Citat:
Ursprungligen postat av
Dumdryg
Menar du att SVT, Expressen, DN, m fl framför Kremlpropaganda? Har de fejkat bilder på demonstrationer och gjort låtsasintervjuer med skådespelare som låtsas vara demonstranter?
Du är totalt efterbliven om du inte förstår men citerar Gregg ”Fedorovs valfläsk luktar redan – och kriget pågår fortfarande
Mychajlo Fedorov har nu gjort sitt stora politiska utspel.
I ett nio minuter långt videotal talar den tidigare försvarsministern om korruption, en kris i statsförvaltningen och behovet av politisk förnyelse. Därefter kommer huvudnumret: Ukraina måste börja söka en ”laglig, säker och realistisk mekanism” för att kunna genomföra val även om kriget fortsätter i flera år.
Fedorov säger inte uttryckligen att han kandiderar till president. Han anger inget valdatum. Han kräver inte heller att vallokalerna ska öppnas nästa söndag.
Men låt oss inte leka dumma.
Detta var inte ett neutralt seminarium om konstitutionell utveckling. Det var starten på en politisk kampanj.
Demokratin är inte en app
Fedorovs grundargument låter elegant: Ryssland ska inte få bestämma när ukrainarna får välja sin regering.
Det är en bra slogan. Den passar på en affisch, i en video och förmodligen också i en snygg presentation med animerade diagram.
Men staten är inte Diia och demokratin är inte ännu en app som kan lanseras efter tre sprintar, ett testprojekt och en presskonferens.
Frågan är inte om Ukraina ska förbli en demokrati. Självklart ska vi det.
Frågan är om ett rättvist, hemligt, representativt och säkert nationellt val faktiskt kan genomföras medan Ryssland ockuperar delar av landet, bombar våra städer och försöker infiltrera varje ukrainsk institution.
Det är där Fedorovs välpolerade retorik springer rakt in i verklighetens betongvägg.
Vilka ska rösta – och hur?
Miljontals ukrainare befinner sig utomlands. Hundratusentals tjänstgör i försvarsmakten. Andra lever nära fronten, under ständig beskjutning eller i områden där infrastrukturen slagits sönder. Ytterligare miljoner kommer från ockuperade territorier eller har tvingats lämna sina hem.
Fedorov erkänner själv dessa problem. Han säger att soldaterna, ukrainarna utomlands och människorna i frontområdena måste garanteras rösträtt, säkerhet och förtroende för resultatet. Han tillägger sedan att det svåra inte behöver vara omöjligt.
Mycket vackert.
Men det är inte ett svar. Det är en önskelista.
Hur ska en soldat vid Pokrovsk kunna delta i en valkampanj på samma villkor som någon i Lviv?
Var ska vallokalen placeras – bredvid ledningsplatsen, drönarverkstaden eller sjukvårdspunkten?
Hur skyddar man rösthemligheten inom ett militärt förband?
Hur förhindrar man att röstlängder, transporter och tillfälliga vallokaler röjer förbandens placeringar?
Ska en brigad flytta soldater från stridsuppgifter för att genomföra ett presidentval medan ryssarna anfaller?
Och om en robot träffar en vallokal, vem bär då ansvaret? Valmyndigheten? Luftförsvaret? Eller den före detta ministern som tyckte att logistiken nog gick att lösa eftersom Ukraina tidigare gjort sådant som världen kallat omöjligt?
Det här är inte hypotetiska småproblem. Det handlar om människoliv, nationell säkerhet och valets legitimitet.
Ett perfekt mål för Ryssland
Ett ukrainskt val under pågående krig skulle bli Rysslands största påverkansoperation sedan den fullskaliga invasionen började.
Moskva skulle inte ens behöva vinna valet. Det skulle räcka att förstöra förtroendet för det.
Ryssland skulle sprida falska opinionsmätningar, finansiera frontorganisationer, hacka valadministrationen, skapa förfalskade filmer, hota kandidater och hävda valfusk redan innan den första rösten avgivits.
Varje ryskt robotanfall skulle också få en politisk dimension.
En stad som röstar ”fel” kan plötsligt utsättas för hårdare attacker. Ett elnät kan slås ut dagen före valet. Ett datacenter kan attackeras. En vallokal kan bombas. Ett falskt meddelande om evakuering kan tömma ett valdistrikt.
Det är detta Fedorovs till synes oskyldiga formulering om en ”mekanism” öppnar dörren till.
Putin skulle inte bara påverka när vi röstar. Han skulle försöka påverka vem som kan rösta, var människor vågar rösta och huruvida någon efteråt tror på resultatet.
Fedorov upptäckte demokratin efter att han förlorade ministerstolen
Tajmningen är dessutom så genomskinlig att man nästan behöver solglasögon.
När Fedorov satt i regeringen hörde vi inget motsvarande krav på presidentval under kriget. Då var han en del av systemet. Då var han minister, reformator och digital stjärna.
Efter att han avskedats upptäckte han plötsligt att landet befinner sig i en ”systemisk styrningskris” och behöver politisk förnyelse.
