Citat:
Läs på lite grundligare om motorteknik innan ni dömer ut EGR.
Även om det var av avgasreningsskäl - närmare bestämt att hålla ner kväveoxid (NOx)-utsläppen från bensinare - som EGR började användas i stor skala på 70-talet, så bör man komma ihåg att EGR också kan bidra en hel del till att hålla ner bränsleförbrukningen om det är ett välkonstruerat system som är noga utprovat för motorn och anpassat ihop med dess tändkurvor, oktantal på det tilltänkta bränslet mm.
Den första tillämpningen av EGR som jag känner till kom redan på 1940-talet och var en del i systemet kring gengasaggregat av märket Källe. Där var syftet att få ner bränsle (träkol) -förbrukningen.
När det började vara ohållbart dålig luft i USA:s storstäder på 60-talet och myndigheterna där började ställa krav på bilars avgasutsläpp, försökte biltillverkarna först få ner NOx inom tillåtna gränser utan extra utrustning - t ex genom att hålla kvar inerta avgaser i cylindrarna genom små avgasventiler med liten lyfthöjd, köra med orimligt sen tändning och/eller låg kompression. Men allt detta straffade ju sig genom låg effekt och lite väl praktfull bränsleförbrukning.
De första EGR-systemen på 70-talet var av on/off-typ, dvs ventilen stod fullt öppen vid delgas men stängde vid tomgång och fullgas, som regel också vid kall motor. Ganska snart upptäckte man att förutom att EGR höll ner NOx-utsläppen (och, i och med att ventilen stängde vid fullgas, utan att minska motoreffekten), så kunde den hålla ner bränsleförbrukningen. Dels för att motorn kunde gå med mindre vakuum i insugningsröret och därmed lägre pumpförluster vid delgas, och dels för att man med EGR kunde köra med tidigare tändning och högre kompression utan att motorn började spika. I början av 80-talet började det dyka upp mer avancerade EGR-system som inte vara gick i on/off-mode utan reglerade ventilens öppning efter motorns driftförhållanden, och de bidrog till att hålla ner bränsleförbrukningen rejält jämfört med samma biltillverkares äldre motorer och avgasreningslösningar. Kanske mest känt på Volvos "K" -motorer och B230E där ventilen styrdes av ett venturirör före gasspjäll/förgasare och en "vakuumförstärkare". Men det dök också upp elektroniskt reglerade EGR-system ganska snart, bl a på insprutningsmotorerna i Ford Sierra och Scorpio.
När de där mer avancerade EGR-systemen hade fått några år på nacken, så upptäckte man att motorer kunde spika sönder trots rätt tändinställning och oktantal, om EGR var ur funktion t ex för att rören hade sotat igen. Första åtgärden mot detta var mer avancerade tändsystem med knacksensor som kunde ställa tändningen sent om EGR inte fungerade - motorn fortsatte gå lugnt och fint men drog mycket mer bränsle än normalt utan att någon 80-talsmekaniker kunde begripa orsaken. På 90-talet började man med elektronik för att övervaka EGR och tända motorvarningslampa och sätta felkod om systemet inte fungerade. Antingen bara med en tempgivare som kände av om EGR-röret blev varmt inom rimlig tid efter att ventilen hade öppnat, eller också mer avancerade lösningar med venturirör och tryckgivare för att känna av att det verkligen blev rätt flöde i systemet (det finns t ex på Fords Zetec-E -motorer i Mondeo från 90-talet).
Även om det var av avgasreningsskäl - närmare bestämt att hålla ner kväveoxid (NOx)-utsläppen från bensinare - som EGR började användas i stor skala på 70-talet, så bör man komma ihåg att EGR också kan bidra en hel del till att hålla ner bränsleförbrukningen om det är ett välkonstruerat system som är noga utprovat för motorn och anpassat ihop med dess tändkurvor, oktantal på det tilltänkta bränslet mm.
Den första tillämpningen av EGR som jag känner till kom redan på 1940-talet och var en del i systemet kring gengasaggregat av märket Källe. Där var syftet att få ner bränsle (träkol) -förbrukningen.
När det började vara ohållbart dålig luft i USA:s storstäder på 60-talet och myndigheterna där började ställa krav på bilars avgasutsläpp, försökte biltillverkarna först få ner NOx inom tillåtna gränser utan extra utrustning - t ex genom att hålla kvar inerta avgaser i cylindrarna genom små avgasventiler med liten lyfthöjd, köra med orimligt sen tändning och/eller låg kompression. Men allt detta straffade ju sig genom låg effekt och lite väl praktfull bränsleförbrukning.
De första EGR-systemen på 70-talet var av on/off-typ, dvs ventilen stod fullt öppen vid delgas men stängde vid tomgång och fullgas, som regel också vid kall motor. Ganska snart upptäckte man att förutom att EGR höll ner NOx-utsläppen (och, i och med att ventilen stängde vid fullgas, utan att minska motoreffekten), så kunde den hålla ner bränsleförbrukningen. Dels för att motorn kunde gå med mindre vakuum i insugningsröret och därmed lägre pumpförluster vid delgas, och dels för att man med EGR kunde köra med tidigare tändning och högre kompression utan att motorn började spika. I början av 80-talet började det dyka upp mer avancerade EGR-system som inte vara gick i on/off-mode utan reglerade ventilens öppning efter motorns driftförhållanden, och de bidrog till att hålla ner bränsleförbrukningen rejält jämfört med samma biltillverkares äldre motorer och avgasreningslösningar. Kanske mest känt på Volvos "K" -motorer och B230E där ventilen styrdes av ett venturirör före gasspjäll/förgasare och en "vakuumförstärkare". Men det dök också upp elektroniskt reglerade EGR-system ganska snart, bl a på insprutningsmotorerna i Ford Sierra och Scorpio.
När de där mer avancerade EGR-systemen hade fått några år på nacken, så upptäckte man att motorer kunde spika sönder trots rätt tändinställning och oktantal, om EGR var ur funktion t ex för att rören hade sotat igen. Första åtgärden mot detta var mer avancerade tändsystem med knacksensor som kunde ställa tändningen sent om EGR inte fungerade - motorn fortsatte gå lugnt och fint men drog mycket mer bränsle än normalt utan att någon 80-talsmekaniker kunde begripa orsaken. På 90-talet började man med elektronik för att övervaka EGR och tända motorvarningslampa och sätta felkod om systemet inte fungerade. Antingen bara med en tempgivare som kände av om EGR-röret blev varmt inom rimlig tid efter att ventilen hade öppnat, eller också mer avancerade lösningar med venturirör och tryckgivare för att känna av att det verkligen blev rätt flöde i systemet (det finns t ex på Fords Zetec-E -motorer i Mondeo från 90-talet).
Så de här bilarna utan EGR dvs inblandning av skit i motorn är bara skit.
Utan tillförande skit är produkten bara skit - låt oss genast skrota alla bilar utan egr.
Konstigt att de fungerat så bra i decennier