Efter revolutionen i Kina dog massvis med människor i olika etapper som kulturrevolutionen, det stora språnget mm. I Sovjetunionen under Stalin mördades troligen miljoner människor i arbetsläger genom arkebusering (förutom de som dog själva av svält). I Kambodja under Khmer Rouge så släpades politiska fiender (verkliga eller inbillade) ut till särskilda dödsfält där de avrättades, i vissa fall med mycket primitiva metoder. Till och med spädbarn till sk. folkfiender kunde mördas genom att man dunkade deras lilla bäbishuvud mot ett träd tills ungen dog av hjärnskakning.
Ändå är det just gaskammare som av tyckareliten har givits en särställning i exempel på hur omänskligt det är att genomföra massmord. Ett argument som ofta framförs är att det krävs en helt annan form av byråkrati och systematisk organisation för att kunna genomföra industriella folkmord. Logiken blir då att folkmordet i Rwanda kan relativiseras som spontana hatyttringar medan Auschwitz m.fl. dödsläger bars upp av just en totalitär och effektiv statsbyråkrati.
Frågan är dock om graden av organisation i sig egentligen spelar så stor roll för den avrättade. Skulle en jude som gasas i en gaskammare lida mer än ett vietnamesiskt barn som brinner upp levande pga. napalmbombning? Jag skulle säga att lidandet vid napalmbombning är mycket värre, eftersom dessa vapen inte är framtagna i syfte att mörda folk så snabbt som möjligt. Den som drabbas av det dör en långsam och plågsam död i många fall.
Man kan naturligtvis ha synpunkter på att Hitlers regering ska ha pekat ut vissa och dömt till döden pga. etnisk härkomst. Då borde ju rasismen vara det moraliskt förkastliga, inte vilka metoder som nyttjades för att genomföra dödsstraffen.
I delstaten Texas så döms vissa till döden genom att giftmördas. I stället för att den dömde får andas in giftgas genom lungorna, så förs giftet in i kroppen via en giftspruta. Innebär det då att den typen av förgiftning skulle vara mer moraliskt försvarbar för att den sker genom en spruta i stället för via luften?
Som jag har påpekat i andra sammanhang så innehar förintelsepolitiken under andra världskriget (Shoah) en särställning i vårt kollektiva medvetande av politiska skäl. Dessa har en dagspolitisk koppling eftersom de nyttjas som motivation till staten Israels existens. Judiska identitetsgrupper och/eller sionistiska lobbyistgrupper använder båda den delen av Europas historia som någon slags Zenith i organiserad ondska.
Jag menar att det är en fabricerad moralisk nollpunkt, den har blivit en modern myt (i ordets ursprungliga betydelse) i det att den existerar bortom sanning och lögn. Myten lever sitt eget liv som en kollektiv berättelse som formar förståelsen av vår värld. Myten oavsett sanningshalt får sin styrka just genom sin socialkonstruktivistiska funktion. Med det menar jag inte att den skulle vara förljugen i sig. Det skulle dels vara ett brott mot den nya munkavlelagstiftningen, och dels har jag inte satt mig in i revisionisternas argumentation närmare. Jag anser dock att den exakta sanningshalten eller det exakta antalet mördade är sekundärt för frågan om gaskammare och giftgas som någon slags moralisk nollpunkt.
Giftgas kan inte gärna vara det eftersom det användes under första världskriget utan att detta ansågs som någon form av extem position. De soldater i skyttegravarna som dog under svåra umbäranden av att andas in senapsgas (särskilt innan bruket av gasmask blev utbrett) måste rimligen ha plågats något enormt.
Vad som återstår blir då bruket att fösa in folk i duschar och lura dem att de skulle få tvätta sig innan de mördades. Jag kan dock inte se den detaljen som väsentligen mycket värre än att någon dödsdömd i Texas släpas till avrättningsrummet av vakter som är tydliga med vad som ska hända.
Frågan blir då om massmord medelst gaskammare har fått en särställning just för att det finns välorganiserade krafter som vill att den ska ha det. Mitt svar på den frågan är ett mycket starkt ja. Mot den fonden kan även bruket av att släppa vit fosfor mot Gaza eller nästan allting som Israel företager sig, att trivialiseras. Måhända ägnar man sig åt massmord eller åtminstone så blir effekterna sådana, men mördandet sker inte industriellt. Det krävs inga godståg eller något särskilt lägersystem etc. Är det vad som skulle vara avgörande?
Jag menar att fenomenet med godståg, olika uppsamlingsläger mm. egentligen handlade om att massmordet skulle genomföras på ett diskret sätt. Tredje rikets regering ville förinta olika grupper i det tysta utan massmedial uppmärksamhet eftersom man själva var medvetena om att hemmaopinionen skulle reagera på det. Denna hemmaopinion bestod även av "vanliga" medlemmar i det statsbärande nationalsocialistiska partiet, som iofs. kunde hysa starka antipatier mot de grupper som omfattades av interneringarna. Inte ens de medlemmarna var nödvändigtvis av uppfattningen att dessa grupper skulle förintas - kanske snarare att de skulle kastas ut ur Tyskland och/eller Europa. Det gör ju egentligen bara den genomsnittlige "vardagsnazisten" till en relativt sympatisk figur, åtminstone i jämförelse till de som försökte genomföra ett folkmord.
Är gaskammare en väsentligt grymmare avrättningsmetod än andra som vi känner?
