Sjuk i huvudet eller insiktsfull?

Mina dagar är fyllda av två huvudsakliga teman: att världen snart kommer att gå under och att jag kanske borde begå självmord.
Jag är dock medveten om att detta låter väldigt mycket som en depression men kan inte slå ifrån mig tanken på att vi kollektivt är vid världens ände. Människan är som allt annat liv intresserad av sin fortlevnad (implicit, på grupp och kategorinivå). Inte olik ett virus, en fisk eller ett så kallat ogräs. Men det är oviktigt i det större perspektivtet. Banalt.
Det är inte värderat i sig, men människans kapacitet har skapat en enorm effekt på annat: klimatet kanske havererar, artdöden är säker; vi skapar den ena mordsystemet efter det andra.
Det senaste är AI som har potentialen att både frälsa och fördöma. På kort sikt förintas mäniskans exklusiva förhållande till skapande. Vi är inte längre de enda som kan skapa. Vi reducerar vår agens osv.
Bortsätt från detaljerna är vi ju som den där höinfusionen som acellererar längs den exponentiella kurvan för att sedan försvinna.

Jag ser ingen framtid. Drömmar och idéer är inte längre relevanta begrepp. Vi närmar oss förintelsen.
Så jag sitter där med an massa piller och spriten redo, rakblad i handen men när det kommer till kritan så gör jag inget. Det känns inte fel att dö rent logiskt, men själva akten inger skräck.

Jag har dessutom två barn och fru och vet att det skulle påverka dem negativt. Men på något sätt måste jag kunna få välja själv? Mänsklighten har spelat ut sin roll och med den jag och alla andra. Det är bara människodjuret som motsätter sig själva akten.

Hur fan kan man genomleva dessa illusioner? Detta narrspel?
Men kanske tänker jag bara fel? jag saknar bara lite kemiska tillsatser eller en elstöt i skallen.Sen blir vidrigheterna till fest med tacofredag och mening i vardagen

Jag kanske är den som är sjuk i huvudet men om världen ändå ska gå under så vill jag vara med om detta. Nu har jag inga barn, så det ändrar nog min inställning ganska mycket.

Sedan tror jag inte att mänskligheten förintas. De flesta som lever under mer för oss gammaldagsa förhållanden, sådana länder klarar sig.

Vill du inte stanna och få veta vad som kommer hända? Få veta om du hade rätt.
Jag är väldigt nyfiken på hur framtiden kommer bli!!!

Jag är ledsen att du mår så dåligt. Jag har också mina perioder då jag bara vill ge upp. Men då tänker jag på min familj. Har läst om närstående som har drabbats av detta, och de mår mycket dåligt med skuldkänslor. Var det mitt fel, kunde jag göra någonting? Och detta är tankar som aldrig försvinner hur många år det än har gått. Värst är det för barnen.

Det är din tanke att detta är nära förestående som inte stämmer. Sverige kommer aldrig bli sig likt, mänskligheten kommer gå under, planeten kommer sväljas upp av solen, och så vidare, men det du beskriver är en undergång som är runt hörnet.

Förstår.. Försök att inte ta ditt liv. Dina barn behöver dig oxå.

Varför blandar du ihop dessa teman?
Om världen är dömd att gå under, kommer du gå under med den.
Orkar du inte med världen som den är nu, kommer du gå under och får aldrig veta...
"jag ser ingen framtid - vi närmar oss förintelsen" bla bla

Det är din fulla rätt att avsluta dig själv, men varken arten eller bakterierna som äter dig lär dö ut på ett tag.
Sök hjälp eller grubbla vidare, vilket du vill. Men låt insikten va att du är sjuk i huvet, så är du ju faktiskt både och!

Huruvida man ska ta livet av sig eller inte är inte godkända trådstarter.
Har du akuta självmordstankar så rekommenderar vi att du ringer 112. Det finns även en klistrad tråd med kontaktinformation till olika ställen man kan vända sig för att få prata med någon om detta.
Vill du prata om ditt mående och hur du ska hantera det får du gärna starta en ny tråd.
//mod