Magdalena Andersson (S) lämnar tillbaka sonderingsuppdraget 2026-09-28, återfår 2026-10-02

Vi får se. Tror inte på det före jag ser det. V har krav att sitta i en regering. Och C kommer inte stödja en regering där V sitter med.

Extra val är enda utvägen.

Vi får se hur spännande det ska bli denna gång.
Valet den 9 september 2018 resulterade i ett jämnt läge mellan blocken där inget självklart regeringsunderlag fanns, och Sverigedemokraterna hamnade i en vågmästarroll som övriga partier vägrade samarbeta med.
Talman Andreas Norlén ledde en utdragen process med omröstningar och missnöjesförklaringar där Stefan Löfven (S) Ulf Kristersson (M) och Annie Lööf C prövades som statsministernas kandidater.
Krisen löstes till slut genom en uppgörelse över blockgränsen, den så kallade Januariöverenskommelsen, mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna.
Den 21 januari 2019 kunde Regeringen Löfven II tillträda som en S- och MP-minoritetsregering med aktivt stöd av C och L.

Det har aldrig funnits ett socialistiskt regeringsförslag. Men inte något annat heller. Första käftsmällen fick fylle-Maggan när hennes talman framstod som en byfåne utan mandat. V, C och SD avgör valet. Vem av dem viker ner sig och blir dörrmatta? SD framstår väl idag som den utan egna ambitioner då de redan låtit sig rövknullas av M. SD har likt S endast en ambition och det är att regera, men S vill göra det ensam och SD nöjer sig med att få vara med. Båda tycker att makten trumfar vilken politik de stödjer.

Jag förstår inte det här med de röda linjerna. Det är bevisat nu, att etniska grupper med eller utan fusk, kan organisera sig och rösta fram en tvivelaktig (imo) människa som knappt talar, än mindre förstår svenska - till riksdagen.
Det har varit turbulent, men inga företrädare tycks reflektera över hur sjukt det är. Istället håller partierna på med sina röda linjer och ALDRIG skulle arbeta med SD för vi vet ju; sprunget ur nynasistiska rötter och FUCK OFF med era jävla inövade mantran.

Vi är infiltrerade, men företrädarna för partierna vill fortsätta i samma spår. Jag förstår inte att man inte öppnar ögonen, och börjar inse att man tänkt fel. Det hela känns som en cirkus. Men med mycket beska undertoner.

Det är inte upp till C. Det är upp till SD i så fall.

Vore inte detta oerhört dumt av Vänsterpartiet? De har aldrig haft ett bättre läge att få ministerposter.

Centerpartiet och sossarna är mer rädda för ett extraval än vad Vänsterpartiet är.

Skruvat egentligen. Att de kan sondera hur många gånger som helst utan att det går till riksdagen för röstning. 4 försök á 2 veckor borde vara praxis.

Plus att sossarna gjorde sitt sämsta val någonsin. Ikväll får nog Maggan ta fram bag in box-vinet tror jag.

Det kommer inte bli extraval. Centerpartiet vill inte ha extraval, Socialdemokraterna vill inte ha extraval, och V vill absolut inte ha extraval.
Det blev inget extraval 2014 och då var läget mycket mera låst än vad det är nu.

Någon kommer att lägga sig efter mycket förhandling och spel för gallerian.

Hon kan inte samarbeta vilket är alvarligt för att vara partiledare och ännu värre som statsminister.
Att Löfven lyckades koka ihop en rödgrön sörja var troligen för att han har lång erfarenhet åt förhandlingar och hyffsad ledare.

Skillnaden mot 2014 är allt valfusk som avslöjats i detta val. En stor anledning att det inte blev extraval 2014 var att ingen såg att valresultatet skulle ändras.

Den svenska vanan från de senaste valen att på förhand konstruera helt inflexibla regeringsalternativ är ju orsaken till att vi hamnar i sånt här. Efter valet finns nästan inget förhandlingsutrymme på någon av sidorna. Det är två fasta block. Lika lite som att Maggan kan skapa ett regeringsalternativ idag, lika lite kan Ulf det. Det vore nog bättre om man släppte den rent administrativa frågan före valet och fokuserade på politiska frågor istället. Riksdagens ledamöter får bra betalt för att lösa frågan om att utse en regering.

Att regeringsfrågan är den största valfrågan är ett tydligt tecken på att för de allra allra flesta svenskar spelar det inte jättestor roll om statsministern har ett moderat-M eller en sosseros på kavajslaget. Deras liv blir förblir nästan helt opåverkat. Man kan se det som ett tecken på att Sverige är en mogen demokrati där det mesta är ganska statiskt. Eller så kan man tycka att det är politiskt tråkigt.