Är detta red flag?

Långdistans fungerar väldigt bra om man är nog mogen för en sån sak.
Sedan att fjanta på med en massa emojisar och annat varje kväll är bara för mycket.
Är man säker i sig själv och i förhållandet och partnern är lika är det inga problem.
Är själv inne på mitt 13 år med långdistans, eller lång och lång runt 15mil.
Sedan så spelar nog åldern in också.

Alla måste prova långdistans.
För att sedan…… ok nu vet jag 😂😅

Jag kan bara tala för mig själv: jag skulle bli tokig om någon karl - eller vän - begärde att jag måste höra av mig varje kväll och önska "god natt". Det känns både barnsligt, kontrollerande och needy. Hon har kanske tröttnat på det? Ju mer du är "på" och tjatar och ställer henne till svars för det, desto snabbare kommer du att driva bort henne helt och hållet.

Vem går och lägger sig 4 minuter i 10 en söndagskväll? När skall hon till jobbet, klockan 6?

Nej, det låter lite skumt. Speciellt som ni har lite problem. En del kvinnor är fega, istället för att vara raka och säga att de tröttnat och vill göra slut så pratar de timvis om ”problem”. Det känns som de vill rättfärdiga sina tankar att göra slut.

Låt henne inte leka med dig, ge igen med samma mynt. Ge fan i att svara på hennes samtal och SMS på ett par dagar. När du senare svarar så låtsas om ingenting, säg bara att du har mycket för dig. Du hör då direkt om hon fortfarande är intresserad av dig eller om hon inte bryr sig alls.

Tyvärr tror jag ditt förhållande är kört. Det är mycket svårt att hålla distansrelationer vid liv. Det är lätt att växa ifrån varandra.

Låt henne inte såra dig, dra direkt om det börjar bli slut. Bli inte förnedrad!

"Låt henne inte leka med dig, ge igen med samma mynt? Låt henne inte såra dig"? Så urbota barnsligt.

Kvinnan har all rätt i världen att lägga sig när hon själv önskar. Eller anser du att hon ska ringa och be mannen om lov först och ge en förklaring?

Helt förståeligt om hon tröttnar på en sådan efterhängsen och misstänksam man. Själv lade jag mig ungefär vid samma tid (vid ca 21:45-22:00) när jag hade lång resa till jobbet och ville läsa några kapitel ur en bok innan jag somnade. Sådant fundamentalt mänskligt har ingen annan med att göra.

Varför skulle man då hämnas eller ge tillbaka med samma mynt? Det gäller att inte kväva kärleken vilket denne man helt tydligt gör med sin osäkerhet.
Har man problem i ett förhållande får man reda ut det på annat sätt än att försöka hitta orsaker i sin fantasi.

Kvinnor som leker och spelar med män är vanligt. En del män agerar också på detta tveksamma sätt. Jag tycker man skall vara rak. Om man vill göra slut om man tröttnat eller känner att det inte stämmer så säg det!

Kvinnor som håller på och velar eller skall prata känslor i timmar slösar bort vår tid. Om kvinnan leker svår att nå eller sval och kall då måste du som man reagera på detta. Vill du tassa runt henne och anpassa dig efter hennes senaste påhitt? Vem vill vara en toffel?

Nej, gör det du känner är rätt. Vill hon ha en förhållande där man svarar i telefon eller sms när andan eventuellt faller på, gör samma sak! Vill hon mala ned dig med kärringtjafs om hur hon ”mår”, var tydlig och säg det du tycker. Har hon mentala problem, uppmana henne att söka hjälp. Du är inte en soptunna som hon kan vräka ned massa sjuka tankar och skit i! Man up!

Naturligtvis ska man vara rak och ärlig, det är jag den första att åberopa. Men varför skulle det vara bortkastad tid att tala om känslor, eller "kärringtjafs" som du skriver, om man vill försöka lösa upp en knut eller missförstånd som kan ligga bakom något som skaver i relationen?

Inte undra på att du tror att kvinnor leker med män och är oärliga om det inte finns kommunikation. Avfärdar eller struntar man i känslor så kommer man inte långt. Håller man sig dessutom till något slags manlighet och är oförmögen att släppa in en kvinna, är det kört.

Allt går ju inte på spår och man måste väl komma överens och låta båda parter ha sin röst hörd efter vägen. Om en man inte ens orkar höra eller bryr sig om hur jag mår skulle den mannen inte finnas i mitt liv. Tråkig inställning att mannen skulle utgöra en "soptunna som kvinnor kan vräka ner en massa sjuka tankar och skit"i.

Med den imställningen i ett etablerat eller spirande förhållande "blir inga barn gjorda". Varför skulle man vara en toffel för att man lyssnar på varandra? Det är väl det man brukar bli bättre på när man är vuxen än en 20-åring på date?

Jag tror att TS och damen i fråga behöver bättre kommunikation, det märks ju tydligt på TS att han söker efter pusselbitar och så ska inte en relation vara.