När blir buffert överflödigt?

Problemet är bara att du inte vet när dippen är så du vet inte när du ska köpa. Sen när värdet går upp så vet du inte när du ska sälja tillbaka till räntefonden igen. Det är knappast "bevisat matematiskt". Det du beskriver är mer eller mindre "buy low sell high".

Om du nu vet när börsen är på toppen och när den är på botten så kan du ju lika gärna timea in hela beloppet i aktiefonder.

Du behöver inte veta när botten är nådd och du behöver inte nå botten för att sälja. Det står ju tydligt i dina grafer när värdet sjunkit med -25% till -35% och säljer räntefonderna någon gång då. Du behöver inte veta när toppen är nådd för du har redan sålt på dippen och syftet är klart tills nästa gång dippen sker. Du fortsätter köpa räntefonder löpande kommande åren tills du har 40% räntefonder i din kraehpott. Nej, det är inte köp när det är billigt och sälj dyrt, det är en annan metod. Metoden heter tactical asset allocation.

Varför skulle detta vara bättre än att vara fullinvesterad? Eftersom ingen vet ifall kraschen kommer på tisdag, eller om 5 år, riskerar man ju att sitta ”vid sidlinjen” med en stor del av kapitalet och missa fina uppgångar istället.

Väl i kraschen, är det ju såklart trevligt med ”torrt krut”, inte minst psykologiskt. Men om detta ”torra krut” legat på ett räntekonto i 5 år, och börsen i snitt gått upp 8%/år under tiden, vete katten om metoden lönar sig alls.

Var som är bättre är väldigt individuellt. Matematiskt så är fullinvesterad endast mer gynnsamt ekonomiskt om kraschen på -25% till -35% inte händer inom 9 år. Först efter 9 år går du minus på metoden. Jag tror att du missar vissa delar. Räntedelen är en krockkudde som gör att när börsen kraschar går den delen inte ner lika mycket som dina fullinvesterade aktier vilket gör att medan dina aktiers framfart under åren raderas delvis ut medan 40% räntefonder inte gör det. Du säljer räntefonderna på dippen och dina aktier glider på återhämtningen samtidigt som du haft dina övriga 60% investeringar i aktieindexfonder som tagit del av börsens goda år tidigare.

Om du är fullinvesterad kraschen kommer år 7, med återhämtningen kommer dina pengar från start ha ökat med cirka 72% medan den andra metoden med 60% aktieindexfonder och 40% räntor där du säljer räntorna och köper billigt på dippen, låt oss säga med -35% dipp, ha ökat i värde totalt med cirka 76%.

Är det värt besväret? Det är upp till var och en.

Nja, sedan har du ju utdelningar etc som fullinvesterad, som du inte får ta del av ”vid sidlinjen”. Månadssparar du (vilket många gör iom att de flestas inkomst kommer från månatligt utbetalda löner), snittar du dessutom ut dig över tid och köper stadigt under och efter kraschen. (Inflationen är dessutom skoningslös mot dina pengar i madrassen under tiden.)

Att vad som är bäst, är individuellt - det håller jag med om. Tror dock din metod i första hand kan verka som en psykologisk boost - dvs om 40% av kapitalet är utanför börsen, blir nog den individen mindre benägen att ”paniksälja” nära botten / under kraschen. Vilket imho är det farligaste med börskrascher. Men rent matematiskt, tror jag det bästa bara är att gäspa sig igenom kraschen och kanske skruva upp månadssparandet om det går. De flesta krascher i närtid har blåst över inom ett par år.

Som jag har förstått aktieindexfonder vs aktier så betalar man inte ut utdelningar i kontanter vid aktieindexfonder utan utdelningarna hamnar istället hos fondbolaget och de i sin tur återinvesterar i fonden. Vid aktier skiljs utdelningen ifrån aktien. Det är samma skit egentligen och mina matematiska siffror stämmer. Känns som att vi kom ifrån buffert ämnet lite så jag stannar här i diskussionen om just denna metoden.

Ämnet är intressant så jag diskuterar gärna vidare, med dig eller någon annan. För att återknyta till TS, sticker jag ut hakan och säger att det är relativt safe att ligga fullinvesterad, med buffert och allt.

Du räknar för pessimistiskt. Väntevärdet på börsindex givet historisk data, är ca 8%/år över tid. Dvs du klarar en 30%-ig krasch efter ca 5 år, eller en 40%-ig krasch efter 7 år, utan att gå nominellt back på den fondandelen. Sedan har du utdelningar, som sagt (och inflationstapp på ’madrassen’).

Med en långsiktig strategi (20-25 år på börsen minst), har du inget att frukta med att vara fullinvesterad med buffert och allt.

Om du är under 60 år och hygglig inkomst, annars är det tvärkört om du inte kan visa på att du har stor tjänstepension PPM osv.

Det är tvärtom, desto rikare, desto större buffert har man råd med för att skydda sig mot att sälja av vid helt fel tillfälle för att täcka kostnader.

En större krasch brukar komma samtidigt som andra händelser, det är inte en isolerad ekvation i ett kalkylblad.

Jag kan inte svara på hur stor någons buffert ska vara eftersom det är helt individuellt men kan säga att efter att ha kört utan buffert länge så börjar det kännas dumt att fortsätta göra det efter att ha passerat 1M, tex 10.000 i förlorad avkastning är rätt så billigt pris att betala ställt mot risken att förlora flera års sparande.

Det viktigaste måste ändå vara att man kan fortsätta spela spelet..?

Knepigt. Du måste nog hitta din egen levnadsstandard. Den ekonomi som får dig att flyta och samtidigt må bra. Först.

Sedan lär du dig nog vad som är överflödigt. Så länge du inte strävar efter något mer.

Tror det är lätt att jaga mer. Då förflyttas hela tiden gränsen.

En viktig sak jag vill påpeka är: ha livförsäkring om du har anhöriga som du vill ska få en trygghet. Ha bra olycksfallsförsäkring,sjukdom,invaliditet.
Tycker det är självklart. Du kanske känner dig ung och odödlig men det kan faktiskt visa sig vara ditt livs bästa investering. Ta tag i detta innan du börjar med andra investeringar! Sk-ter du i detta, så rekommenderar jag minst en halv miljon i buffert.

Är det inte tre månaders nödvändiga utgifter som man brukar prat om?
När du har några miljoner (vilket väl var frågan) så är bufferten en så liten del av dina pengar att den "förlust" du gör på att inte ha dina buffertpengar investerade försumbar sett till hela din ekonomin.

Du kan även använda krediter eller till och med SMS-lån om du inte vill ha en buffert men jag föredrar en buffert.

Min buffert är lite av ett slaskkontor som används till följande:
1. För att dela upp stora årliga räkningar så att de inte behöver betalas på en lön.
2. För att få ett ekonomiskt handlingsutrymme som gör att jag kan "impulsköpa" en resa eller något annat utan att behöva krångla med att sälja aktier.
3. som en säkerhet om något går sönder eller om pengar från till exempel försäkringskassan eller ett försäkringsbolag inte betalas ut när man behöver pengarna.

Kort sagt min buffert gör att jag inte behöver tänka på pengar och att livet går vidare även när livet blir besvärligt.