Citat:
Ursprungligen postat av
Nils-Magnus
SVAR: den 6 juli fick mamma andningsvårigheter vid midnatt, jag ringer då 112 som skickar ambulans...
...
...följer polis med ambulansen som kommer över 3 timmar efter att jag ringde...
...jag sa till polisen att mamma mår bra...
...då slår polisen ner mig i hallen och släpar mit genom dörren, helt oprovocerad attack...
Eftersom det är inne i din mammas bostad så har du ingen rätt (inte ens om du vore förmyndare) att hindra polisen att komma in i en bostad från vilken det larmats 112.
Du skrev att du larmade ambulans vid midnatt.
Att du sen står och säger att allt är bra när de kommer, är inget som hindrar blåljuspersonal från att få lov att gå in.
Vi hade överfallslarm inom psykiatrins LSS-boenden. Alla larm var personbundna, så att man enkelt kunde se vem som hade det larmnumret som hade utlösts.
Det fungerade så att den som larmade SJÄLV ska möta upp blåljuspersonal och visa sig.
Det första som händer när de (SOS) får larmet är att upprätta telefonkontakt med det boende som larmar. Alltså, de motringer in till boendets stationära telefon (belägen på ett låst kontor dit bara personal har tillträde).
Det kan då vara en helt annan kollega än den som har larmat som svarar där.
Det spelar ingen roll som helst om den som pratar med larmoperatören i telefonen säger att allt är lugnt - polis kommer att gå in och säkra miljön ändå, om inte personalen som har larmat kommer ut och visar upp sig fysiskt.
Detta för att den som sitter i telefonen inte ska kunna hotas till att säga att allt är lugnt.
Samma sak fungerar även när man larmar för annan person - som i ditt fall -
du larmade inte för att DU hade andningssvårigheter, utan för att din mamma hade det.
Poliser och ambulanser kan inte bara tro på något en person säger som möter dem i dörröppningen.
De måste in och se själva, alternativt personen ärendet gäller kommer ut, vilket din mamma av naturliga skäl inte kunde komma ut själv där.
Detta ska vi vara förbannat tacksamma för att reglerna är sådana.
Annars skulle många som lever med våld i nära relationer (för att bara nämna ett exempel) kunna dödas av sina våldsamma partners om partnern öppnar dörren när polisen kommer och säger att allt är lugnt.
Att de dröjde ambulansen 3 timmar för en person med andningssvårighet tycker jag låter helt fel. Därmed
inte sagt att du ljuger men att det var fel att dröja så länge. En person som har svårt att andas borde i regel prioriteras snabbare.
Det måste ha berott på något att de prioriterade som de gjorde.
Jag kan inte svara för dem, men om din mamma vårdades palliativt och det inte skulle finnas något att göra, kan ha gjort att andra personer/andra larm prioriterades före.
Jag säger inte ATT DET ÄR så i just ditt fall, men det KAN teoretiskt VARA så.
Eller att de inväntade polis och polisen var upptagen med annat. Åter igen - jag vet inte hur allvarligt hot de bedömde dig som, men rent teoretiskt OM de bedömde dig som hot mot ambulanspersonals liv & hälsa, så får de inte gå in utan polis.
MÄRK VÄL att jag INTE påstår att så är fallet hos dig och din mamma - detta är bara teoretiska exempel.
Det har hänt att personer avlider (t.ex. ett känt fall som varit uppe i media, är en knivskuren man som var omkring 27-30 år i Malå i Västerbotten). Han avled för att ambulansen inte fick gå fram in i hans bostad, då gärningsmannen antogs vara kvar på plats, och det tog tid innan polisen kom dit.
Om viss personal bedömer dig som ett hot så är det naturligt att den personalen inte går in utan polis. Medan de som jobbar i annan ambulans kanske inte skulle se dig som ett hot.
Vad och vem som är ett hot eller inte, är en sjubjektiv uppfattning som varje enskild personal själv har rätt bedöma.
Så att du nämner att grannar, och...eh...jag har glömt vad de andra hade för yrken...men att du nämner att "andra kommer utan polis och väktare" eller att "andra inte ser dig som ett hot" är helt irrelvant i sammanhanget.
Det är bra, i och för sig, att vissa inte ser dig som ett hot, men det kan inte användas som argument för att andra faktiskt gör det.
Som exempel kan nämnas:
Jag har en kollega från ett tidigare ställe jag jobbade på, som ringde in väktare (till en slutenvårdsavdelning) vid arbetapassets slut, de skulle följa henne ut för att hon kände sig rädd att gå ut till parkeringen och åka hem efter jobbet, pga att en patient hade skrikit åt henne, kallat henne fittjävel, och viftat med armarna i luften framför henne.
Hon tolkade det som ett hot.
Jag blev utsatt för nästan exakt samma sak några minuter efter henne och ett par meter längre ner i korridoren.
Men eftersom jag har bakgrund inom militären och har tävlat i jujutsu, judo och karate sedan 1998, så såg jag det mer som
en otrevlig situation att vara i, men inte som tillräckligt hotfullt att ringa väktare för.
Jag gick ut själv efter avslutat pass, och åkte hem och sov gott.
Jag anser att hjälp och väktare ska tillkallas när man känner att man inte kan lösa situationen själv, eller om man är utsatt för pågående våld, hot om våld, eller rejäla hot.
Det var alltså samma patient, samma beteende, samma öknamn, samma nävar som vevade runt i luften, men mot två helt olika personal, som även tolkade det olika.
Jag dömer inte min kollega.
Kände hon sig hotad så är det hennes uppfattning och den ska respekteras.
Om som du säger poliserna slog ner dig och släpade dig genom hallen har jag svårt att se ska vara oprovocerat.
Min bästa gissning är att de har bett dig flytta på dig eller gå ut, och du har vägrat och ska stå och käfta om att din mamma minsann vill att du ska vara där, eller du har den och den rättigheten, osv. vilket slösar oerhört med ambulansens (och polisens) resurser. Därav väljer de att lösa problemet genom att själva flytta på dig. Så gör de även med uppkäftiga demonstranter som sätter sig ivägen och hindrar trafik m.m.
Polisen och ambulansen hade bestämt att de skulle in.
Om det är rätt eller fel i förhållande till journaltexten från veckan innan hör inte hit.
Där och då gjorde de bedömningen att de behöver komma in och hämta ut din mamma - varför kan få vara lika oklart för mig som för dig, det får de svara för själva. Eftersom de gjort den bedömningen där och då så har de lagstöd i att använda lämpliga medel (även visst våld om så krävs) för att genomföra bedömd åtgärd.
Huruvida åtgärden var rätt eller fel i sakfråga, är en helt annan sak än vad för typ av lagstöd de har vid användning av olika medel vid ingripanden.
Men helt oavsett om din mamma (eller en annan lägenhetsinnehavare) VILL ha dig där, så går man ut när polisen säger åt en.
Polisens order väger tyngre än om din mamma vill ha dig på platsen.
Lyder man polisens order behöver det inte användas något våld eller andra medel över huvud taget.
Gör som de säger bara, istället för att stå och käfta och hävda dina rättigheter.
Om du minns blev det likadant på ica. Du kunde ha släppt det och gått undan som en mogen vuxen.
En mogen vuxen människa klarar av att låta andra tro att man har fel, även när man själv tror sig ha rätt.
Det är det som gör dig till en rättshaverist.
Även om du råkar har rätt i någon sakfråga...så varför kan du inte skita i vilka rättigheter du har för en liten stund, och klaga på ett juridiskt korrekt sätt senare - t.ex. ivo, polisanmälningar, osv?
