Vad är skillnaden mellan Herren och Gud?

Det är skitsamma vad judarna tror. Du kan läsa bibeln som en text som står för sig själv. elohim skapade världen ur inget. jahve har aldrig skapat materia, han kan bara omvandla den. Du behöver bara läsa lite moseböcker för att se detta. På sjunde dagen somnar elohim för alltid. Hans skapelse finns men mår inte jättebra pga torka. sedan kommer jahve och skapar adam och eva i en helt omvänd skapelse i skapelsen.

Vet att folk inte vill läsa det som är skrivet i svart och vitt.

Vad judarna tror och trodde saknar knappast betydelse i detta sammahang.

Under förhistorisk tid så var judarna polyteister.
Elohim är hebreiska ordet för gudom/gudar, inte ett namn. Judarna trodde på flera olika elohim/gudar. För 4000 år sen.

Jahve var en elohim, av ett flertal elohim. Med tiden så blev åskguden Jahve den populäraste elohim, och till slut den enda elohim.

Judarna blev totala monoteister minst 500 år innan kristendomen. Föregicks av en lång övergångsperiod. Kanske 1000 år.

Alla judar har trott att Jahve är den enda guden/elohim i minst 2500 år. Att "Elohims namn är Jahve, men vi kallar honom adonai/herren".

När nya testamentet skrevs så var detta alltså sedan länge vedertagen sanning för alla judar och kristna, att det fanns en enda gud/elohim och att hans namn var Jahve.

Jag anser att det var värt att påpeka att sammanfogningen av flera judiska gudar/elohim inte skedde i nya testamentet, utan långt tidigare än så.

ingen troende jude har accepterat någon annan elohim än Jahve under de senaste 2500 åren.
Ingen troende kristen har accepterat någon annan gud än Jahve/Jesus under de senaste 2000 åren.

2500-200 år från nu så hade du med stor sannolikhet blivit dömd till döden för hädelse/kätteri, om du som jude eller kristen påstod att det fanns flera gudar, och att den abrahamitiska guden i själva verket är två olika gudar. Typ det grövsta brottet du skulle kunna begå, enligt en präst på den tiden.

Det fetade: och ändå dröjde det inte länge efter kristendomens seger i Romarriket innan de kristna började dela upp sin Gud i trepack: Fadern, Sonen och den Helige Ande. Och exakt hur dessa tre skulle antas förhålla sig till varandra blev skäl till långvarig splittring och våldsamma förföljelser av oliktänkande, i frågor som huruvida Fadern och Sonen vore av samma (homoousios) eller endast likartad (homoiousios) "substans", eller om den Helige Ande utginge av Fadern och Sonen, eller av Fadern allena!

Men detdär vet du naturligtvis.

Islam hämtade inte inspiration från judarna och deras lokala stormgud, utan från kristendomen och dess universella (katolska) himmelsgud. Allah != Jahve,utan en generisk gud.

اللّاه (allāh) är bestämd form av إله (ilāh), d.vs. al- motsvarar engelskans the.

Ursprungligen lär dock Allah ha varit en av en mångfald (enligt osäkra källor 365 st.) sinsemellan oberoende fornarabiska gudar som dyrkades kollektivt i templet Kaaba.

Då Muhammed, frid vare över honom, tog makten över templet såg han sig i förstone nödsakad, för att inte alltför mycket reta de gammeltroende, att bevilja särskild dispens för dyrkan av tre namngivna gudinnor: Allat, Al-Uzza och Manat.

Då han konsoliderat makten tog han tillbaka dispensen (den bekanta historien om "satansverserna").

Elohim = den högste av gudar
Jahve = LOKAL stormgud, ISRAELITERNAS och JUDARNAS gud

Judarna var alltså det utvalda folket, de fick Jahve av Elohim. Judarnas monoteism var lokal, inte universell som den senare kristendomen.

Annars hade de ju bara kunnat erkänna Baal eller babyloniernas NATIONALgud.

Guds namn går knappt att uttala för det finns inga vokaler i det.
JHWH.
Åskgudar, stormgudar osv är avgudar, gudar skapade av människan, inte sanne Guden.
Adam och Eva var de första människorna Gud uppenbarade sig för och sedan dess har människan alltid avvikit från den sanne Guden genom att ha sina egna lokala gudar, förutom vissa personer som Gud gick i förbund med för att vara fader till ett talrikt folk.

Om du läser GT, vilket, det vill jag framhålla, inte är en historisk skildring av något faktiskt händelseförlopp, utan en saga, som dock kan rymma några små korn av sanning, inser du snabbt att just detta, att erkänna främmande gudar, inte alls var otänkbart i den gammeljudeiska föreställningsvärlden!

Ett dokument som bestyrker denna trosuppfattning härrör från ön Elefantine i Egypten, där exiljudar under någon tid hade ett blomstrande samhälle, fullt i harmoni med det omgivande egyptiska. I dokumentet (det gäller, typ, "jag hyrde en åsna, men hon dog") svär den svarande i skadeståndsmålet vid Jahveh och Isis att hen inte farit med osanning i sin berättelse!

Undertecknat, och bevittnat av notarius publicus.

HERREN skrivs alltid med stora bokstäver.
BAAL skrivs också med stora bokstäver.
En ledtråd till det vi kallar Idol dyrkan.
Att göra en falsk bild av Gud, så som nästan alla gör. Speciellt kristna.

Gud betyder kort och gott sanningen.
Herren är en bild av en varelse.

"Gud" kan vara Judiska guden, Jesus, den kristna guden samt den muslimska.

"Herren" brukar utan undantag syfta på den kristna guden.

I mitt gamla exemplar av Karl XII:s Bibel står det faktiskt HERren (sic!), med tre versaler och tre gemener. I frakturstil.

Och vad tänker du att det ska betyda?
I alla mina biblar då är det stora bokstäver på dessa två ord.

Hur skrivs BAAL i den Bibeln då?