Personlig reflektion om misstänkt koalition mellan S+C+MP+KD efter valet 2026

Från omni:

S-ledaren Magdalena Andersson har vinden i seglen – men vad gäller hennes regeringsunderlag ser det rörigare ut, skriver Oisín Cantwell i Aftonbladet.

C vägrar sitta i regering med V, som försöker uppvakta dem med fika som ett ”efterhängset kvart-i-tre-ragg”. C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist drömmer om en mittenregering med S och KD, medan MP vägrar sitta i regering med KD.

”En oppositionsledare skulle kunna få migrän för mindre”, skriver Cantwell.

Det blir allt tydligare att C och V aldrig kommer kunna sitta i regering ihop, och det innebär möjligheter för den skickliga maktspelaren Ebba Busch, skriver Ulf Kristofferson för TV4 Nyheterna.

Hon intar nu två positioner, skriver han.

”Som nyckelspelare i Tidö håller hon fast vid att deras lag måste vinna [...] Som KD-ledare, med ambitioner att ha en central roll i svensk politik framöver oavsett vem som är statsminister, öppnar hon för nya samarbeten.”

Det känns som att Ebba Busch kommer att vinna oavsett utfall ifall hon spelar sina kort rätt. Detta kan betyda inflytelserik KD-politik oavsett vilket block som vinner. För det är väl just det att Ebba inte lär sälja sig särskilt billigt likt det Centern lyckades med då de fick till ett extremt bra avtal med S 2018 om man ser till hur många mandat C fick i jämförelse med hur mycket C-politik som fördes. KD skulle på så vis kunna bedriva KD-politik, samtidigt som Ebba slår in en fet kil mellan V och S i framtida samarbeten. Detta resonemanget bygger givetvis på att tidö förlorar. Ifall Tidö vinner så fortsätter troligen samma konstellation som hållit de sista fyra åren (minus L)

Nånstans måste alla partier välja vilken fråga som är deras nyckelfråga. Moderaterna vill ha lägre skatter, vänstern vill dela lika, miljöpartiet? I min värld så borde deras miljöpolitik prioriteras före deras flyktingpolitik. Varför? Jo för just miljöfrågorna har många liknande förslag som just C har. Detta skulle kunna gå ifall miljöpartiet släpper kravet på att avskaffa kärnkraft samt släppa kravet på mer invandring och istället tex få till subventionerade elbilar. Detta hade ju gått hand i hand då elen blir billigare vid bygge av nya reaktorer på ringhals, som sedan kan ladda upp de elbilar som säljs. Dvs det hade rimmat bra med C:s politik och alla hade varit nöjda. Frågan är väl bara det ifall miljöpartiet kan förhandla resonligt eller ej.

Det du säger är nog i grunden ganska logiskt. Men jag tror att din analys missar att MP vinner på att inte gå all out på en nyckelfråga. Genom att kombinera gröna buzzwords med öppna gränser och en ”saft och bullar” rättspolitik så maximerar man sin attraktivitet bland flera olika väljargrupper.

Konkret innebär det alltså att MP kan vinna ”miljömedvetna” väljare i Danderyd, SJW’s på Södermalm och invandrare i förorten.

I slutändan tror jag att MP hellre sätter sig i högjud opposition än att ge upp stora väljargrupper till V. De skulle också slippa att ta ansvar för den Frankensteins monster som en S+C+MP+KD regering skulle bli.

Kort sagt så är MP i grunden ett gap och skrik parti som hellre gapar och skriker än att kompromissa och ta ansvar.

Troe de kommer bli S + M efter valet. Vänstersidan skall försöka få ihop nått.

Men good luck med fyra partier som leds av kärringar. Recept på kaos. Efter några rundor hos talmannen där antingen V, Mp eller C fäller regeringen så får Magda order Av VU str prata med Ulf.

Ulf har insett att han inte är ledaren på högersidan så då gör han en L och C och hoppar I säng med S.

Fast hela grejen med att L och C hoppade i säng med S handlade om att deras väljare i grunden stod/står närmare S än SD.

Moderaternas väljare står avsevärt mycket närmare SD än vad de gör S. För M finns inget att vinna på att sitta i regering med S. Det skulle innebära att man i princip gav bort sin väljare till SD…

Men M och S är maktpartier framför allt.
Ska man hårddra de så är skillnaden var man sätter kommatecket. Varken mer eller mindre. I allt annat tycker man väldigt stort sett likadant.
Så för M och S att förhandla hur kommatecknen ska flyttas klarar dom nog av att förhandla. M får nått och S får nått.

Fast Moderaterna är inte ett maktparti på samma sätt som Socialdemokraterna är det. Till skillnad från S så är M vana med att sitta i opposition, de har de gjort i nästan hela sin historia, S är vana med att sitta vid makten. Anledningen till att S är så desperata att få makten är ju att partiet knappt klarar av att sitta i opposition, kolla bara på Sahlin och Juholt tiden, hela partiet går liksom vilse när de inte konstant får sätta agendan.

Med det sagt så tror jag att M kommer försöka finessa en del efter valet för att de ska få behålla regeringsmakten, det ser ju faktisk ut som att de borgerliga (där C är inräknat) tillsammans med SD kommer bli det största ”blocket”. Men att sammarbeta med S är bara lose lose.