Citat:
Ursprungligen postat av
liapunov13
Ida skriver nu på X:
Jag gillar Emil Källström C, han har alltid varit mycket enkel att samarbeta med för oss som suttit i finansutskottet med honom. Han förordar här att C ska välja Kristersson med stöd av SD främst utifrån sakpolitiska argument, det argumenterade han för redan under januariavtalet trots att V då stod helt utanför.
Självklart blir ju C då beroende av sitt stödparti SD, nån annan väg finns inte. Eftersom annars vinner vi rödgröna alla voteringar. Det finns inga breda överenskommelser om budgetar, ”alliansen” är ju mindre än vi rödgröna. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför man vill knussla med SD-beroendet. Det är ju inte förbjudet att samarbeta med SD. Och är det inte bättre att också C-partisterna, nu till sist, får ta hänsyn till sådana realiteter som mandatfördelningen i riksdagen, när de fattar sitt beslut?
För om C inte accepterar nära samarbete med SD kommer det bli regeringskris på regeringskris. Ytterligare förnekelse hjälper ingen.
Jag önskar förstås inte att C ska landa i att byta sida. Men att påstå att det hela hänger på V är inte sant. Det hänger på C. För de i C som vill gå med Tidö-partierna, vill det pga den ekonomiska sakpolitiken och för att man vill tillhöra högerblocket, det avgörs inte utifrån vilken roll V får i ett rödgrönt samarbete. Visst kan man kanske använda V som en ursäkt, men det är också allt. De som vill byta sida i C, föredrar helt enkelt den vägen istället för ett rödgrönt samarbete. Har de majoritet får vi acceptera det.
Att så många har köpt att C:s vägval skulle handla om exakta samarbetsformer med V är obegripligt, eller ett ännu märkligare argument som lyfts, att V skulle få igenom en rejäl vänstersväng politiskt bara vi inte krävde regeringsmedverkan. Så är det förstås inte, det borde även tyckarna i media begripa. För som sagt, de som vill byta sida i C argumenterar ju precis tvärtom, de vill gå med Tidö eftersom där kan de få mest genomslag för sin politik.
Så grundfrågan handlar om huruvida majoriteten i C fortfarande inte kan tänka sig att samarbeta med SD, allt annat är faktiskt irrelevant. Och det är bara C själva som kan avgöra.
Givetvis har Ida rätt även om hon småljuger lite kring att V inte vill att C ska byta sida.
V vet mycket väl vilket parti C är och att de står som två motpoler mot varandra i sakpolitiken. Bäst är givetvis att C lämnar vänstern för gott så att vänstern kan bygga en riktig vänstersida utan borgerliga marknadsliberala krafter inför valet 2030.
Till skillnad från maktpartiet S så har inte V några problem med att vänta tills nästa val om det innebär en proper rödgrön regering och inte en röd-grön-blå dysfunktionell röra.