är tillfälliga invånare som ska maximera vår egen levnadsstandard, utan förvaltare av något som föregått oss och som vi har ett ansvar att lämna vidare.

Ett land borde rimligen ha ett existensberättigande som sträcker sig bortom den enskilda individens materiella intressen. Annars blir det svårt att förklara varför vi ska känna någon särskild lojalitet till just Sverige, eller varför dess fortlevnad skulle vara viktigare än vilken annan fungerande statsbildning som helst.

Men vad tycker ni? Vad är det som ger Sverige ett eget existensberättigande? Är det historien, kulturen, folket, naturen, samhällsmodellen eller något annat? Finns det överhuvudtaget något som gör Sverige värt att bevara i sin egen rätt, snarare än att gradvis uppgå i en alltmer globaliserad värld där nationell identitet, självbestämmande och suveränitet får allt mindre betydelse?
Jag vet inte längre. Mamma pappa barn? Man ska upptäcka allt.
Citera
Idag, 02:47
  #27
Medlem
DeathWish21s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Comitium
.
Svaret är väl helt enkelt att nationalstaten är en organisationsform som är bäst för att värna om "den historiska kontinuiteten, om ett folk som under generationer har byggt upp ett samhälle, utvecklat gemensamma traditioner, språk, institutioner och ett sätt att förhålla sig till varandra". Det handlar om "historien, kulturen, folket, naturen, samhällsmodellen". Det är ju inte möjligt om vi ”gradvis uppgår i en alltmer globaliserad värld där nationell identitet, självbestämmande och suveränitet får allt mindre betydelse” eller p.g.a. idéer om statens bortvittrande som Marx pratade om, anarkism o.l. idéer som ju inte är realistiska.

För ett fungerande samhälle krävs en statsmakt mot vilken vi har våra rättigheter och skyldigheter. Sverige är en nationalstat och argumentet för att behålla denna ordning och att inte avskaffa staten är rent praktiskt för att samhället ska fungera. Det behövs ingen metafysisk eller transcendent motivering eller vad du nu är ute efter.


Citat:
Ursprungligen postat av MrFishboy
Fast det är ju inget som ger ett folk eller land ett existensberättigande. Finns mängder av länder och folkslag som försvunnit historiskt.

Ett existensberättigande kräver man, finns det ingen som kräver det kommer folket och landet sluta existera, det är ju själva grunden för hela den nationalistiska principen.

Varför jag som svensk vill att svenska folket ska existera och Sverige ska existera? För att mina preferenser och min subjektiva uppfattning trivs bäst bland det jag lever i och blivit född till.

Varje människa födds till en etnicitet, alla människor har en etnicitet, man behöver inte göra en hierarkisk ordning för att påstå att alla människor har rätt till sin etnicitet. Om alla människor har rätt till sin etnicitet, har även svenskar det.

Av alla samhällsformer som existerat och existerar på den här planeten har än så länge nationalstaten varit mest framgångsrika, och då speciellt etnostaten.

Så, rätten vi kräver är två saker;
Den grundläggande mänskliga rättigheten till en folktillhörighet.
Den rationella slutsatsen om en etnostat.

Jag tycker att ni båda delvis missar vad jag faktiskt försöker komma åt. Comitium beskriver nationalstaten som ett praktiskt medel för att upprätthålla ett samhälle och bevara dess historiska kontinuitet. Men det besvarar egentligen inte frågan varför just denna gemenskap är värd att bevara. Att nationalstaten är en fungerande organisationsform säger någonting om dess praktiska nytta, men inte nödvändigtvis någonting om dess existensberättigande. Det skulle i så fall vara ett argument för att bevara vilken fungerande stat som helst, inte specifikt Sverige.

MrFishboy kommer närmare det jag är ute efter när han hänvisar till sin egen tillhörighet och sina subjektiva preferenser. Men även där tycker jag att resonemanget stannar lite för tidigt. Att jag trivs bäst bland människor som delar mitt språk, min historia och mina kulturella referensramar förklarar varför jag personligen föredrar denna gemenskap, men det förklarar inte nödvändigtvis varför den är värd att bevara även när det innebär uppoffringar för mig själv.

Det är just den skillnaden jag är intresserad av. Om det enda argumentet för Sveriges fortlevnad är att jag själv trivs bäst här, vad händer då när det inte längre är fördelaktigt för mig? Om jag får bättre ekonomiska möjligheter, högre levnadsstandard eller större personlig frihet någon annanstans, finns det då fortfarande ett skäl att ta ansvar för den gemenskap jag fötts in i?

