Hur hjälper man den med bipolär sjukdom genom svackorna?

Acceptabelt? Nej, du lever ett liv där du förnekar dig själv totalt. Varför skulle du, eller någon annan, acceptera ett sånt liv?

Du verkar vara nån som är både lojal och har ett stort hjärta, och du förtjänar naturligtvis inte ett dugg sämre tillbaka!

Ja, detta är ditt liv och det kommer bara bli värre, ju längre du stannar.

Du fungerar förmodligen redan som ett slags medberoende/möjliggörare till hennes antisociala beteende. Så, du kanske redan gör henne björntjänst genom att stanna?

Jag tycker det verkar som att hon har störningar åt det narcissistiska hållet, förutom bipolariteten. Och att hon verkar utnyttja sin BP till max för att få all möjlig specialbehandling.

Som allt hennes BS med att hon inte skulle kunna äta. Bara rena manipulationer för att du skall bli livrädd, så att du ska slå knut på dig själv för att "rädda henne". Vilka pissfasoner från hennes sida, tro fan att hon har traumatiserat dig duktigt redan!

Dessutom låter det som att hon ogillar dig. Eller åtminstone så verkar hon helt känslokall.

För det verkar alltid vara ditt fel, och hon tycker inte att hon behöver respektera era överenskommelser. Hon tycker förmodligen aldrig att hon har fel heller. Jag tycker att det är dags att du börjar titta på hur hon agerar, istället för att lita på hennes ord. Som hon ändå aldrig håller.

Och om jag får gissa, baserat på din övriga berättelse, hon är säkert inte så generös med närhet, uppskattning och kärlek heller?

Och till sist vill jag betona, att du verkligen inte har nån skyldighet att stanna hos henne, även om du så skulle ha lovat henne det vid nåt tillfälle. Särskilt inte om ditt löfte kom under en inledande sk "love-bombningsfas" från hennes sida. För det är ett rent bedrägeribeteende, och typiskt för narcissister.

Och dessutom håller hon aldrig varken sitt ord eller eraöverenskommelser. Så du är inte skyldig henne ett piss vid det här laget!!

Dessutom ingick aldrig ´det aldig i eran "deal", att hon skulle pissa på dig varje dag, och straffa dig för upplevda och ej uttalade oförrätter.

Och givetvis kommer du alltid att hamna på ett "skuldkonto", eftersom hon sannolikt inte är kapabel att känna skuld själv. Då blir det såklart alltid ditt fel, i alla möjliga situationer. Så du kommer alltid att generera små och stora skulder, som hon tar sig rätten att straffa dig för.

Det låter som att hon har en sk "kluster B" personlighetsstörning. Eller så är det hennes mediciner som gör henne så känslokall.

Men oavsett orsakerna till hennes störda beteende, så kommer ditt liv kommer att bli mycket bättre när du får starta om på ny kula. Du behöver bryta din osunda "trauma bond" till henne, så att du kan få börja läka och hitta dig själv igen. Du kommer, som sagt, förmodligen ha diverse PTSD-symptom när detta är över.

För du verkar redan ha slutat lita på dig själv och ditt eget omdöme.

Och det är därför jag vill lösa problemen.

Vi är ömsesidigt medberoende av flera olika skäl, både bokstavligt och bildligt. Jag har funderat på att lämna. Det var ganska nära förra veckan. Men jag kan inte. Älskar henne för mycket och det finns många bra saker med henne också. Lite svårt att belysa hennes starka sidor i en klagotråd på sin sambo. Men till exempel så har hon väldigt stor empati och förståelse. Hon påstår att hon har dåligt tålamod med mig. Men jag vill påstå motsatsen. Att hon visar på enormt tålamod i det långa loppet. För det är vad jag behöver från andra. Tålamod. Då får man mycket tillbaka också.

Jag skulle aldrig lämna henne.

Av oss är det jag som besitter narcissistiska tendenser. Jag är medveten om det och försöker bli bättre. För hennes del handlar det om att hon är som Skalman i Bamse. Ibland rullar hon in i sitt skal i de mest olämpliga situationerna. Det vill jag ska få ett slut.

Det håller jag inte med om.

Finns många tecken på motsatsen. I stundens hetta kan det kännas som att hon ogillar mig eller oälskar mig. Men inte i det stora hela.

Hon erkände sitt fel idag tillslut och erkände en överreaktion. Jag godtog ursäkten och bad om ursäkt för att jag höjde rösten och använde fel tonläge. Nu vill jag gärna att vi slutar upp med att räkna på rätt och fel. Jag gör fel ibland. Hon gör också fel. Det är själva räknande på fel som är fel. Så vill jag inte ha det. Det är definitionen av skuldkontot som jag vill att vi ska släppa.

Hon är väldigt generös med det. Jag är den av oss som behöver bli bättre där, uppriktigt sagt. Jag tycker att jag har blivit bättre, men det är många fler dagar jag behöver vara minst lika bra. Räcker inte under en smekmånadsperiod.

Tror detta är kontentan av vad du redan skrivit. Så jag låter ovanstående stå sagt för att bemöta resten.

Du har fått så väldigt bra råd av ArtificialElegance så jag kan inte komma med bättre.

Men fy fasiken vad glad denna kvinna ska vara för att hon träffat en så empatisk, intelligent och tålmodig människa som du ts!
Var rädd om dig själv för det här är ingen lätt resa du gett dig in på.

Hittade detta inlägg igen, och vi har pratat om att fixa en whiteboardtavla. Lite synd att jag slängde min. Men det finns billiga på dollarstore.

Tänker att vi ska använda den för att organisera städ och mat till kaninerna. Jag har börjat ta mer ansvar för djuren nu, även deras städ som jag (tyvärr) undandragit mig. Är ute i alla fall 4-5 timmar om dagen. Nu när kvigorna är borta så har vi lite mindre att göra och större yta att plocka grönt på..

Hade någon idé om att kanske lagra grönt på loftet över stallet i vinter. Nu när hagen är fri så finns mycket att hämta där.

Oavsett, tack för att du sådde fröet!

Jag är egentligen fel person att svara dig på det här eftersom min erfarenhet sträcker sig till relationen till barn med autism (som nu är vuxna) och hur jag själv mått under depressioner.

Man får säga obekväma saker till varandra. Men man får ibland välja sina strider. Om hon har svaga sidor kanske hon behöver upptäcka dem själv eller få ta konsekvensen av dem. Det är ibland lättare att diskutera genom att använda sig av öppna frågor och undvika ordet "varför". Relationer är inte lätt.