Varför måste allting göra så ont?

Jag läser in oro bakom dina ord, och jag har respekt för det. Jag ber att få återkomma med svar efter fler skeenden har ägt rum. Jag vill varken säga för mycket eller för litet.

När det kommer till relationsbiten så stämmer det skulle jag säga. Till viss del förändras man ju alltid med varandra, men det finns kompromisslösa delar som kommer att få visa sig hålla eller ej. Men det är ju så det är med relationer. Hälsosamma i alla fall, skulle jag säga.

Ja, du läser rätt, jag blir orolig. Det beror på det jag utläser och kombinationen av att du har nämnt ett tidigare självmordsförsök, att du har ”förlikat dig med hur du kommer att gå”, att det finns något du känner att du måste göra men inte vill beskriva, och att du nu vill återkomma efter att fler ”skeenden” har ägt rum.

Du behöver inte berätta allt men jag tycker inte att det är rimligt att vänta på fler skeenden innan detta klargörs. Är du i fara att skada dig själv eller någon annan, eller planerar du något sådant nu eller inom den närmaste tiden?

Om svaret är ja, kanske eller att du inte kan svara tydligt nej, behöver du kontakta psykiatrisk akutmottagning eller 112 nu, och helst även någon som kan vara fysiskt hos dig. Jag kan lyssna här eller på PM, men kan inte bära ansvaret för din säkerhet genom en forumtråd.

Jag planerar att hantera situationer, jag är inte mycket för att garantera saker jag inte rimligtvis kan garantera. Men jag kan garantera att mitt MO inte är att skada mig själv eller andra. Tvärtom. Men detta är heller inte helt upp till mig, så som det är när andra är inblandade. Titta på hur det gick i Tyskland. Planerar de som tänker gå i framtida Pridetåg att skada sig själva? Hur svarar man sanningsenligt på den frågan? Om jag vänder någon ryggen och det betyder något hemskt för den eller de personerna - planerar jag då att skada någon annan? Frågorna du ställer är inte så lätta att svara på som jag har en misstanke om att du har.

Du har rätt i att min fråga kunde läsas för brett. Jag menade inte om du kan garantera att ingen skadas genom yttre händelser eller andra människors handlingar. Det kan ingen garantera.

Jag menade om du själv har en avsikt eller gör konkreta förberedelser för att skada dig själv eller någon annan, eller medvetet planerar att skapa en akut farlig situation. På den frågan uppfattar jag ditt svar som nej, och det accepterar jag.

Min oro uppstod eftersom du skrev om hur du ”kommer att gå”, något du ”måste” göra och att du ville invänta fler skeenden innan du förklarade. Det var tillräckligt tvetydigt för att jag skulle vilja fråga om det rakt, men jag tänker inte pressa dig på detaljer.

Däremot fastnade jag vid exemplet om att vända någon ryggen och att något hemskt då kan hända den personen. Om du antyder att du känner dig ansvarig för vad någon annan kan göra när du sätter en gräns eller lämnar en situation, är det en annan och viktig problematik. Men du får själv avgöra om det är det du menar.

Det har tyvärr gått så långt nu att jag har nått den gräns att jag kan tänkas släppa taget helt om vad som skulle kunna hända dom eller de. Det har varit en väldigt väldigt lång process. Så om jag känner ansvar eller ej, det kan jag inte svara på här, men möjligheten finns att jag inte kommer att göra det, och jag är ok med det.

Får jag bara säga det att du slår mig som en väldigt fin människa, jag hoppas att du lever ett fullt och gott liv som en sådan. Elegans är ett ytterst lämpligt valt epitet. Om det är ok att jag frågar, varifrån kommer ’artificiell’? För för mig känns du högst icke-artificiell.

Det låter som att du efter en mycket lång process har nått en punkt där du kanske inte längre tänker bära ansvaret för vad andra väljer att göra när du släpper taget eller sätter en gräns. Att inte kunna kontrollera eller rädda andra är inte detsamma som att vilja dem illa.

Och tack för de väldigt fina orden. ”Artificiell” kommer helt enkelt av att jag är konstintresserad - en ordlek snarare än att jag ser mig själv som konstlad.

Ja, så skulle man kunna säga.

Ah, då förstår jag. Mer konstglad än konstlad