Citat:
En av de bästa sakerna är att man blir hög på livet! Jag brukar hålla mig nykter ett par år i taget mellan rundorna. Helnykterist vill jag aldrig bli - jag gillar ruset för mycket - men däremot konstaterar jag gång på gång att jag mår bättre när jag är ren än när jag inte är det.
Fördelen (enligt mig) med att ha levt som missbrukare under en längre tid är att bruket förlorar sin tjusning. Man ser hur smutsigt det är, och lättnaden av att vara nykter uppväger alla rus i världen.
Det är en fin känsla att kunna leva ett vanligt liv utan att vara beroende av någonting förutom kaffe. Alla beroenden är ju ett slags handikapp. Man förlorar både tid, sinnesro och pengar på det konstanta meckandet som det innebär att vara beroende. Hela ens liv kretsar kring beroendet när man är på det.
Jag ska dock erkänna att missbruket är det jag gillar allra mest med att bruka; den destruktiva känslan av att vara obsessed med drogen, att falla helt, att somna påverkad och längta tills det första ruset på morgonen. Det är just därför jag väljer att vara periodare, precis som Leif GW Persson: för jag vill gå in helt i missbruket och vara i den känslan av total maktlöshet.
För mig är missbruket en konst. Och konsten är inte att att sluta, utan att lära sig att man kan börja igen - precis när man vill
och sedan sluta lika snabbt igen, och igen, och igen. Drogen finns alltid kvar där, det är den enda som aldrig sviker dig. Och oavsett hur många gånger du slutar så är det aldrig för sent för att börja igen.
Fördelen (enligt mig) med att ha levt som missbrukare under en längre tid är att bruket förlorar sin tjusning. Man ser hur smutsigt det är, och lättnaden av att vara nykter uppväger alla rus i världen.
Det är en fin känsla att kunna leva ett vanligt liv utan att vara beroende av någonting förutom kaffe. Alla beroenden är ju ett slags handikapp. Man förlorar både tid, sinnesro och pengar på det konstanta meckandet som det innebär att vara beroende. Hela ens liv kretsar kring beroendet när man är på det.
Jag ska dock erkänna att missbruket är det jag gillar allra mest med att bruka; den destruktiva känslan av att vara obsessed med drogen, att falla helt, att somna påverkad och längta tills det första ruset på morgonen. Det är just därför jag väljer att vara periodare, precis som Leif GW Persson: för jag vill gå in helt i missbruket och vara i den känslan av total maktlöshet.
För mig är missbruket en konst. Och konsten är inte att att sluta, utan att lära sig att man kan börja igen - precis när man vill
och sedan sluta lika snabbt igen, och igen, och igen. Drogen finns alltid kvar där, det är den enda som aldrig sviker dig. Och oavsett hur många gånger du slutar så är det aldrig för sent för att börja igen.Fan vad jag känner igen mig i det du skriver!
en ros är en ros är en ros.
Jag har alltid gillat ett bra erbjudande.
