Lärare som kallades magister

Är det inte ofta i gamla svart vita filmer att alla bygdens ungkarlar trånar efter småskolans fröken?
På film så var de ju ganska eftertraktade så det är lite skumt att det inte skaffat en fästman och ungar
Hade de borderline eller var de bara lite äventyrliga av sig?

Han var förmodligen en värdig lärare=Magister.

Sv. Akademiens ordböcker:

När jag började arbeta som nyexaminerad mellanstadielärare 1978 kallades manliga lärare magister ( utan att ha magisterexamen) och kvinnliga fröken. Jag gick vidare till högstadiet och kallades fortfarande magister av alla elever men nångång under 80-talet förändrades tituleringen och då började man säga förnamnet omväxlande med magister.

Benämnde ni lärarna som magister, lärarinna, fröken osv?
Vi sa bara deras förnamn. Tony, Sylvia, Henrietta osv..

Sen kallades de även klassföreståndare och lärare på 70 80 talet, i f, mellan och högstadiet i storstäderna.

När jag googlade runt i den intressanta historien om lärarinnorna som normaliserade kvinnan, Sverige var ju närmast som Talibaner innan 1921 då kvinnor var omyndigförklarad.
Utbildning fick inte tjejer för då skulle de bli helt virriga av all kunskap.

Hursom helst jag lästa två andra trådar i samma ämne på två andra svenska forum, och där barn det en del som menade att deras var i förskola och lågstadiet kallade all personal för fröken oavsett yrkesroll eller kön.
Det var lite lustigt

Alla lärare kallades magister eller fröken förr. Ville man den manliga läraren något så inleddes alltid samtalet med "magistern" för att påkalla uppmärksamhet.

Om det bara var en av dina manliga lärare som kallades "magistern", vad kallades de andra?

Man kan inte dua någon man kallar fröken Johansson: Fröken Johansson får se till att göra rent efter sig i tvättstugan.

Det där beror ju helt på när man gick i skolan. Förnamn var helt uteslutna på min tid.

Ännu på 1980-talet sa vi oftast ”magistern” vid tilltal, men använde förnamnet när vi talade om personen: »Vi kommer att ha Sven i filosofi den här terminen.«

Även i andra språk används motsvarigheten till magister som benämning på lärare. I Frankrike kallar man t ex sin musikaliske mentor maître, i Italien sin mentrix maestra och så vidare.

Du fick in "du" och dig" där trots allt! Längre tillbaka sa man definitivt "hon" och "sig". Att säga du var alltför påfluget och plumpt.

Ja du ser , utbildningsväsendet lärde en ingenting.
Jag tar till mig av rättelsen och ska genast implementera ett mer korrekt språkbruk.