Den vetenskapliga ståndpunkten om skadeverkningar från den naturliga bakgrundsstrålningen i Ramsar, Iran, är att det inte har kunnat påvisas några signifikanta eller konsekventa negativa hälsoeffekter, trots att staden har världens högsta uppmätta nivåer av naturlig bakgrundsstrålning.
Vissa områden i Ramsar (särskilt distriktet Talesh Mahalleh) uppvisar årliga stråldoser på upp till 260 mSv per år. Detta kan jämföras med det globala genomsnittet på ca 2,4 mSv per år eller gränsvärdet för yrkesarbetare inom strålning som ligger på 20 mSv per år. Strålningen härstammar främst från varma källor rika på radium-226.
Det rådande vetenskapliga läget sammanfattas av följande tre punkter:
1. Ingen förhöjd cancerförekomst
Epidemiologiska studier och lokala hälsodata visar ingen ökad cancerincidens eller cancerdödlighet bland invånarna i Ramsar jämfört med kontrollområden med normal bakgrundsstrålning. Vissa studier har till och med indikerat en paradoxalt lägre förekomst av exempelvis lungcancer, trots extremt höga halter av radongas inomhus.
2. Radioadaptiv respons (Hormesis)
Ett av de mest anmärkningsvärda fynden i forskningen på Ramsars befolkning är förekomsten av en radioadaptiv respons. När forskare har tagit vita blodkroppar (lymfocyter) från invånare i Ramsar och i laboratorium utsatt dem för en stor, skadlig stråldos (en så kallad "challenge dose"), uppvisar dessa celler betydligt färre kromosomavvikelser och DNA-skador än celler från människor som lever i områden med normal bakgrundsstrålning. Den kroniska lågdosstrålningen tycks aktivera och uppreglera cellernas egna skyddsmekanismer, såsom DNA-reparation och antioxidantförsvar.
3. Utmaning av den rådande strålskyddsmodellen
Inom internationellt strålskydd används traditionellt den så kallade LNT-modellen (Linear No-Threshold), som antar att all strålning – oavsett hur liten dosen är – linjärt ökar risken för cancer och genetiska skador. Eftersom befolkningen i Ramsar har levt i denna miljö under generationer utan synbara men, lyfts Ramsar ofta fram av forskare som ett starkt argument för att LNT-modellen kan vara överdrivet konservativ när det gäller långvarig exponering för naturlig lågdosstrålning.
Det vetenskapliga samfundet understryker dock att studierna i Ramsar begränsas av en relativt liten population (runt 2 000 exponerade invånare). Därför anses data i dagsläget inte tillräckliga för att helt skriva om de globala strålskyddsreglerna,
men myndigheter bedömer att en tvångsförflyttning av invånarna i området inte är motiverad ur ett folkhälsoperspektiv.
https://inis.iaea.org/records/g2pv6-sbr70
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC12402632/
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC12686667/
