Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Den moderna staten är en liberal produkt från 1800-talet. Det är inom den ramen du själv opererar vilket innebär att nationalismen du företräder alltid är underkastad den liberala staten och aldrig kan framhäva etnicitet. Obeaktat vilka ”teoretiker” du ”namedroppar”.

Du envisas med din religiösa tro på demokrati som om det skulle existera någon ren och oförvitlig variant av den. Det gör det inte vilket alltså Platon visade redan för över 2000 år sen. Demokratin är till sin grund svag och lättkorrumperad. Något som ytterst beror på massans psykologi. Urusla fond of Lying och andra representanter för den politiska eliten i Europa vet så klart det här och använder bara demokratin som en fasad för att legitimera makten.

Så vad menar du att den amerikanska konstitutionen domineras av då? Mig veterligt var USAs grundare direkt inspirerade av antiken och dess filosofer.

Eftersom Ryssland slutit avtal med den nya syriska regimen att bibehålla sin militära närvaro så finns inga sådana tecken. Sen har alla länder inkl. Ryssland och USA rejält dragit ned sin militära närvaro i Syrien av kända skäl.

Fast det handlar inte så mycket om Trump som vad USA är och länge har varit. USAs imperialistiska och globalistiska ambitioner finns stadfästa i officiella dokument sen 1990-talet. USDs status som dominerande global reserv-och transaktionsvaluta har haft en baksida. Nämligen omfattande avindustrialisering i USA. Du verkar inte förstå den rävsax USA hamnat i. USA kommer inte att kunna sprida eller ens upprätthålla sitt kapitalimperium till följd av den pågående avdollariseringsprocessen i världen. Den multipolära världsordningen anförd av främst Kina och Ryssland har satt stopp för USAs imperialistdrömmar.

Du far med historieförfalskning. Ryssland har historiskt utgjort en källa till stabilitet för Europa. Längre tillbaka genom att hålla mongolerna stångna. Under 1800-talet satte Ryssland stopp för Napoleon och senare det brittiska imperiets och ottomanska rikets framfart. Intressant nog var det också Tsarryssland som satte stopp för Rotschildkabalens ondsinta globalistplaner vid Wienkongressen 1814-15.

Jag menar istället att den moderna staten växer fram gradvis från runt 1500, och att själva staten i grunden inte är liberal, och inte kan vara det. Det är därför det går så illa med ett samhälle som försöker liberalisera sin stat för långt.


Ingalunda. Demokratin visar sig hela tiden i olika skepnader, både i stort och smått. Såväl Urusla som andra ledande euforiker är inte alls demokrater utan arbetar istället för att undergräva de nationella demokratierna bl a genom att flytta nationell makt till Bryssel. Därför behöver Sverige lämna EU.


I första hand inspirerade av europeisk liberalism som Locke och Montesquieu. Det fanns säkert ett antikt inflytande också, men någorlunda samtida tänkare spelade stor roll.


Närvaro utan att behålla sina baser. Framför allt ser det ut som att Ryssland örlogsbasen Tartus, vilket givetvis är en betydande förlust.


Det som sannolikt ligger närmast till hands som avgörande problem för USA är deras oerhörda statsskuld, som det med stor säkerhet aldrig kommer att klara av att betala av under ordnade former. Det ligger nära till hands att denna skuld kommer att bli bärande för den ekonomiska kris som är på väg genom USAs oförmåga att motverka den genom ansvarsfull politik.


Muhahahaha!

Historieförfalskning var ordet. Det var britterna som satte stopp för Napoleon. Ryssland förlorade Krimkriget mot Storbritannien och Ottomanerna. Ryssland misslyckades helt i första världskriget och stödde initialt Hitler i andra världskriget. Ryssland är en ständig källa till oro och hotfullhet i Öst- och Centraleuropa, och numera igen även i Norden och Östersjöområdet.

Jag föröker alltid följa empiri framför teorier och fantasier om sakernas tillstånd.

Den västerländska civilisationens öde är för mig en grundläggande fråga - inte bara för de problem den står för idag utan även i ett historiskt perspektiv; det är skapandet, bevarandet, utvecklingen och försvaret av denna civilisation som jag ser som politiskt grundläggande. Självklart motsäger det inte en förhoppning om och strävan efter världen som en bättre plats.

