Citat:
Ursprungligen postat av
Petronius
Det är frestande att fastna i skitpostande men låt oss ändå hålla oss till topic.
Vad tror du om denna idé. Istället för att skicka upp en massiv lasergenerator i rymden får den stå kvar på jorden och så skickar man upp spegelsatelliter vars uppgift det är att rikta den laserstråle som skjuts från jordytan mot de inkommande ballistiska robotar som befinner sig i rymden.
Att Israel ens har dragit igång projektet är ett bevis för att deras fysiker åtmninstone på sina kuvertskisser identifierat vilka hinder som behöver övervinnas och kommit fram till att det är möjligt att göra det.
Det är mycket, mycket, mycket bättre att sända upp laser, än speglar. Med laser på marken och speglar i rymden får man något som inte duger för mål vare sig i rymden eller på marken, men man lyckas nog göra en del sköna plasmaspår i atmosfären.
Laservapen placerade i rymden är i sig väldigt realistiskt och jag ser inga hinder här alls. Men återigen, för mål som också befinner sig i rymden. Laser mellan mark och rymden är lönlöst, hur man än vänder och vrider på det och det är det nog ingen som föreslår. Men rymdbaserade laservapen mot annat rymdbaserat är på många vis en
bättre idé än laser på marknivå mot någonting egentligen. För här har vi fri sikt i vakuum och det enda vi behöver bry oss om fysikaliskt är saker som energikalkyl och koherenslängd, båda torde vara överkomliga. Sedan har vi riktningsproblemet, men det är ett ingenjörsproblem i första hand och utan att räknat på det verkar det spontant som realistiskt och görligt (det måste dock vara ett closed-loop-system där man mäter mot målet konstant).
Som sagt, rymden-till-rymden är helt realistiskt i sig (men möter ett annat problem, mer nedan), men mellan mark och rymden är hopplöst oavsett riktning och jag tror inte att någon föreslår det heller. Det kan månne vara att dylika uppgifter passerat genom x antal journalist-, politiker-, eller försvarsministerfilter på vägen varpå idén "rymden till marken" blivit en slags implicerad användning som faktiskt ingen har påstått.
Vill man få ner energi i form av strålar från rymden så är det mikrovågor som gäller i första hand, men spridningen där är för stor för vapenverkan. Jag tolkar det iaf som så att laservapen i rymden för "defensiv och offensiv" verkan handlar om ABM-skydd och ASAT, dvs målet finns i rymden eller åtminstone på mycket hög höjd i termosfären.
Men här kommer den andra komplikationen. Emedan laservapen i rymden i sig är en fullt realistisk idé rent teknisk, så är också skyddet mot en sådan relativt enkelt. Fördelen för laser på marknivå mot drönare, etc, är att dessa (drönarna alltså) har saker som propellrar och mög som allting inte kan vara blänkande och polerat. I rymden får du å ena sidan en enastående räckvidd för lasers, iaf över horisonten, men å andra sidan är saker som RVs från ballistiska robotar något som kan göras blänkande och därmed reflekterar laser. Nu rör det sig knappast om synliga våglängder, vi talar antagligen om IR-laser, men ändå, att göra saker skinande i IR är inte raketforskning och en stat/fiende som behärskar ballistiska robotar behärskar troligtvis även IR-maskning, decoys och andra saker som är relativt lo-tech jämfört med roboten i övrigt.
Som ASAT bör det dock fungera ganska klockrent, för en satellit kan inte göras hur blänkande som helst överallt om den ska ha någon funktion (optiska sensorer, solpaneler, etc). Du nämnde förut Iron Beam monterat på F-16, och det fick mig att fundera då räckvidden bör öka ganska mycket på höjd, men å andra sidan kan det vara ett problem med att "skjuta" nedåt, p.g.a. risken för collaterals. Jag menar, även om en laser från 10 km höjd kanske inte kan slå ut ett hårt mål mot marken, så kan det kanske starta en brand eller permanent förstöra synen på någon, så jag tänker att man bara vill skjuta horisontellt eller uppåt. Frågan är bara vilka mål som är lämpliga? Jag tänker kryssningsrobotar, men de brukar ju flyga relativt lågt. För ballistiska robotar finns sannolikt inte tiden (laser behöver verkan i målet under en viss tid) och drönare blir svårare att upptäcka p.g.a. markclutter (fast det är ju en radarfråga som kan lösas med marklänk, etc, har inte med lasers eventuella tillkortakommanden att göra).
Visst har de som gjort en förstudie, etc, säkert gjort sina initiala kalkyler, men som sagt, tror inte det handlar om markmål från rymden och man ska ju komma ihåg att dylika projekt sällan blir av, men kan vara värda att eftersöka ändå. Case in point är förstås Reagans SDI, "star wars". Det blev aldrig någon total robotsköld som gjorde kärnvapen omöjliga, men oj vad mycket teknologiska bieffekter man fick! GBM, PAC-3 med EKV, mer laserteknik, etc, osv. Det kan alltså finnas ett värde att sikta på det opraktiska/oåtkomliga ibland, bara för all spinoff man kan få ur det. Det är/kan vara utmärkt signalpolitik också. Så man ska kanske inte läsa in alltför mycket faktiska projekterade förmågor i det hela heller. Men som sagt, laser i rymden mot rymdmål är i sig mycket realistiskt, gångbart, osv, samtidigt som laser i rymden mot mål på marken är hopplöst och nog inget som ens USA skulle ha råd med, än mindre Israel. Men framförallt skulle man få så groteskt mycket mer bang for the buck för rent konventionella system. Det är ju inte så att Israel är någon duvunge när det kommer till luftvärn precis, och de kan säkert förbättra och förbilliga befintliga tekniker i åtskilliga decennier och komma till system som "äter allt" som kastas på det.
Edit: För att vara tydlig: När jag säger att laservapen i rymden (mot rymdmål) är mycket realistiskt, gångbart, etc, så kanske vän av ordning undrar varför vi inte har drösar av det redan från USA, Ryssland, Kina, etc? Jag avser bara den tekniska/fysikaliska svårigheten här, som är (i sammanhanget) "enkel", inte huruvida konceptet är lönt att eftersträva militärt, politiskt, ekonomiskt, osv. En anledning till varför vi inte har dylika vapen en masse redan beror på att antalet
mål är så få eller obskyra. Lämpligast är det som antisatellitvapen och i andra hand mot ballistiska robotar. Men det senare har som sagt relativt lätt att skydda sig, och det tidigare är inte jätteprio, det är inte så att stormakterna regelbundet skjuter varandras satelliter². Så antalet meningsfulla mål är alltså begränsat, även om själva tekniken är fullt möjlig.
2) Och när man väl behöver det, så kan det vara billigare och mer beprövat att använda kvalificerade LV-robotar från flygande plattform för detta, en förmåga som Israel redan har och som egentligen alla industrinationer kan hosta upp om det krävdes på relativt kort varsel.
