orosanmälningskulturen och socialtjänst

Min granne blev orosanmäld av sitt ex nya.

Sjuk värld.

Ett barn jag vet levde i en familj med föräldrar som var sprutnarkomaner och hemmet var en knarkarkvart. Det var förutom det, massor med andra saker som pekade på att barnet måste tas hand om NU. Många ringde polis och soc, inget hände på många år.

Med andra ord, en orosanmälan är inte så allvarlig.

Var kommer dina siffror ifrån?

Absolut att socialtjänst och även vården har gjort fel. Frågan är då också hur ofta de gör rätt och hur många barn som har hjälpts av att funktioner som plikt om orosanmälan, socialtjänst och polis finns. Media uppmärksammar inte fallen där det har gått bra och vårdgivare och socialtjänst kan ofta inte bemöta kritik eftersom sekretess råder.

En orosanmälan kan göras på lätta och digra grunder och värderas därefter. Om orosanmälan görs för att din unge har för tunn vinterjacka eller om din unge säger att du super och slår honom så kommer socialtjänst agera annorlunda. Ibland är det inte förrän det kommit in anmälningar från flera olika håll. Anonyma anmälningar bär inte heller samma vikt.

Även om man kan ha synpunkter gällande integritet så behöver en förälder inte öppna dörren för socialtjänsten men det är klart att det kan se dåligt ut. Ytterst sällandock tas barnen bort från föräldrarna.

Men absolut att det i grund och botten är en angiverilagstiftning men syftet här är att skydda barn. Problemet är inte heller orosanmälan så mycket som att det kan bli rättsosäkert när socialtjänst tar beslut.

kan vara så att riktiga fall faller mellan stolarna pga så mycket falska anmälningar

Klart det finns. Om uppgifterna i en orosanmälan är medvetet osanna kan det handla om en falsk anmälan. Det är dock viktigt att skilja mellan en anmälan som inte leder till någon åtgärd och en anmälan där någon medvetet har lämnat falska uppgifter.

Jag tror däremot att ogrundade orosanmälningar är betydligt vanligare än medvetet falska anmälningar.

vad är en acceptabel grad av onödiga anmälningar för att ha en anmälningskultur. om det är 60% och så mycket arbetstid o skattepengar läggs på ingenting har det gått för långt.
när det kommer till polis o brandkår är 1 ringsingal för mycket och du får böter för att slösa deras tid.
112 blockar tom ditt nummer om du ringer dom för att byta glödlampan hemma.
orginalfrågan var insikt i hur många fall dom vet är flummiga.
polisen har redan sagt att 90% av våldtäkter är falska och kvinnor lever på att ljuga

Jag blir nyfiken på hur du ser på ett fall som jag känner väldigt väl.

Ett barn som snart är 13 år. Ingen oro från skola, föreningsliv eller andra runt barnet. Bland de bästa i sin klass, skötsam, artig och utan diagnoser eller någon särskild kontakt med vården. Dessutom på väldigt hög nivå inom sin idrott och med i ungdomslandslag.

Föräldrarna är skilda och barnet har bott mest hos pappan. Mamman har en intellektuell funktionsnedsättning och har under flera år ringt socialtjänsten väldigt ofta med oro kring pappan. Pappan har under samma tid försökt få till medling, SIP och andra gemensamma lösningar. Han har inte haft någon konflikt med mamman från sin sida utan snarare försökt ha förståelse för hennes begränsningar.

Problemet har enligt pappan mer varit människor runt omkring som gång på gång har bekräftat mammans bild utan att kontrollera vad som stämmer.

Sedan kommer nya inhyrda konsulter in efter oro från mamman om att pappan skulle försöka isolera barnet från henne. Något som pappan menar inte alls stämde med hur livet såg ut och där det fanns mängder av kontakter med skola, idrott, vänner och andra människor.

Efter ungefär två månader och bara ett par möten blir det akut LVU.

Sedan dess har det kommit väldigt lite svar på många konkreta frågor om hur bedömningen byggdes upp. Nu har det snart gått ett år och pappa och barn har inte ens fått prata med varandra i telefon en enda gång sedan december 2025.

Kan ett LVU verkligen växa fram på det sättet? Alltså utan någon tydlig oro från barnets vardag utanför familjen och där mycket verkar börja i uppgifter från en förälder, följt av nya handläggares tolkningar under ganska kort tid?

hur ser du på rättssäkerheten i ett sådant fall, särskilt när kontakten mellan barn och förälder sedan kan vara helt borta under så lång tid?

Han älskar pappan och vill bara bo hos pappan. Han förstår inte varför han placerades. Mammans problematik gör att han ej kan bo där heller så mamman har mindre kontakt med barnet nu än tidigare men är ändå nöjd vad det verkar. Pappan har inte tagit kontakt med mamman alls under detta året och känner av stigmatisering i byn. De får skriva brev till varann nu. 2 gånger per månad.

Där skriver barnet att han drömmer mardrömmar och gråter sig till sömns och att han älskar pappa mest i hela världen.

påverkan → psykisk press → psykiska påtryckningar → vuxenansvar → isolering → tappad egen identitet → psykisk misshandel → känslomässig otillgänglighet → känslomässig sammanblandning → bristande gränser → icke åldersadekvat bemötande → problematisk relationsdynamik → sjuklig symbios → allvarlig relationsstörning.

Självklart borde det vara brottsligt men det blir ju ibland väldigt svårt när det går att anmäla anonymt, nu vet jag att soc inte tar det lika seriöst men det snor ju såklart tid.

Det är inte sjukt att socialtjänsten utreder varje orosanmälan.

Det också men även privatpersoner som tar i system att anmäla folk falskt för att jävlas. Det måste verkligen till striktare lagstiftning om sådana anmälningar. Tex att det kan vara anonymt för den som blir anmäld men myndigheterna tvingar personen legitimera sig med bankid. Bara ett förslag.

jag undrar om flertal anmälningar läggs som princip att misstro en föräldrer att när något händer. barnet ramlar o gör sig illa på lekplatsen o pappan har 5 anmälningar går handläggare på magkänsla då att han är dålig och hoppar till LVU.

är flertal falska orosanmälningar från skola för att barnet skolkar som många bara gör för att skolan är tråkig grund till att pappan förföljs av någon handläggare och lägger ner tid på att jävlas för mer anmälningar måste vara grund till något är fel?

liksom vi alla vet barn missköter sig för tonåren är att vara dum. alla mina klasskompisar skolkade, snusade, rökte, tog droger, hamna i slagsmål. inga hade riktigt dåliga förhållanden hemma. skolan gjorde inga anmälningar 10 år sen