Vanligare att män drabbas av neuropsykiatriska diagnoser?

Nej. Du kan få ångest för att du har en ångestsjukdom eller du kan få ångest för att du har AST/NPF. Motsvarande handlar alltså om att effekten kan bli likartad, även om den i sig inte beror på en sjukdom. Man måste skilja på tillstånd och funktionalitet. Men jag tror väl att du egentligen förstår dig på detta och bara ska tjafsa lite.

Underlaget för diagnoskriterierna är satta efter studier på män.. även om vården börjat förstå NPF-diagnoser och hur det fungerar mer och mer för kvinnor också.

Det är ingen enkel och snabb process patienterna går igenom för att få hjälp med sitt handikapp.
Ibland kan en psykiatriker ”ana” en diagnos men under utredning kan det visa sig vara något helt annat.
Oavsett är målet för vården att patienten ska bli hjälpt och få förståelse för sig själv. Det blir också enklare för vården att ge rätt verktyg om där finns ett underlag. Underlaget säger egentligen inte vem patienten är, det ger bara ett nått så när ”facit” på var differenserna ligger.

Det är mänskligt att känna ångest, vare sig man har diagnos eller ej.
Känslor kan däremot upplevas starkare för någon med en diagnos och det kan vara en del av handikappet.
Då ligger problemlösningen i att förstå triggers och hitta verktyg för att hantera ångesten. Sådana metoder lämpar sig för alla men kan bli extra viktiga för den som lever med en diagnos. Och det beror på att verktygen och det förebyggande arbete kan vara avgörande för överlevnad.
Även brottsförebyggande.

Jag skrev ett inlägg tidigare just om att det manliga könet har utgjort mall för symtombeskrivning.
Jag har för egen del fått ett flertal diagnoser som sedan har lyfts bort och ersatts. Helt enkelt därför att vissa symtom samvarierar/överlappar.
Psykiatrin har en verktygslåda med mest hammare. De skulle behöva fler verktyg i den.

Nej jag vill inte tjafsa. Jag vill veta om du anser det är en sjukdom. I ditt sista svar verkar du svara nej på frågan. Säg till om jag tolkat det fel.

Missade det inlägget bland resten… har du något förslag på verktyg som du tror skulle förenkla för vården under utredning? Eller för patienten?

Om jag tycker att ADHD är en sjukdom? Nej. Begriper inte varför du undrar det. Jag har inte på något sätt indikerat det annat än i din fantasi. Men du kanske är överkänslig efter tidigare erfarenheter?

Finns bara en diagnos i dagsläget. Det är adhd. Men med specificerade former. Kombinerad form., huvudsakligen ouppmärksam och huvudsakligen hyperaktiv/ impulsiv.

Jag undrar eftersom det lät så när du skrev att ”man kan inte drabbas av en diagnos, man kan drabbas av en sjukdom eller motsvarande”.

I det låter som att du likställer en neuropsykiatrisk diagnos med sjukdom. Vilket du gärna får göra (eller inte), jag är mest nyfiken hur folk anser det vara.

Sen förstår jag inte varför jag är ”överkänslig av tidigare erfarenheter” om jag ställer en fråga? Men du kanske är överkänslig av tidigare erfarenheter själv eftersom det verkar vara ett känsligt ämne för dig?

Jag fick för egen del rätt diagnoser efter att ha gjort omfattande tester och hamnat på en psykiatrisk klinik som hade i uppgift att utreda komplexa fall (tyvärr numera nedlagd). De hade fler verktyg. Allt föll på plats. Mina tidigare psykiatriker hade inriktning mot olika psykiatriska huvudspår så de kunde inte se det som avvek, förrän mot slutet, när medicinerna inte hjälpte. Den första psykiatrikern på psykjouren skrev vad han trodde och det satt fast i åratal. Så svaret är väl öppnare och bredare utredningar. Men det är förstås resursmässigt en omöjlighet, tyvärr. Ett sista linjen-försvar för kroniker som jag själv, som inte passar in.

Ja, ungefär som att Aspberger inte heller finns. Ändå talar alla om den.

Lät intressant. Det där hade man ju gärna tagit del av, rent tekniskt-