Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Så är det. Men ändock är det så att S och Magdalena Andersson har ett ansvar för lösa samarbetsproblemen mellan C och V om S vill att Magdalena ska bli statsminister. Detta eftersom de andras problem att samarbeta med varandra blockerar vägen till regeringsmakten för S.

Liknelse: C och V har krockat på vägen och blockerar framfarten, så vill S komma fram måste man ordna fram ett röjningsfordon.

Nej, så ser inte jag det. Hon har noll makt och möjlighet att lösa ut partiernas egna beslut gällande röda linjer, det måste partierna göra själva.

När det efter det uppstår ett läge där man gemensamt diskuterar en ev. kommande regerings sakpolitik är det på Anderssons ansvar att leda den diskussionen. Men de röda linjerna är partiernas egna, och 100% på deras ansvar.

Med de röda linjerna i kraft så finns det ingen sakpolitisk diskussion, och är följaktligen omöjligt att förhandla fram en regering. Så Andersson gjorde helt rätt när hon lämnade tillbaka budkaveln till talmannen.

Sverige behöver få en ny regering så fort som möjligt, det skulle ha varit dåligt för Sverige om hon suttit och pantat på regeringsbildarrollen bara för att hon fått den. Alla får hata sossar och Magdalena Andersson hur mycket de vill, men ur min synvinkel visar hon både kurage och handlingskraft genom att agera helt korrekt. Många andra politiker skulle ha suttit och gnidit på regeringsbildningsmandatet ad infinitum istället, vilket definitivt skulle ha varit dåligt för Sverige. Så fulla poäng.

Jag tänkte annorlunda än dig och har förmodligen en mer vanligt förekommande definition av sovjetpolitik.


Om det är den enskilt viktigaste frågan för dig får du rösta på centern nästa gång och hoppas att V åker ur riksdagen. Det är nog din största, och förmodligen enda chans, att få igenom det.


Den politiken ger mer frihet till den enskilde privatpersonen men en bostadsrätt, alltså individens rätt.


Nejdå, jag har koll på de ändrade reglerna

Mja. Vill hon bli statsminister så måste hon lösa frågan om att få fram ett regeringsunderlag. Självklart är det C och V själva som lämna sina röda linjer, men S måste agera för att få dem att göra det. S kan använda press, medling, övertalning, politiska löften eller liknande men något måste S sätta in. S kan inte bara sitta still och hoppas på att de andra frivilligt ska överge de löften de givit sina väljare så att S kan glida in i regeringskansliet på en räkmacka.

Jag tycker inte att Magdalena Andersson visade kurage igår. Det var helt onödigt att vara så aggressiv när hon lämnade tillbaka sonderingsuppdraget. Val av talman och regeringsbildning är två olika frågor som hanteras separat. Genom att koppla ihop dem på det sätt Magdalena gjorde igår så bekräftade hon ju snarast V:s oro för att S ville ha en talman som agerar som drottningmakare snarare än som en diplomatisk och opartisk ledare av regeringsbildningsprocessen.

Det är trots allt så att det är C som är problemet, dom vill inte ha med V, och då räcker inte regeringsunderlaget. V har inget problem att ha med C i regeringen så länge dom själva får vara med.

Om jag försöker se så neutralt på saken som möjligt så måste jag nog ändå landa i slutsatsen att det mest troliga utfallet i slutändan blir att vi får en socialdemokratiskt ledd regering, oavsett vilken konstellation det blir. Att varken V eller C skulle vika sig innan den fjärde voteringen känns extremt osannolikt.

Skulle jag rangordna olika utfall efter sannolikhet skulle jag just nu säga:

1. Madgalena Andersson väljs till statsminister i fjärde voteringen
2. Madgalena Andersson väljs till statsminister i andra voteringen
3. Ingen statsminister väljs och vi får ett extraval
4. Ulf Kristersson väljs till statsminister i tredje voteringen

Håller ni med mig?

Exakt vilken regeringsbildning vi får är ju en annan fråga. Lutar just nu åt att vi mest sannolikt får en regering med bara socialdemokraterna, med S+MP som andra alternativ.

Så allt prat om splittringen hos oppositionen ska man nog ta med en rejäl nypa salt. De kan hata varandra hur mycket de vill just nu, men att de skulle offra ett valresultat där de ändå fick en knapp majoritet för ett extraval som med stor sannolikhet gör att de tappar majoriteten är bara önsketänkande från högerväljare som mig. Visst kommer det bli en svekdebatt hos V eller C men de kalkylerar nog kallt med att väljare har kort minne och att allt är glömt och förlåtet till valet 2030 om vi får ett rödgrönt styre några år.

