Utav

Utav låter mer intellektuellt än av.

Jajamen.

Skillnad på att sitta vid fullt tangentbord kontra smattra text på stående/gående fot på liten skärm. Har inte ens tänkt på vilken variant mina Androidenheter använder som förval. Självklart visar det sig vara tumtecken även om man sannolikt använder citat oftare än längdenhet. ” istf ". Alltså aningen merarbete att pilla fram korrekt variant där man står eller går. Man lär sig varje dag.

På svenskt tangentbord i iPhone är citattecken default (man får långtrycka för att få upp tumtecken och andra varianter). Så det är enkelt för mig att leva som jag lär.

Det är just därför användningen ökat, för att yngre inte har någon språkkänsla och tror att längre alltid är bättre. Därför skrivs också ifrån allt oftare nuförtiden när det lika gärna kan räcka med från, utan i, när betoningen inte ligger där.

Nä, det låter flashbackigt. När det stundom används av någon ledarskribinna på Expressen kan man vara förvissad om att vederbörande är flitig besökare å detta forum.

Språket ändras hela tiden. Hur långt ska vi gå tillbaka? Du skriver "för att" i stället för "ty". Saknar du språkkänsla?

Så länge det inte är ortensvenska så är jag okej med att använda modernt språk.

Jag skriver ty emellanåt. Jag har inte påstått att "vi" ska gå tillbaka. Jag förklarade TS genom att påtala att det jag citerade ligger till grund för utvecklingen hen ser. Omväxling förnöjer och jag är tämligen övertygad om att jag har ett väl utarbetat ordförråd - eller ska jag skriva vokabulär? - än dig. Eller ska jag skriva "än vad du har"? Båda går precis lika bra nuförtiden, ty språket utvecklas hela tiden. Det beror på om du ser ordet "än" som en preposition eller som bisatsinledare, läs: https://frageladan.isof.se/faqs/21822?search-id=115880konstruktion

Då är du en av väldigt få som fortfarande använder "ty" samtidigt som du använder det moderna nyordet "hen".

Jag gillar gammalt språk väldigt mycket men om man klagar på att folk använder "utav" i stället för "av" så har man ganska lite att göra.

Ditt första påstående stämmer möjligen. Ditt andra är din bedömning, liksom den första, men jag väljer att avstå från gissningar, bedömningar och fördomar så ofta jag kommer ihåg att göra det, liksom jag gör dito istället för att klaga på andras språkbruk, ty språket är föränderligt och ju fler som byter ut av mot utav desto mer mark vinner det uttrycket i längden och utvecklingen får gå åt det håll den går, det är ingen hjärtefråga för mig, bara ett konstaterande. Du verkar inte förstå att jag beskriver förfarandet snarare än har någon åsikt om det.

Jag är för gammal för att köra en sån där smattrande flerfingrad textinmatning man ser fjortisar hålla på med, i synnerhet med alternativa tecken, när man står med mobilens mikrotangentbord och spastiskt pekfinger. Inte för att man har korvfingrar, men ändå. Jäkla pytteknappar redan att knappa a-ö med. Surfplatta är aningen bättre, ok.

Jag håller med dig så jag brukar diktera in det som ska skrivas och korrigera i efterhand. Men just citattecken skriver jag in för hand.

Om man sysslar med lyrik, där man ibland måste ha ett bestämt antal stavelser i ordet, kan det vara praktiskt med sådana där synonymer som egentligen bara säger samma sak fast lite mer tillsnofsat. Visan ”vem kan segla förutan vind” funkar inte riktigt om man bara säger ”utan”, även om det egentligen betyder samma sak. Lite samma grej med ”uti” istället för ”i”, ”förutom” istället för ”utom”, eller ”utav” istället för ”av”.

Men visst, utanför lyriken är det en av de där sakerna som får dialektdetektorn att gå i taket. Lite som när folk säger ”tatt” istället för ”tagit”, eller uttalar ”kex” som ”tjecks”. När man hör det låter det som om personen är intellektuellt funktionshindrad, fastän de egentligen bara kommer från Grönköping där folk pratar så.