När det kommer till denna civilisation kan man konstatera två saker:

1) Å ena sidan har vi den etniska-kulturella karaktären hos de europeiska folken och deras nationella öde. Jag är inte låst vid nationalstaten som ultimat politisk lösning (finns en sådan, inom något område?) men den är mycket fungerande och kan vara ett utmärkt försvar för den kultur, det folk, den har samhörighet med, och med det samhälle som folket skapat. För mig handlar det mycket om en lojalitet till sin nation, men det är en lojalitet som inte bara är ett val utan någonting man på ett sätt inte kan undkomma - man är svensk eller tysk eller portugis, och så vidare. Denna lojalitet går bortom exakt hur väl samhället fungerar - om än att alla folk och kulturer har sina styrkor och svagheter. I det här har jag haft en tanke om.någon slags hippie-nationalism om en värld av nationer fria att välja sin väg utifrån sin kultur, men verkligheten fungerar inte så och tanken kan antagligen problematiseras än mer (men det finns värde i idealistiska visioner även om de endast kan vara riktmärken, politiska lösningar bara i en viss mån).

2) Den västerländska civilisationen utgörs av de europeiska folken även om man kan fundera över gränsdragningar - Ryssland och USA bör måhända ses som egna enheter. Dessutom är vissa nationer närmare kärnan av civilisationen än andra - det kan bottna i vilken mån de bidragit till det västerländska men mest hur nära de idag ligger de västerländska idealen samt olika kulturella och samhällsrelaterade drag.

Jag har respekt för andra civilisationer och deras i sig intressanta och personligt utvecklande karaktär samt de bidrag de givit till mänskligheten. Detta är ingen intellektuell kamp mellan civilisationer - ett sådant perspektiv är absurt så fort man rör sig på allvarlig nivå - men den västerländska civilisationen har lämnat efter sig enormt betydande sådana bidrag - medicin och teknologi har en rent praktiskt förbättrande kvalitet medan vissa vetenskapliga och konstnärliga bidrag handlar om att nå de yttersta höjderna av mänsklig förmåga, via kreativitet, intellektuell nyfikenhet, känsla för sin uppgift och sin begåvning, personlighetsmässiga styrkor, med mera.

Man bör dock minnas att dessa individuella prestationer - och idén om den fria individen utmärker visserligen den västerländska situationen - hänger ihop med strukturen runt individen; samhället i en bred bemärkelse. Det är en fråga man kan resonera mycket om. Jag har i detta inlägg inte avsikt att gå in djupt på vad och varför som lett till de västerländska bedrifterna, även om man kan gå in på det grekiskt-romerska arvet, relativt hög genomsnitts-intelligens, konkurrensen mellan europeiska stater och andra faktorer många redan begrundat och är medveten om. Jag vill dock lämna en öppen fråga:

Representeras det västerländska främst av fria själar som Nietzsche och Darwin - de som nått de vetenskapliga och kulturella höjder vi bör högakta? Eller bör man här filosofera om i vilken mån en sådan som Nietzsche (Darwins vetenskapliga bidrag kan inte ignoreras; det vore ett steg bakåt och förhindrade av ett steg framåt på flera sätt - plus att sanning, i det här fallet vetenskaplig sådan, har ett värde i sig; bortom den väntar en form av destruktion) som ett exempel en om än begåvad individ vars opposition mot kristendom är en avgörande kritik mot vår civilisation? Jag använder här Nietzsche i en viss metaforisk exempel (och förnekar sannerligen inte hans genialitet) - hur mycket av Europa består av kristendomen, en kristendom givetvis formad av det västerländska?

Kan en civilisation leva utan religion? Innehåller en nietzscheansk kritik en öppning för den samtida fientlighet som denna tråd handlar om? I vilken mån är kristendomen en nyckel-faktor bakom västerländsk framgång? I vilken mån har kristendomen varit en förtryckande kraft mot i alla fall vetenskap? Kan man historiskt tänka sig ett icke-kristet Europa? Vilka gemensamma värderingar ska binda oss samman?

Att Nietzsches första verk handlade om två kreativa krafter i antikens Grekland och att moderna debattören Camille Paglia skrivit om hur dessa krafter levt i samspel och konflikt i västerländsk konst- och kulturhistoria är intressant i sammanhanget. På ett mer flummigt anekdotiskt plan hade både Nietzsche och Darwin koppling till prästyrket - en glimt av det faktum att kristet intellektuellt bevarande och utvecklande delvis bottnar i att kristendomen var den enda intellektuella arena som existerade.

Hur det än är med det vill jag med denna punkt nr 2 hävda att vår civilisations undergång är mer än bara personlig lojalitet mot ens hemland - utan i själva verket en tragisk katastrof på ett större plan. En sorg, en förlust med sin känslomässiga dimension men också ett avbrott i en storslagen intellektuell och kreativ framgång. I nästa inlägg tänkte jag diskutera hotet mot Europa - den fientlighet denna tråd handlar om.

