Snarare fäder som valde bort barnen vid separationer och sen aldrig orkat ta ansvar för att få en relation med dem. Skyller på barnen eller sin ex typ. I ett fall en mamma som blev ensam pga dödsfall och knappt klarar jobb, försörja och finnas där, på ett sätt som lever upp till hennes egna krav på sig själv, för de fyra barn hon har varav två har svårigheter, som man säger.
Citat:
Ursprungligen postat av Merwinna
Men hur kommer det sig att de har berättat det för dig, då? Jag håller med om att det är tabu, därför tycker jag att det är konstigt att så många här i tråden påstår att de har vänner som har erkänt detta. Jag undrar om det inte är lite hitte-på? Eller har de sagt det på fyllan, kanske, i en sådan där förtrolig stund, när man dricker vin (manliga vänner kanske sprit) tillsammans sent inpå natten på tu man hand? Då lär de ångra det förtroendet med baksmällan dagen efter (om de minns vad de har sagt).
Hej, tänkte göra en trygg tråd för er som ångrade att ni skaffade barn.
Det är ju någonting som man inte får säga, knappt får man tänka det.
Berätta gärna varför och hur du känner. Om du inte ångrar dig så behöver du inte svara i tråden- det är inte en plats för dig.
Jag ångrar inte att jag skaffade barn, jag ångrar partnern jag skaffade barn med. Barnen är ok, de är barn men hade velat ha dem med någon annan istället.
Gissar att din kompis är en man och att barnet är under tre år? Kan det stämma? 🙈
Det handlar om en tjej runt 25, hon upplever att allt blev hennes ansvar och att hennes kille är ganska oförändrad. Han har liksom sina hobbies som han går till och hon förväntas vara hemma med barnet vilket är skittråkigt.