Det finns ingen personal att anställa, de som är arbetslösa är odugliga eller vill inte jobba i hemtjänst, hemvård eller öht i äldreomsorgen. De som anställs är även de i många fall odugliga. Jag har hört många hårresande historier i mitt yrke där man tvingas återanställa personer som fått sparken för att de låst in sig i städskrubbar och sovit hela nattpasset utan att göra ett enda arbetsmoment. Detta så kort som 12 månader efter att de sparkats. Personer som inte kan cykla, köra bil eller prata varken svenska eller engelska. En enhetschef uttryckte det som att "vi anställer i princip vem som helst".
Det gör att dom som är kvar, som är vettiga (och det är ju dom flesta ändå, undantagen är tack och lov färre) får jobba röven av sig istället. Jag ser även en kraftigt ökande "kontrollorganisation" där allt ska loggas och sparas, låsas in och gömmas bakom digitala system, ofta 6, 7, 8, 10 olika system att logga in i, ibland med olika användarnamn och lösenord, ömsom på privat och ömsom på delad(!) mobiltelefon.. kontrollbehovet är delvis framkallat av oegentligheter av just de odugliga - stölder, oförmåga att läsa instruktion som ger vanvård eller ingen vård alls och oförmåga att komma till jobbet, vara frisk mer än 2 dagar i rad etc.
En äldre släkting låg på sjukhus för något år sedan och jag var på besök. Frågade nattsjuksköterskan om hon hade för dåligt betalt- nä det tyckte han inte och det var nog inte lönen som var problemet. Han menade det handlade om dom som kom dit - nyutexade sjuksköterskor och undersköterskor som "gick in i väggen på mindre än ett år" samt att han och hans kollegor (uppskattningsvis 95% kvinnor) inte hade någon att ringa till - det gick inte vara sjuk, få ledigt, gå på semester eller hoppas på en lugn helg - rätt vad det är blev man in-ringd och kom man inte visste man att kollegorna fick ett helvete.
Han menade att den dåliga arbetsmiljön bestod i att man var för få, hade för mycket administrativt arbete och svårt att ta ledigt när man önskar.