Låt oss tala om hoten. Jag börjar på ett globalt plan; den maktkamp och konflikter som pågår där, men väljer för enkelhetens skull att med "den västerländska civilisationen" inte inkludera USA, Kanada och Australien eller Ryssland. Två av dessa stater lär nämnas i mitt resonemang men då som utomstående politiska aktörer. Följande blir kortfattat - min övertygelse är nämligen att det är den inre kulturellt destruktiva kraften som är det verkliga hotet och att kultur-kampen inom Europa är den sanna striden:

1) Kina som framtida supermakt. En fascinerande kultur på sitt sätt men också en auktoritär stat utan samma bindning till västvärldens mer eller mindre liberala principer - en svaghet när det kommer till vissa aspekter av inre intellektuell utveckling, om än att mitt intryck är att de har alla möjligheter att fortsätta sin strikt teknologiska och naturvetenskapliga sådana; en möjlig styrka i en värld av maktkamp, i vilken mån det nu finns en risk för konflikt med Kina - om inte annat innebär denna styrka att den kinesiska auktoritära ledning har ett särskilt sätt att bevara sin kontroll över landet. Kinas stora befolkning och dess genomsnittligt sett höga intelligens bidrar till att landet kan bli en supermakt. Man bör dock minnas att USA må vara i sönderfall men likaväl är militärt överlägset och världens ekonomiska centrum. Ifall en kinesisk global dominans eller en amerikansk sådan är att föredra kan man fundera över - och beror mycket på i vilken riktning staterna utvecklas. Jag ser dock inte Kina som ett militärt hot mot Europa eller att de har anspråk att påverka vår politiska utveckling.

2) Ryssland. Likt USA i sönderfall men på ett annorlunda sätt: Putins stöd sjunker, kriget i Ukraina är alltmer långvarit och utan inhemskt ryskt stöd, landet är avskuret från mycket av resten av världen, och så vidare. Min sympati är med det ukrainska folkets frihetskamp - även om det är en tragedi att slutet av kalla kriget inte ledde till en respektfull relation med det äkta Ryssland - det ryska folk som till slut inte längre styrdes av en kommunistisk tyranni. Jag tror inte kriget lär utvidgas i omfattning och min gissning är att den slutar med en ukrainsk seger som dock kanske kräver att de ger upp en mindre del av sitt land. Ryssland lär fortsätta sitt förfall och jag hyser inga förhoppningar om att de ska bevara västerländsk civilisation när dess egentliga medlemmar går under; Ryssland är ett storslaget land på sitt sätt, men en främmande fågel, ett unikum, en speciell stat och en nation med en kultur som brutit med det västerländska sedan länge.

3) Islam. Ett starkt Europa med ett antingen mycket svagare USA sett till amerikansk militär (ett avlägset scenario) borde kunna ha en respektfull relation med islam och den arabiska världen. Ett sådant starkt Europa måste dock kunna hantera muslimsk invandring och religionens roll i Europa samt upphöra med de allianser som existerar med Israel. Samma scenario kan uppnås med ett lika starkt Europa men också ett USA som omvandlats som land och övergivit sina utrikespolitiska ambitioner, om de så är av neo-konservativ art eller Trumps grandiosa planer som är misslyckade från start.

4) USA. En del av det man brukar kalla "västvärlden" - denna samling av huvudsakligen Nato-anslutna så kallade liberala demokratier med till viss del varierade kapitalism och bindning till den amerikanska världsordningen (Frankrike förr som motstridigt undantag, Sverige förr i en lite speciell position). Men när det kommer till den västerländska civilisationen kan man väl notera två separata perspektiv bland de som använder den "västerländska civilisationen" som begrepp och ser på den med positiva ögon:

Antingen ett USA som en självklar del. Civilisations-begreppet mer knutet till liberalism än Europas äldre och existentiellt kanske mer betydelsefulla rötter. Dessa tenderar att se islamism eller till och med islam som helhet som huvudfiende.

Alternativt ses USA som ett ur högerradikalt perspektiv främmande makt vars inflytande och kontroll över Europa sedan andra världskriget varit en av de destruktiva krafterna riktade mot vår civilisation. Islam är inte fienden på samma sätt - men det bör sägas att både denna grupp och den tidigare beskrivning förstår hotet i utomeuropeisk invandring och mångkultur.

