Arkipelag av Alex Schulman, utsedd till svenska Oscarsbidraget 2027

Han framställer dom stökiga blattarna i filmen som vinnare. Gustav Skarsgård förlorar en maktkamp mot en svartkrullig bråkstake.

Är det inte så verkligheten ser ut då? Detta ska väl utspela sig 2020 och då var det exakt sådär.

Såg den igår, typ en stark trea, varken mer eller mindre. Att den är Oscarnominerad beror nog mest på ganska svag konkurrens, kommer väl sällan några riktigt bra svenska filmer numers.

Det liknar mer feghet och rädsla för att göra bort sig i PK-media, än realistisk insikt från Schulmans sida. Han är egentligen ganska svag i sig själv, vilket avspeglar sig i karaktärerna.

Jag har inte läst in det så långt som du gör. Han ska avspegla verkligheten och det är väl sådär det ser ut Sverige, med feminiserade Sojapojkar till män och blattar som tar över skolklasser utan att någon vågar sätta ner foten.

Tycker den var bra, kanske 4/5. Riktigt starka insatser av Fares, Wahlgren och Skarsgård. Skarsgård är riktigt skarp som den här klassiska svaga mannen som inte får respekt från sin omgivning då han ständigt fjantar sig. Det finns ju såklart också en del att gräva i med tematik, såsom mobbning och annat men där går den väl inte hela vägen fram i mitt tycke.

Skarsgård gör ett briljant porträtt av Alex Schulman, det märks verkligen att han studerat hans sätt att prata väldigt noggrant.

Jag delar dock inte din tolkning att han ska föreställa en svag man. Han får kanske inte så mycket respekt genom sitt sätt att vara, vilket också är hela poängen med filmen (offer/förövare, cementerade roller från barndomen som upprätthålls i vuxen ålder osv), inte bara en bisats. Han är dock den enda vuxna i rummet som faktiskt håller full koll på läget på ett ansvarstagande sätt, och säger ifrån när det behövs.

Bobo väcker mer respekt med sina skrämseltaktiker, men kan inte leva upp till sina egna ideal då han till stor del saknar självinsikt och moralisk kompass. Han vill vara en förebild, men slår istället mot de svagare. Pontus idoliserar Bobo men är själv rätt passiv och konflikträdd, och saknar också den ryggrad som krävs för att stå för vad han säger och gör mot andra. Alla mobbare omger sig med precis sådana typer som ser till att mobbningen kan fortlöpa, utan att själva delta särskilt mycket. Det är därför Bill tappar fattningen genom filmens gång; han ser sin egen barndom återupprepas bland barnen samtidigt som han själv utsätts för vuxenmobbning, och får allt svårare att separera dessa världar.

Håller helt med, bra analys. Uttryckte mig lite klumpigt om att Bill är svag. Han saknar auktoritet, och kan inte uttrycka sig och bete sig på ett sätt som gör att de andra männen i filmen respekterar han. På grund av människans hemska natur är vi oerhört bra på att urskilja dessa beteenden, och identifiera den svaga. Denna urvalsprocess tycker jag Schulman verklighetstroget skildrar, och är något man ständigt ser i verkligheten.

Den må vara svenska Oscarsbidraget men det garanterar inte tillgång till fler galor/publicitet.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/L3mWvR/schulman-ratad-av-europeiska-filmgalan

" Den europeiska filmakademin har tagit ut 45 spelfilmer som gör upp om nomineringarna till galan i Aten den 16 januari. En enda svensk film får plats på listan – ”Gör hjärtat hårt” av Amanda Kernell.

Kernells drama, som utspelas i Sápmi, har fått priser på festivalerna i San Sebastian och Toronto i höst. Men den ratades av Svenska filminstitutets kommitté som väljer ut den svenska Oscarskandidaten, till förmån för Alex Schulmans debutfilm ”Arkipelag. "

Jämför gärna bourgeoisins gullegosse Alex Schulman med aristokratins "enfant terrible" Lars von Trier. Där talar den konstnärliga skillnaden i begåvning för sig själv.

Ständigt dessa jävla samefilmer.. Jag är betydligt mer intresserad av Schulmans film.

Schulman påstår att filmen i stort baseras på verkliga händelser. Alex Schulman är dock Sveriges främste mytoman så jag är inte säker på att ens klassresan till skärgården ägt rum, än mindre alla de mer eller mindre osannolika episoder som utspelar sig i filmen. Och att filmen tas emot som en seriös berättelse förklaras med just det faktum att den baseras på hans eget liv. Om det argumentet faller återstår bara en rad dåligt ihopljugna scener.