Varför byteshandlar vi inte längre?

De flesta brrkar ha gott ställt, eller låtsas att de har det genom att ta massa lån för att köpa helt nya grejer.

Att byta, köpa begagnat eller pruta räknas som luffarliv, det anses lite skämmigt tror jag.

Läste för några år sedan om en by som infört ett poängsystem, de kunde sparas och bytas mot varor/tjänster.

Det fungerade bara inom byn med likasinnade och när ens behov uppstod.

Det hade med andra ord infört en egen form av valuta att betala med.

Men å andra sidan byter väl de flesta sin tid mot pengar på jobbet.

Då kan vi byta till oss det vi behöver när behovet uppstår.

Det är ju byteshandel det också, fast byteshandeln mellanlandar i pengar...

Flera tusen års erfarenhet visar att penningekonomin är den enda som fungerar i praktiken. Och vad det är som räknas som gångbara pengar har varierat under årens lopp. Ordet pengar härstammar ju ursprungligen från latinets pecunia, som betyder boskap. En gång i forntiden hade väl alla en bra magkänsla för hur mycket t ex en get eller en ko var värd om det gällde att kvitta den mot andra varor eller tjänster. Forntidstorparen kanske fick en get mot en veckas vedhuggning åt byns storbonde, osv osv.
Men getter är ju lite opraktiska att ha i kassakistan, de kräver mat och tillsyn, de rymmer om de får chansen osv. Så småningom började man sätta fasta värden på döda ting som var lätta att förvara och bära med sig, t ex bitar av ädelmetaller eller bärnsten. Och då är steget inte långt till pengar i form av mynt med en bestämd vikt som man vågade lita på.

Så gör vi hela tiden här. Någon är målare, någon är elektriker, snickare. Någon har höns och överskott av ägg, någon kan meka bilar. Potatis och andra rotfrukter. Någon kokar brännvin och någon annan jobbar inne i staden där det säljs till Epa-ungarna (sista var inte sant)

Inte ett fullt självförsörjande samhälle men behöver man hjälp med något finns det folk som jobbat 30 år med just det.

Troligen vill dom inte ha den skit du erbjuder för att slippa och betala!

Byteshandel blir nog betydligt vanligare igen, inom en snar framtid, när CBDC ersätter fiat-valutorna.

Det gör vi. Inte lika vanligt som förr men det är fortfarande ganska vanligt här på landsbygden. Framförallt handlar det om att man gör varandra en tjänst och sedan kan man förvänta sig en motprestation.

Ett exempel: grannen hjälper mig att gräva (med grävmaskin) utan kostnad för att jag gett honom jakträtten för älg på min mark. Ingen av oss sitter och räknar exakt vad det är värt men man har ju ett hum om hur mycket jag kan be honom gräva på ett år för det. En annan granne har arrenderat ut sin betesmark till oss gratis mot löfte om att jag hjälper honom att laga taket på hans stall framöver.

Finns ett system för det, vinstmarginalbeskattning. Företag som köper begagnat av privatperson betalar moms på mellanskillnaden när de säljer vidare. De köper in för 10kr (från privatperson, ingen moms), sedan säljer de för 20kr då ska de momsa på 10kr = 2kr moms.
Företag som köper in normalt hade haft 20*0,2 = 4kr moms på 20kr.

En av många saker man saknar innan man flytta "hemifrån" för att studera i en studentstad. Bara att skriva i en facebookgrupp så har man någon där inom en kvart som meckar med värmepannan eller felsöker bilen som inte startar Var lite av en kulturchock för mig när man flytta till lägenhet 95% undviker ögonkontakt och varandra i trappuppgången, än mindre att hälsa

Tack ska du ha!