SvD:s lista på Sveriges 20 mest betydelsefulla författare

Nej, absolut inte men är väl helt enkelt intresserad av den typen av böcker som våra kulturmänniskor tycker är rätt att läsa.
Olika smak helt enkelt men känner att jag kommer överleva ändå.

.
.
Och det är väl precis så de tänkte när de gjorde upp listan.

fp

Bara kvinnor och bögar samt en arab som är bög?

Haha vilket jävla skämt. Sverige är Europas Nordkorea när det gället konst, litteratur och film. Allting är inavlat, sönderpolitiserat och fullt av absolut ingenting. I kulturellt avseende är Sverige en karg jävla öken fullproppad med andefattiga feminister och "män" som viker sig för det feministiska trycket. Den största nu levande svenska författaren är utan tvekan Stig Larsson. Även en intressant och nydanande författare som Andreas Lundberg är inte ens med på topp 20. Att en medelmåttig nolla som Lina Wolff är femma på listan säger allt.

Litteraturvetare brukar inte diskvalificera erkända mästerverk bara för att det tillkommit nya verk i genren.

Det brukar helt enkelt "inte vara en fruktbar diskussion".

Din diskurs är ju helt imbecill. Finns väl ingen person som inte är uttalad lebba som uppskattar Stridsberg.

Jag skulle aldrig sätta mig att göra en lista men Kerstin Ekman skulle få vara med. Magnus Dahlström är typ nummer ett. Bruno K. Öijer bland poeter. Per Wästberg kläms också in.

För inte alltför längesen hade det känts kuligare att göra en lista när storheter som Torgny Lindgren, Lars Norén och Birgitta Trotzig ännu var i livet. Nu är det öken.

Värdelös lista och mentalt känns den mycket stockholmscentrerad (dvs, det är en rulla sammanställd av, med och för mediekåta hipsters).

Sonnevi, Östergren och Ekman skulle platsa på en liknande lista om jag sammanställde den, liksom Lars Norén som dock avled för fem år sedan. Svante Nordin och Sven-Eric Liedman är lysande essäister och idéhistoriker, både grundligt bildade, idérika, i kontakt med tiden och med förmåga att skriva, för min del hör de hemma på listan. Carl-Göran Ekerwald (som avled hundra år gammal häromåret) hade också gjort det.

Men alla de nämnda är över sjuttio år gamla, ett par över åttio. Både svensk litteratur och litteraturkritik har dålig återväxt, och det speglar naturligtvis det faktum att litteraturen har tappat status i offentligheten de senaste fyrtio åren.

Blir lite oroad över representationen. Var är alla nyanlända?

Alltså inget ont om Boye, jag tycker bara inte Kallocain är superbra. Men jag förstår varför den fick vara med i kulturkanon och har inga invändningar mot det.

Stridsberg har tryckts i stora upplagor, översatts till ett gäng andra språk och fått väldigt goda recensioner även av heterogubbar, så jag tycker ändå hon verkar nå ut ganska brett. Jag (som heteroman) tycker tex hon skriver bra.

P.s. du kanske ska ta en titt på begreppet diskurs och hur det används.

Bra förslag allihop!

Tyckte också det var lite underligt att Öijer saknades, även om han kanske inte är superrelevant längre. Tycker ändå det finns många bra i samtiden också, även om många favoriter gått bort.

Skvallrar nog snarare om hur död svensk litteratur är nu.

Massor av skräp som jagar trender, politisk propaganda eller "deckare".