Centerledd regering, ett regeringsalternativ som kan funka?

Beror på hur regeringen skall se ut. En regering där Sossarna ska ingå, där ställer S krav att S ska ha statsministerposten. Något annat kommer icke på fråga.

Men andra tänkbara konstellationer finns.

En är en typ av alliansregering med C, L, KD och M. Där C innehar statsministerposten. Ungefär som efter valet-79 då C hade statsministerstolen trots att M var störst. En sådan här regering är kanske enda alternativet om Tidö ska få över Centern till sin sida. Att C lockas med statsminister-stolen. Denna regering måste också såklart tolereras av SD med nedläggning av rösterna. S, V och MP kommer såklart att rösta nej. Dessutom måste M släppa prestigen att inneha statsministerposten.

Ett annat alternativ är en regering med C, L, KD och MP. Där C har statsminister-stolen. I den omröstning som föregår en sån regering måste S fås att nedlägga sina röster. Och varför skulle de göra det? Jo, om ett extraval ter sig icke lockande, dvs usla opinionssiffror som med största säkerhet ger Tidö makten igen, och S ännu sämre siffror än de historiskt låga de fick i valet nyss. Då kan möjligen S göra som de gjorde regeringskrisen hösten 1978, passivt släppa fram en mittenregering (den gången förvisso endast FP). En omröstning i riksdagen kan se ut såhär: C, L, KD och MP röstar ja, M, SD och V röstar nej, och S avstår. Då går den genom.

Som höger och SD-are hade jag såklart velat ha kvar Tidö. Och i rådande situation väljer jag helst extraval. Men går inte det har jag hellre en alliansregering med C, L, KD och M, även om det kräver C på posten som statsminister.

Vi får se. Tyvärr tror jag att C viker sig och släpper genom Magda med V och MP på taburetterna. Men jag hoppas jag har fel..

S är onekligen en stötesten för det här alternativet! Saken måste komma i ett läge där alla andra alternativ framstår som klart värre. Ett extraval kan vara ett sånt alternativ om opinonundersökningar visar fortsatt svaghet.

Ett annat skräckscenario för S vore om C faktiskt bytte sida och gick tillbaka till borgerligheten. MLKDC+SD har haft mandatmajorietet sen 2010. Visserligen kan S räkna med att en del C-väljare hoppar över hellre än röstar på en "SD-regering" men i princip måste allihop hoppa över för att SMPV skall ha någon chans alls att vinna ett val. Nu är chansen/risken liten att C bryter SD-tabut men det vore nog det värsta som kan hända S.

Om S-bossarna tvingas välja mellan ett mycket riskabelt extraval, C på andra sidan eller att i alla fall få en massa ministerposter och annat kul (till sig själva) så kan de kanske kanske överge kravet på statsministerposten.

Problemet med den varianten är att den skulle vara beroende av SD. Vilket ingår i C:s röda linje. Tror det blir svårare att sälja än att göra något liknande på den andra sidan.

Det är förstås det troligaste. C eller V sviker sina löften och en vänsterregering tråcklas ihop. Hur nu det skall gå till. Många pratar om att C och V står långt ifrån varandra men även MP - som är närmast lantbrukarnas motpol i politiken - måste vara med på noterna. Sakfrågorna blir nog inte enkla att reda ut.

De fastighetsmäklare jag haft med att göra har inte uppvisat någon "ohederlighet". Så jag vet inte hur vanligt det är att dom är ohederliga.

Det politiker helt klart uppvisar är att beskriva tidigare "misstag" genom att skylla på någon annan. Jfr hur S skyller på Soros för misstagen som är deras med fast växelkurs.


Ja de som röstat på C lär ha sett framför sig något liknande 2018-2022.


UK har väl gjort sig själv helt omöjlig. Genom att under 2018-2022 röstat mot förslag i Riksdagen, som varit sådana som M själva lovat väljarna att genomföra. Då har man passerat bottom line ganska rejält.

Det är lite som att SD skulle rösta nej till att stoppa asylinvandring. (Ok lätt överdrift då)

Många av M's väljare borde ha stora problem med M när dom är så hopplösa.


Jag tänker mig att det är lika bökigt efter ett extraval.

Dvs alla partier har bara att förlora på ett extraval. (En del resonerar väl förvisso inte så).

Därmed lär viljan att hitta någon kompromiss öka med tiden.


Jag tror dock att det är ganska rätt att titta på den exakta formuleringen.