Jag tror att det finns en skillnad mellan att betrakta nationen som något vi konsumerar så länge den tillfredsställer våra preferenser och att betrakta den som ett historiskt arv och ett ansvar som sträcker sig bortom den egna livstiden. Vi har inte själva skapat språket, kulturen, institutionerna eller den historiska gemenskap vi är en del av. Vi har ärvt dem från tidigare generationer och fått möjligheten att föra dem vidare till kommande generationer.

Det är därför jag tycker att frågan om nationens existensberättigande är intressant. Inte bara varför jag vill att Sverige ska finnas kvar idag, utan varför vi har en skyldighet att försöka föra vidare det vi själva har ärvt, även när det inte nödvändigtvis ligger i vårt omedelbara egenintresse.

Jag är alltså inte ute efter någon metafysisk motivering i strikt mening, utan snarare en förklaring till varför nationen bör betraktas som ett värde i sig och inte bara som ett praktiskt arrangemang eller en förlängning av individens egna preferenser.
Citera
Idag, 02:59
  #28
Moderator
MrFishboys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Jag tycker att ni båda delvis missar vad jag faktiskt försöker komma åt. Comitium beskriver nationalstaten som ett praktiskt medel för att upprätthålla ett samhälle och bevara dess historiska kontinuitet. Men det besvarar egentligen inte frågan varför just denna gemenskap är värd att bevara. Att nationalstaten är en fungerande organisationsform säger någonting om dess praktiska nytta, men inte nödvändigtvis någonting om dess existensberättigande. Det skulle i så fall vara ett argument för att bevara vilken fungerande stat som helst, inte specifikt Sverige.

MrFishboy kommer närmare det jag är ute efter när han hänvisar till sin egen tillhörighet och sina subjektiva preferenser. Men även där tycker jag att resonemanget stannar lite för tidigt. Att jag trivs bäst bland människor som delar mitt språk, min historia och mina kulturella referensramar förklarar varför jag personligen föredrar denna gemenskap, men det förklarar inte nödvändigtvis varför den är värd att bevara även när det innebär uppoffringar för mig själv.

Det är just den skillnaden jag är intresserad av. Om det enda argumentet för Sveriges fortlevnad är att jag själv trivs bäst här, vad händer då när det inte längre är fördelaktigt för mig? Om jag får bättre ekonomiska möjligheter, högre levnadsstandard eller större personlig frihet någon annanstans, finns det då fortfarande ett skäl att ta ansvar för den gemenskap jag fötts in i?

Jag tror att det finns en skillnad mellan att betrakta nationen som något vi konsumerar så länge den tillfredsställer våra preferenser och att betrakta den som ett historiskt arv och ett ansvar som sträcker sig bortom den egna livstiden. Vi har inte själva skapat språket, kulturen, institutionerna eller den historiska gemenskap vi är en del av. Vi har ärvt dem från tidigare generationer och fått möjligheten att föra dem vidare till kommande generationer.

Det är därför jag tycker att frågan om nationens existensberättigande är intressant. Inte bara varför jag vill att Sverige ska finnas kvar idag, utan varför vi har en skyldighet att försöka föra vidare det vi själva har ärvt, även när det inte nödvändigtvis ligger i vårt omedelbara egenintresse.

Jag är alltså inte ute efter någon metafysisk motivering i strikt mening, utan snarare en förklaring till varför nationen bör betraktas som ett värde i sig och inte bara som ett praktiskt arrangemang eller en förlängning av individens egna preferenser.

Lättast är ju att gå tillbaka till grunden för hela nationstanken.

Nationen är en familj, en familj behöver inte ett existensberättigande, de är i sig själva sitt eget berättigade. Evolutionärt, psykologiskt och främst sociologiskt, genom homophily, så är det grundförutsättningen nu för att vara människa. Man kan filosofiskt ifrågasätta vad en människa är, psykologiskt vad en människa är och evolutionärt nödvändigheten med människor överhuvudtaget. Men inget av det ändrar att vi faktiskt existerar, oavsett formen för vår existens så existerar människor.

Det jag tror du skulle gynnas av är att läsa in dig på Parfit’s syn på personlig identitet, där den egna identiteten inte är identisk med sig själv över tid, utan en psykologisk kontinuitet. På samma sätt är nationen lika viktig för individens identitet som den egna identiteten, det på en gruppnivå. Folket ger oss grundförutsättningarna för den egna identiteten. Nationen förverkligas genom folket. Precis som du som inte är identisk med den du föddes som finns en psykologiskt kontinuitet som ger ett samband.

Självklart har varje grupp undantag, men några avvikelser motbevisar inte själva huvudpoängen.
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in