Hade det varit mer acceptabelt om sex miljoner judar dog genom att hackas ihjäl med yxor som i Rwanda?
Hur skulle vår syn på judar och staten Israel påverkas om Den slutgiltiga lösningen slutade att intaga en särskilt unik position i vårt kollektiva medvetande?
Ändå är det just gaskammare som av tyckareliten har givits en särställning i exempel på hur omänskligt det är att genomföra massmord. Ett argument som ofta framförs är att det krävs en helt annan form av byråkrati och systematisk organisation för att kunna genomföra industriella folkmord. Logiken blir då att folkmordet i Rwanda kan relativiseras som spontana hatyttringar medan Auschwitz m.fl. dödsläger bars upp av just en totalitär och effektiv statsbyråkrati.
Frågan är dock om graden av organisation i sig egentligen spelar så stor roll för den avrättade. Skulle en jude som gasas i en gaskammare lida mer än ett vietnamesiskt barn som brinner upp levande pga. napalmbombning? Jag skulle säga att lidandet vid napalmbombning är mycket värre, eftersom dessa vapen inte är framtagna i syfte att mörda folk så snabbt som möjligt. Den som drabbas av det dör en långsam och plågsam död i många fall.
Man kan naturligtvis ha synpunkter på att Hitlers regering ska ha pekat ut vissa och dömt till döden pga. etnisk härkomst. Då borde ju rasismen vara det moraliskt förkastliga, inte vilka metoder som nyttjades för att genomföra dödsstraffen.
I delstaten Texas så döms vissa till döden genom att giftmördas. I stället för att den dömde får andas in giftgas genom lungorna, så förs giftet in i kroppen via en giftspruta. Innebär det då att den typen av förgiftning skulle vara mer moraliskt försvarbar för att den sker genom en spruta i stället för via luften?
Som jag har påpekat i andra sammanhang så innehar förintelsepolitiken under andra världskriget (Shoah) en särställning i vårt kollektiva medvetande av politiska skäl. Dessa har en dagspolitisk koppling eftersom de nyttjas som motivation till staten Israels existens. Judiska identitetsgrupper och/eller sionistiska lobbyistgrupper använder båda den delen av Europas historia som någon slags Zenith i organiserad ondska.
Jag menar att det är en fabricerad moralisk nollpunkt, den har blivit en modern myt (i ordets ursprungliga betydelse) i det att den existerar bortom sanning och lögn. Myten lever sitt eget liv som en kollektiv berättelse som formar förståelsen av vår värld. Myten oavsett sanningshalt får sin styrka just genom sin socialkonstruktivistiska funktion. Med det menar jag inte att den skulle vara förljugen i sig. Det skulle dels vara ett brott mot den nya munkavlelagstiftningen, och dels har jag inte satt mig in i revisionisternas argumentation närmare. Jag anser dock att den exakta sanningshalten eller det exakta antalet mördade är sekundärt för frågan om gaskammare och giftgas som någon slags moralisk nollpunkt.
Giftgas kan inte gärna vara det eftersom det användes under första världskriget utan att detta ansågs som någon form av extem position. De soldater i skyttegravarna som dog under svåra umbäranden av att andas in senapsgas (särskilt innan bruket av gasmask blev utbrett) måste rimligen ha plågats något enormt.
Vad som återstår blir då bruket att fösa in folk i duschar och lura dem att de skulle få tvätta sig innan de mördades. Jag kan dock inte se den detaljen som väsentligen mycket värre än att någon dödsdömd i Texas släpas till avrättningsrummet av vakter som är tydliga med vad som ska hända.
Frågan blir då om massmord medelst gaskammare har fått en särställning just för att det finns välorganiserade krafter som vill att den ska ha det. Mitt svar på den frågan är ett mycket starkt ja. Mot den fonden kan även bruket av att släppa vit fosfor mot Gaza eller nästan allting som Israel företager sig, att trivialiseras. Måhända ägnar man sig åt massmord eller åtminstone så blir effekterna sådana, men mördandet sker inte industriellt. Det krävs inga godståg eller något särskilt lägersystem etc. Är det vad som skulle vara avgörande?
Jag menar att fenomenet med godståg, olika uppsamlingsläger mm. egentligen handlade om att massmordet skulle genomföras på ett diskret sätt. Tredje rikets regering ville förinta olika grupper i det tysta utan massmedial uppmärksamhet eftersom man själva var medvetena om att hemmaopinionen skulle reagera på det. Denna hemmaopinion bestod även av "vanliga" medlemmar i det statsbärande nationalsocialistiska partiet, som iofs. kunde hysa starka antipatier mot de grupper som omfattades av interneringarna. Inte ens de medlemmarna var nödvändigtvis av uppfattningen att dessa grupper skulle förintas - kanske snarare att de skulle kastas ut ur Tyskland och/eller Europa. Det gör ju egentligen bara den genomsnittlige "vardagsnazisten" till en relativt sympatisk figur, åtminstone i jämförelse till de som försökte genomföra ett folkmord.
Är gaskammare en väsentligt grymmare avrättningsmetod än andra som vi känner?
Hade det varit mer acceptabelt om sex miljoner judar dog genom att hackas ihjäl med yxor som i Rwanda?
Hur skulle vår syn på judar och staten Israel påverkas om Den slutgiltiga lösningen slutade att intaga en särskilt unik position i vårt kollektiva medvetande?
