Citat:
Ursprungligen postat av
Rubar
”När hon passerar mannen i full fart knuffar han henne hårt i sidan samtidigt som han säger ”jävla muslimjävel”, säger hon till Dagens ETC. ”
Alltså, hon kommer körandes i full fart och får en hård knuff.
Ett moment över på en halv sekund.
Men samtidigt hinner mannen säga jävla muslimjävel vilket hon även till fullo lyckas uppfatta.
Och detta när hon slår i backen och studsar vidare in i en stolpe.
Och varför ingen bild på skadorna, något litet skrubbsår borde hon väl fått?
Känns lite märkligt. Och, som sagt, känns igen.
Hon körde väl inte särskilt snabbt. Möter ofta ungar på elsparkcyklar och 9/10 sänker hastigheten när de ska passera. Yngre tonåringar gör det generellt på ett halt annat vis än vuxna som vanligtvis åker förbi i mycket högre hastigheter.
Sänker hon farten så kan mannen absolut hinna se henne, uppfatta slöjan och brusa upp
Citat:
Ursprungligen postat av
lagfrukt
"Jävla muslimjävel" tycks ha en jävel för mycket att det skulle vara en pursvensk som sa det. Det låter snarare som hur en babbe tror svenskar svär.
Håller inte med dig ett dugg. Jag tappade själv humöret för bara några dagar sedan på en tonårsflicka och svor automatiskt åt henne.
Passa attityden ungjävel.
Det berodde på att jag när jag kom gåendes hörde skrik rakt ut, men jag bor i ett invandrarområde så reagerade inte på det eftersom barn ofta är lite mer högljudda häromkring. Två av flickorna när jag dök upp har jag sett förr och de går omkring med riktigt odrägliga hånleenden. Passivaggressiva attityder och de ser ut som riktiga mobbare. Jag talade lugnt till flickorna när jag kom med hunden och frågade om det var de som skrek och bad dem tänka på att människor faktiskt kan tro att något är på allvar. Jag hade själv försökt larma om att jag hört skrik flertalet nätter det senaste året och senast gråt efter att plötsliga skrik när jag var ute sent. Det är svårt att larma när någon behöver hjälp om det samtidigt finns människor som skriker för att väcka uppmärksamhet och göra sig roliga.
Iallafall så kröp de där fula hånleenden hos flickorna jag sett förr fram och när de började gå så gav den skrikande flickan till några illvrål varpå min hund som har trauman blev mycket rädd och då svor jag automatiskt som svar. Eftersom jag inte är rasist utan så blev det "... ungjävel". Två gånger under alla år har det hänt att jag svurit åt barn, några tonårspojkar som antagligen hatar mig än om det inte är någon annan och en gång åt en svensk flicka vars attityd var lika dålig i sällskap med annan flicka ibland som de här tonåringar. Dvs, man ser att det är en rutten frukt på attityden och att de går runt och talar illa och nedlåtande om andra. Eller speglar föräldrarnas attityder om andra människor.
Det finns pojkar och flickor man ser i ögonen på att de kommer bli sexualförbrytare, mobbare, barnmisshandlare, utöva partnervåld, kränka sårbara eller "bara" sådana som diskriminerar andra och tar ut mindervärdeskomplex genom att utöva socialt våld.
Jag är dock fortfarande den som är vuxen. Den svenska flickan bad jag senare om ursäkt för att jag brustit i min vuxenroll när jag sa håll käften, åt henne. De flickor jag mötte senast kommer aldrig att få en ursäkt. Ändå är det min sak att inte kalla någon ungjävel. Oavsett ursprung. Barn stökar lite överallt utan att det får en ur balans. Ibland kan man anse det störande men oftast ignorerar jag det helt. På väg in idag sa jag åt en liten pojke att han skrämde min hund, men på ett normalt vis då han var väldigt liten och med ett leende eftersom det normala för vuxna är att tillrättavisa i proportion till ålder och sin egen position som just vuxen.
Jag skulle aldrig någonsin börja kalla barn för en massa svårare kränkningar och slå på dem men jag tar ansvar om jag svär. Det gör inte de flesta människor eftersom de uppträder långt värre än vad jag skulle göra och därför gärna vill att andra ska framstå som lögnare.
Om något tonårsbarn kommit hem och sagt i mitt område att jag kallat den ungjävel här i veckan så stämmer det. Jag har dessutom varit ung själv och vet precis hur illa vuxna kan angripa en just för att man är ung och tjej. Antagligen som ung och kille också. Sätt de aldrig skulle våga stå för, ord de allihopa skulle förneka och samtidigt på vis de aldrig skulle uppträda mot en vuxen.
Personen föredrar jag att bråka med en vuxen karl framför att gräla med en tonåring och skäller mycket sällan på barn som inte nått tonåren. Mitt syskonbarn har till och med bott hos mig som liten men först när det skulle fylla tolv år skällde jag för första gången på det.
Hela tråden är full av skitattityder från människor som utan tvekan vill att barn ska framstå som lögnare men gissa vad: Vuxna ljuger inte mindre för att undkomma konsekvenser när de gjort fel än vad barn skulle göra.
Säkert någon feg jävel som såg en ensam flicka och slog henne jist för att det var en ensam liten flicka och inte en karl i hans egen storlek. Fega människor tar alltid tillfället i akt om de tror att de kan komma undan med vad de gör.
Barn som säger att vuxna slår dem eller på något vis uppträder fel, måste absolut inte alls ljuga. Men slår man barn eller kallar dem för saker man inte vågar stå för så har man såklart ett skäl för att sprida runt sådant skitsnack.
Jag tror på tjejen.