Dom har nog tänkt till på hur man skall formulera det (hoppas jag).
Fraser som "aktivt stöd" och "avgörande inflytande" öppnar för "passivt stöd" och "mindre inflytande". Det har dom då inte sagt nej till. Men sedan vet jag inte hur dom uttryckt sig alla ggr. Bör väl vara partiledarens formulering som gäller.


Kan vara så. Men så har UK klantat bort den möjligheten om jag tolkar rätt.
Eller kanske snarare att det kommer kosta väldigt väldigt mycket för UK att korrigera det misstaget.


Så är det ju. Beror ju på vad dom vill numera. Är dom väldigt pragmatiska så skulle dom kunna titta på det avtal som de andra skriver och är det inte för hopplöst i deras ögon så kan en M/KD-regering kanske släppas fram.


Det jag mer tror är att C inte ger efter. Jag vet inte om dom har något bra skäl till att ge efter. C kan ta ett nyval. Bör inte vara ett bekymmer för C.

(Men jag vet inte mer än någon annan).


Finns kanske någon cykelställsfråga de kan vara överens om. Och att behålla högertrafiken kanske. Är väl på den nivån.

Jo det finns väl en sak de kan vara överens om och det är att halta subventionerna till kärnkraftsbygge. Men det räcker ju inte med en sak. En proposition på 4 år blir lite tunt.


Vill S leka regering får dom ge C tillräckligt och undvika vänsterpolitk. Annars får dom inte leka regering. Ungefär så lär det vara. Och S har nog accepterat det. För bl a kan dom då utse de sina till olika poster och det är väl ett skäl att leka regering. (Och då får de i MKDL sitta och svära över att dom inte får posterna).

C bör inte vara alltför bekymrad över något Tidö-liknande. Men V/Mp/S lär vara det.

Som något skrev: C inte bara sitter med bra kort, dom har hela kortleken. (Ja något överdrivet då).

C:s diskvalifikation skall dock handla om att han haft ihop det med SD. Något om att C skulle vara arga angående 18-22 har jag inte sett i sammanhanget av regeringsbildningen 26. Det är SD som spökar.

Man kan tycka att många väljare borde ha problem med M men de gick fram i valet. Trots att de även "betalade" för mycket av L:s stödröster.
Vi har ingen exakt och likalydande formulering. Men frågan är om vi behöver det. Hade det funnits några öppningar hade väl C tillbringat de senaste veckorna med att prata även med de borgerliga partierna om vilka alternativ som finns där. Hade om inte annat satt press på de tre vänsterpartierna.
Om alternativet att SD helt sitter still någonsin var en möjlighet som någon kunde klanta bort.
2014-modellen. Stoppa asylinvandringen så tuggar SD i sig vad annat som helst. Jag skulle bli förvånad om den modellen finns på bordet 2026. Asylinvandringen är inte akut som fråga och SD har blivit mer som ett vanligt parti där annat än bara sakpolitik spelar roll.
Eller V. C ser rätt stabilt ut och V har till och med positiv opinionsvind. Den situationen är nog en delförklaring till att ingen av dem ser behovet av att vika. Sossarna är i motsatt läge och livrädda (tror jag) men de har inte i sin makt att ge bort tillräckligt för att göra både C och V nöjda. Om nu inte något som tanken i den här tråden skulle kunna funka.

Vad C eventuellt räds i ett extraval är att Tidö vinner och att C blir irrelevant. Teoretiskt kan de väl också vara rädda för att SMPV skulle få majoritet utan dem. Det ser inte så troligt ut men så sent som tidigare i år hade den kombon 46%-47% i poll of polls så omöjligt är det inte.

Kan tänka mig att de kan ha en del gemensamt inom invandringspolitik, kriminalpolitik och diverse kuklturkrigsfrågor. Men allt som har med ekonomi, företagande och sånt att göra blir svårt.
S kan acceptera vad de vill men de kan inte trolla och låta V sitta i regeringen samtidigt som de gör C glada genom att hålla V utanför. Det är den knuten som måste lösas. Åtminstome så länge C vägrar SD.
Om C inte är bekymrade över något Tidö-liknande hade man vid det här laget kunnat ha en färdig sakpolitisk överenskommelse avtalad mot att C stöder Tidö 2.0 men inte sitter i den regeringen. Det hade sannolikt gett C betydligt mer sakpolitiska vinster än vad de någonsin kan få av vänsterblocket.
Genom att vägra SD i alla former har de, med den analogin, valt att inte spela minst halva leken. Att ha vågmästarroll men vägra spela sidorna mot varandra är helt hål i huvudet egentligen. Men kontexten är förstås att C haft anti-SD som profilfråga mycket länge och att SD, åtminstone just nu, är en inbyggd del av ena sidan.