Citat:
Ursprungligen postat av
KeepYourHeadUp4
Den andra delen, mestadels svensk, tvärtom brinner för hbtq-rörelsen och allt vad det innebär. De är ideologiskt vänster på alla vis. De bryr sig om rättvisefrågor men har kapats av palestinarörelsen. De pratar aldrig vad kristna minoriteter i mellanöstern utsätts för men de brinner för rasifierade minoriteter i Sverige och andra västländer. Den vite, är problemet. De är ideologiskt och moraliskt vilsna på så sätt att de tror sig kämpa för goda sakens skull men de är blinda för all ondska som kommer från islamister och andra minoriteter (exempel kriminella i Sverige). De brinner också för Gaza och kritiserar Israel.
Jag ger denna analys 3 av 5 Marx.
Men jag tror du missar varför den äldre vänstern ser "den vite" som problemet. Denna attityd är historiskt betingad. Ytterst så kommer den inte från moralism, utan från Lenins "imperalism som kapitalismens sista steg"-tes, som sedermera anammades av antikolonialisterna på 60-talet och moderniserades av Wallerstein i sin core/periphery-analys av "the world-system".
Attityden är med andra ord grundad i en materialistisk analys av globala kapitalflöden snarare än någon kulturkrigande anti-vit moralism. Det är inte den vite som är problemet, det råkar bara vara de vita som sitter i The Core, vilket suger ut kapital från alla i The Periphery (där de flesta råkar vara bruna/svarta).
Palestinafrågan är förvisso inte en fråga om ekonomisk utsugning, men det är en fråga om kolonialism. Dessutom är den en rest från kalla kriget, där USA stödde Israel och PLO var en sekulär vänsterorganisation med stöd av Sovjet (även om Sovjet initialt stödde Israel). Samma mönster utspelade sig i en annan apartheidstat, Sydafrika, och skiljelinjerna såg precis likadana ut där, ända fram till att Sovjet föll och väst därmed övergav apartheidregimen eftersom ANC inte längre var ett geopolitiskt problem för väst.
Men den här anti-imperialistiska vänstern lever fortfarande kvar i detta kalla krig, där Sovjetunionen presenterade ett systemiskt alternativ till liberal kapitalism. Kajsa Ekis Ekman är väl kanske det tydligaste exemplet på någon som LARPar att vi fortfarande befinner oss i 1900-talet. Denna anti-imperalistiska vänster hatar NATO och älskar Kuba. Man ser kapitalister i norr suga ut råvarunationer i det globala syd.
Även om jag är marxist så ser jag personligen detta som ett helt dödfött politiskt projekt. Och jag ser ett potentiellt brunrött politiskt projekt som lika främmande för hur världen faktiskt ser ut idag. Du kan inte ha globala kapitalflöden och en globalt integrerad ekonomi och samtidigt använda nationen som organiserande politisk princip. Det är denna fundamentala motsättning som inte någon har löst, och som är anledningen till att politik som faktiskt handlar om människors materiella levnadsvillkor är helt jävla omöjlig idag.