Citat:
Ursprungligen postat av
ForFlashOV
Försök förstå att de flesta män aldrig kommer bli lyckliga av att de förlorar. Det är inte bra att en massa sydlandskt patraskt kommer till Sverige eller att svensak kvinnor reser till sydliga länder.
Det leder till en obalans där tusentals svenska män aldrig kommer att kunna vara lyckliga. Och det finns inget som du eller någon annan kan säga som kan reparera skadan hos dem, eller som kan ge dem möjligheten till ett värdigt liv. Ingenting.. Nej, det löser sig inte för alla men förr i tiden skulle de ha löst sig för många fler.
Jag skulle inte ens tycka om vansinnet om vi levde i en värld där majoriteten var svenskar. I vår värld är svenskar och liknande en liten minoritet, vilket gör det hela inte bara till avsmackligt utan också elakt.
Jag är för gammal för att riktigt vara en del av det här nu, men min roll har förändrats till att upplysa kommande generationer och hjälpa dem att ta tillvara sina biologiska, rasliga rättigheter.
Förstår att du tänker på kommande generationer också.
Men man kan väl inte skuldbelägga någon som blir förälskad i en icke-svensk? Jag och mina medsystrar som också gift sig med utländska män kan väl inte belastas för svenska mäns olycka eller för att vi har berövat svenska män "möjligheten till ett värdigt liv"?
Då får väl den svenske mannen spotta upp sig litet och konkurrera litet om guldklimparna han inte kan vara utan för att kunna leva ett drägligt liv.
Att hoppa i säng verkar numera ofta vara den unge-medelålders svenske mannens mål framför allt annat och det är i vissa av trådarna här ett evigt klagande över bristen på sex, bristen på villiga kvinnor, bristen på tillräckligt snygga kvinnor och att de de träffar är för snälla, golddiggers, för förväntansfulla, för dumma, för tjocka, för fula, för gamla, för intresserade etc. Varför är många svenska män så ego-styrda, kräsna och fordrande, månntro?
Nu har jag aldrig haft problem med att attrahera män eller attraheras av dem heller men jag undrar vart en del av dagens generation är på väg med alla dessa krav utan att själv ha så mycket att komma med.
Numera är jag tillbaka i Sverige efter många herrans år och ser på generationen efter mig med förvånade ögon.