Vilket osannolikt sammanträffande.
Det påminner om en man som sitter nöjd vid restaurangbordet tills han får notan – och först då börjar protestera mot hela restaurangbranschens moraliska förfall.
Fedorov avskedades efter en offentlig maktkamp kring försvarsledningen. Nu framträder han som oppositionspolitiker och talar om korruption, inkompetens och utnämningar grundade på lojalitet. Internationella medier beskriver utspelet som den allvarligaste inrikespolitiska utmaningen mot president Zelenskyj sedan den fullskaliga invasionen började.
Han säger inte att han kandiderar.
Naturligtvis inte.
Han står bara framför kameran, angriper den sittande makten, kräver val och presenterar sin vision för Ukrainas framtid.
Det är ungefär lika opolitiskt som att rulla fram en stridsvagn till startlinjen och hävda att man bara ville kontrollera däcktrycket.
Kritiken mot regeringen måste få finnas
Låt mig vara tydlig: Ukraina har allvarliga problem med korruption, vänskapsutnämningar, inkompetens och maktkoncentration. Dessa problem får inte gömmas bakom kriget. Regeringen ska granskas. Presidenten ska kritiseras. Parlamentet ska fungera och medierna ska vara fria.
Men ansvarsskyldighet och ett nationellt presidentval mitt under brinnande existenskrig är inte samma sak.
Det går att stärka tillsynen över regeringen.
Det går att ge parlamentet större insyn.
Det går att skydda antikorruptionsorganen, öppna upphandlingar, offentliggöra beslut och avskeda inkompetenta chefer.
Det går att börja förbereda lagstiftning och tekniska modeller inför framtida val.
Men att kasta in landet i en faktisk valrörelse medan soldaterna håller fronten är något helt annat.
Det skulle flytta energi från försvar till partipolitik. Ministrar skulle börja tänka på opinionssiffror. Generaler skulle bli politiska symboler. Varje militärt beslut skulle misstänkas gynna en kandidat. Varje förlust skulle användas i valreklam. Varje nödvändig men impopulär reform skulle skjutas upp.
Vi har redan ett krig mot Ryssland.
Vi behöver inte samtidigt öppna ett inbördes skyttegravskrig mellan ukrainska politiker.
Svara först på de verkliga frågorna
Om Fedorov menar allvar bör han lägga undan slogans och presentera svar.
Visa den juridiska modellen.
Visa säkerhetsplanen.
Visa hur soldaternas rösthemlighet garanteras.
Visa hur människor från ockuperade områden registreras utan att ryska säkerhetstjänster kan manipulera systemet.
Visa hur miljontals ukrainare utomlands får likvärdiga möjligheter att delta.
Visa hur kandidater ska kunna bedriva kampanj i ett land där vissa städer lever relativt normalt och andra bombas varje dag.
Visa hur man undviker att själva valkampanjen splittrar försvarsmakten.
Visa framför allt hur valet ska stärka Ukrainas försvarsförmåga i stället för att försvaga den.
Innan dessa frågor har trovärdiga svar är talet om val inte en statsplan.
Det är valfläsk utan valdag.
Ukraina behöver segerförmåga – inte en för tidig presidentkampanj
Jag motsätter mig inte val. Jag motsätter mig politiker som använder ordet demokrati som murbräcka för sin egen karriär samtidigt som andra människor försvarar demokratin i skyttegravarna.
Fedorov har rätt i att Ryssland inte ska bestämma Ukrainas framtid.
Just därför får vi inte ge Ryssland en gyllene möjlighet att sabotera vårt politiska system, splittra samhället och ifrågasätta legitimiteten hos hela statsledningen.
Bygg gärna en modell för framtida val.
Förbered lagstiftningen.
Lös problemen för soldaterna, flyktingarna och ukrainarna i diasporan.
Men sluta sälja in en presidentkampanj som om den vore en demokratisk säkerhetsuppdatering.
Ukraina är inte en startup.
Fronten är inte ett pilotprojekt.
Och ett presidentval under ryska robotar är inte något man lanserar med orden:
”Komplexiteten betyder inte att det är omöjligt.”
I verkligheten kan komplexiteten betyda att människor dör, att miljoner utestängs och att Ryssland får precis den politiska kaosmaskin som Kreml länge har drömt om.
Fedorov må vara skicklig på digitalisering.
Men just nu försöker han uppdatera sin egen politiska karriär medan landet fortfarande kör i krigsläge.
Dessutom apploderar många ukrainska bloggare initiativet, bla sådana som rymde landet för 2 år sedan i rädsla att bli mobiliserad. En ukrainare som varit 2 år borta från landet vs en finländare som varit hela kriget på ort och ställe samt varje månad till frontförbanden. Vem tror ni vet mer om verkligheten i Ukraina?? Dessutom en bloggare som fortsättningsvis kör med kartan som huvudtes.
I mina ögon börjar Fedorovs agerande bli jämställt med landsförräderi.
SLAVA UKRAINI”
Jävla förlorare, sa ingenting sånt när han hade kvar jobbet.