Som stefan löfven tänker du?

Jag ser din analys som trolig. Frågan är bara hur länge en S eller S, MP-regering håller. Kan en sådan få med sig C i fyra är vore det en bragd.

Så är det. Men det har ju också blivit uppenbart, även om det inte är explicit uttalat, att även S har en röd linje mot V:s medverkan i regeringen. Och att V visat att de inte vill vara dörrmatta åt S var nog den primära anledningen till den ilska Magdalena A visade upp igår.

Jag vet inte vad Andersson och sossarna tänker och tycker om V:s agerande, men jag vet 100% vad jag skulle tycka. Jag har varit inblandad i massor med förhandlingar, också om det rätt sällan har haft nåt med politik att göra.

Och rent generellt är hot mot den part man vill samarbeta med den sämsta tänkbara möjligheten för sådana förhandlingar. Om det råder en regelrätt pågående konflikt som ska lösas är läget ett annat, men det går inte att bygga ett långsiktigt samarbete på hot. Och ett regeringssamarbete som sträcker sig över (minst) fyra år är uttryckligen ett sådant samarbete.

Nu gick dessutom V steget längre och verkställde ett hot om att skada sin planerade framtida samarbetspartner rent konkret. I en motsvarande situation inom mitt område skulle jag utan att tveka direkt ha avblåst all förhandling efter en sådan grej. Den enda orsaken att fortsätta förhandla efter ett sådant agerande skulle vara av taktiska skäl, för att på det viset komma åt att hämnas.

I Vänsterpartiets värld kanske det inte fungerar på det viset, vad vet jag. Men jag både förstår och respekterar sossarnas och framförallt Anderssons beslut. De få gånger som jag har varit tvungen (pga. "order uppifrån") att skapa eller hålla i samarbete med partners som varit fullt beredda att hota och skada sina samarbetspartners så har det slutat dåligt varenda gång.

Varenda jävla gång. Det går inte att samarbeta med sådana "partners", att inleda samarbete med sådana är som att gifta sig med en partnermisshandlare och inbilla sig att de inte kommer att slå en. Men de gör de, så fort de känner för det. Sen lovar de dyrt och heligt att inte göra det igen, eller skyller på att det var ens eget fel för att man var så besvärlig. Eller nåt. Men de ränderna går aldrig ut, och nu har Vänsterpartiet målat sig självt randig. Helt i onödan, och extremt korkat, och jag har full förståelse för att inget annat parti verkar vilja samarbeta med dem.

Jag tror det ligger en hel del i det du säger. Så då kan man ställa sig följdfrågan, vad tycker väljarna hos V respektive C? Det var något följande artikel (bakom betalvägg) frågade dem via en opinionsundersökning:

https://www.svd.se/a/wraVw1/nyval-valjarna-nobbar-vill-se-kompromiss-visar-matning-fran-demoskop

Bland folk som uppgav att de hade röstat på Vänsterpartiet fick de frågan om de föredrog en S-ledd regering utan V-ministrar eller ett extra val, ifall de var tvungna att välja. 40% sa att de föredrog en S-ledd regering utan ministrar från V, 25% föredrog ett extra val, 35% var tveksamma eller ville inte svara.

Sen ställdes en liknande fråga till de som hade röstat på Centerpartiet vad de föredrog. 31% föredrog en S-ledd regering med ministrar från V, 24% föredrog en M-ledd regering som samarbetar med SD (men utan ministrar från SD), 18% föredrog ett extra val, 27% svarade tveksam/vet ej.

Det är fakta som partiledningar hos V respektive C har att förhålla sig till när det gäller frågan om hur de ska svika sina väljare. V kan bara svika sina väljare på ett sätt, nämligen genom att rösta för en regering där de inte har ministrar. Men C kan svika sina väljare på två sätt: genom att antingen samarbeta högerut eller vänsterut.

Det blir intressant att följa opinionsundersökningarna framöver, speciellt då för C och V. Visar de en entydig bild över att någon av dem tappar mycket medan den andra är oförändrad eller plus, så lär det påverka vem som viker ner sig för att undvika att bli den stora förloraren i ett extra val.

Jag tippar fortfarande att det blir C som viker ner sig och deras mediastrategi med att gå under jorden, samtidigt som Gabrielsson får stå 24/7 själv i TV och förklara vänsterns bild, kommer knappast hjälpa att få deras väljare att sympatisera med deras linje.