Citat:
Ursprungligen postat av
Kash0690
Jag tycker faktiskt att du har en poäng, men jag tror att du blandar ihop två olika frågor.
Jag ser inte demokrati som ett skyddssystem för en statisk kultur. Kultur förändras, absolut. Min fråga är snarare **hur mycket och vilken typ av förändring ett demokratiskt samhälle kan genomgå innan själva förutsättningarna för det politiska systemet förändras**.
Och där tycker jag att ditt catch-22 blir ganska intressant. Om man säger att ”demokratin får bestämma, oavsett vart den leder”, då måste man också acceptera möjligheten att majoriteten en dag röstar fram något som kraftigt begränsar den liberala demokratin. Demokratin är alltså inte automatiskt självbevarande.
Samtidigt håller jag med om att det vore ganska motsägelsefullt att försöka ”bevara Sverige” genom att avskaffa de friheter och institutioner som faktiskt har format det moderna Sverige.
Kanske är den riktiga utmaningen därför inte att stoppa förändring, utan att kunna förändras utan att förlora de principer som gör förändringen fredlig och demokratisk.
Och där blir demografin intressant på riktigt: inte *”hur stoppar vi förändringen?” utan ”hur bygger vi ett samhälle där människor med väldigt olika bakgrund fortfarande vill dela samma politiska system?”
Det tycker jag är en betydligt svårare fråga än att bara säga att ”samhället förändras”
Det är absolut så att en majoritet med mer eller mindre fula knep kan avskaffa eller kraftigt försvaga demokratin, det är dess inneboende styrka (folkets vilja) och svaghet (det är svårt att vända när det väl är gjort). Se bara Tyskland på 30-talet eller USA under Trump. Demokrati är ett dåligt system men mycket bättre än alternativen, för att parafrasera Churchill.
Jag tror personligen att demokratin är livskraftigare än man tror, men det krävs ett strategiskt aktivt arbete för att hindra att den försvagas av korruption och andra samhälleliga problem. Tyvärr attackeras demokratin nästan slentrianmässigt av både extremhöger och extremvänster, som båda ser demokratins trögrörlighet som en inbyggd demokratiska svaghet - för saker som rättssäkerhet och allmänna rättigheter är ett hinder för deras arbete att genomföra stora reformer som de anser är nödvändiga. För fundamentalister helgar ändamålet alltid medlen, och folk som Thunberg och Kasselstrand skulle utan att tveka avskaffa demokratin om de kunde uppnå sina ”högre” syften.
Sen behöver heller inte alla i ett samhälle dela samma syn på samhället eller demokrati - det räcker att en majoritet fortfarande gör det. Alla samhällen hyser folk med vitt skilda filosofier om vad som är ”universellt rätt” eller ”universellt fel”, och det är bra för den demokratiska dialogen. Men så länge som en majoritet av svenskarna vill leva i ett fritt och öppet demokratiskt Sverige så kommer det systemet att bestå - med lite inbördes variation beroende på vem som leder regeringen.
