Streisand effekten

Streisand effekten syftar på något man vill dölja/censurera och tvärtom gör det mer allmänt känt. fenomenet kommer från Barbara Streisand och hennes missnöje/bråk/stämning med en fotograf som genom felaktig vinkel lyckats göra hennes redan gigantiska näsa ÄNNU större! Efter det blev bilden ”viral” och hennes näsa kom i fokus ännu mer, på ett oönskat sätt!

Dvs det här är vad jag trott i alla år av en slump så fick jag reda på missnöjet berodde på en fotograf som tog en bild av hennes maffiga villa i Malibu och hennes efterföljande försök att få bildbyrån att ta bort bilden, vilket gjorde bilden ännu mer nerladdad och hobbyfotografer som smög i buskarna för att ta en bild på huset.

Bör jag känna mig vilseledd i alla år? Och i så fall, vem skall man ställa till svars?

Detta är ett ypperligt exempel på att saker kan vara SANNA utan för den sakens skull att tåla en rejäl faktagranskning.

Det är SANT att Streisand-effekten handlar om att fokusförskjutning slår tillbaka på "sändaren" och ger ett ännu större fokus på det oönskade problemet.

Lika sant är det att Streisand har en stor näsa.

Lika sant är det antagligen att vi sitter och pratar om denna näsa här och nu, just eftersom att Streisand gjorde en höna av en fjäder och det slog tillbaka på henne själv. Hade hon inte gjort det, så hade en urban myt om hennes näsa gissningsvis aldrig spridits.

Det är alltså en slags sanning med modifikation. Inte sant som i "faktamässigt helt korrekt", men ändå.

Sedan kan ju innebörden av ordet komma att ändras i framtiden, om fler köper myten om hennes näsa.

Kort sagt: en bra story trumfar ofta fakta!

Haha, ja, det är väl oklart vems felet är att du trodde fel. Men det handlade mycket riktigt om hennes hus, och att hennes motstånd bara gjorde intresset ännu större för huset.
Samtidigt kanske du/många andra inte förstår vitsen kring hennes tjafs om husbilden , men istället tänker ”stor näsa” när ni hör ”Barbara streisand”, och att det känns mer rimligt och sannolikt att fajten handlade om en bild på hennes näsa, när det inte alls gjorde det.

Mina (numera) vuxna barn har länge beskyllt mig för att berättat massa felaktigheter för dem när de var små, som de undan för undan kunnat punktera i vuxen ålder!

Jag kanske tar talesättet ”kolla aldrig en bra story” alltför bokstavligt