Personligen har jag en från början positiv men på flera sätt splittrad syn på USA - vissa negativa faktum kan inte ignoreras. Landet hade en gyllene möjlighet att bli en nations variant/version/del av västerländsk civilisation (alla nationer kan inte och måste inte följa samma väg - vidsträckt land med naturtillgångar, en chans för en nystart och nytt samhälls-projekt (med liberalism som grund men också ett uttryck för västerländsk betoning på individuell frihet), berikande invandring men i samklang med assimilation och kulturell enhet. Det blev en sympatisk republik - med undantag för ras-förtrycket - men är nu kärnan i en destruktiv kapitalism, ett land med djupa konflikter, ett land med en lika förstörande utrikespolitik, och via universitet och liknande en källa till de politiskt korrekta idéer som hotar den västerländska civilisationen.

Samtidigt är det i USA mycket av kampen mot politisk korrekthet och woke-mentalitet pågår. Man önskar att vi levde i ett samhälle med en intellektuellt fri och hederlig och respektfull debatt - fri som möjligt även om alla samhällen har sina grund-ideal och våra bör eller måste finnas i ett arv från vår kultur och civilisation.

Men vi lever inte i ett sådant samhälle. Woke-mentaliteten vill ta ifrån oss vår historia, ta den ifrån oss (som att skildra ett medeltida England som präglat av utomeuropeisk baserad etnisk blandning) eller reducera den till att endast handla om kolonialism, slaveri och förtryck (därmed reducera stolthet över vår civilisation och förminska möjligheterna till ett motstånd med rötter i vår kultur). Denna förlust av historia är djupt farlig, men den intellektuella striden sker på fler plan än så.

Och varför denna fientlighet? Den akademiska och kulturella värld tog in individer som i flera fall var begåvade men tog kontrollen och stängde dörren för andra perspektiv än sina egna anti-västerländska. Det finns värdefulla bidrag från de tänkare som PK-sidan inspireras av och det finns konstnärlig utveckling (personligen gillar jag postmodern inom olika former av konst oberoende om det postmoderna tänkandet varit destruktivt på andra kulturella sätt) och dessa borde diskuteras fritt - men de som har makten visar inte samma öppenhet för den västerländska civilisationens försvarare.

Man kan också se hur woke-tankar vinner genomslag eftersom alternativa teorier bekämpas - om IQ-skillnader mellan etniska grupper blir förbjudet att diskutera blir förklaringen lätt att sådant som lägre grad av afroamerikansk ekonomisk framgång än vita endast kan förklaras av ras-förtryck. Sammanlänkat med detta är att woke-mentalitet får sin näring från etniska konflikter och skillnader.

En annan faktor är att de liberala idéer som i grunden är sympatiska (Voltaire är en annan representant för det västerländska) har blivit deologiskt korrumperade till sin egen form av åsiktsförtryck - nyss beskrivna faktorer är två exempel. Och detta åsiktsförtryck har ersatt andra grundläggande byggstenar för vår civilisation.

.
.
Många långa intressanta inlägg och mycket är väl redan sagt, men jag skulle i all korthet som förklaring till fientligheten vilja nämna det som de fientliga brukar anföra nämligen kolonialismen, rasismen, utsugningen av fattiga länder, tillväxtfanatismen, konsumtionshysterin, den vita etnocentrismen, materialismen, individualismen. Med mera. Det är de talepunkter som kommunisterna och annan vänster brukar idissla.
.
.

Det är värt att nämna - mycket av det du nämner är negativa aspekter av den moderna västerländska civilisationen (en del i konflikten är att vissa högerradikaler och konservativa skulle mena att en del av det du räknar upp inte är genuint västerländskt) men bara för att man är emot exempelvis kolonialism behöver man inte anamma woke-ideologin.

I sammanhanget bör man kanske även fundera på att den moderna kapitalismen - som i sig lever av den tillväxtfanatism, konsumtionshysteri och materialism du nämner - också anammat mycket av woke-ideologi. Näringslivet är inte främmande för ideologisk påverkan även om dess representanter vanligen stödjer konventionella högerpartier som i flera länder är allierade med partier av samma typ som SD.

Men då handlar det antagligen om en saklig kritik av en invandringspolitik som helt enkelt inte fungerar; de djupare värderingar som utgör woke-mentalitet och politisk korrekthet har som sagt spridit sig in i det kapitalistiska etablissemanget. Personer vars intresse ligger i ekonomi och egen karriär-mässig framgång lär inte heller vara ideologiskt motståndskraftiga eller djupt intresserad av politiska frågor av icke-ekonomisk natur varav de lätt påverkas av den dominerande samhälls-ideologin.

Kapitalismen fungerar på så sätt att företagare och liknande aktörer anpassar sig till marknaden - det innebär lätt en anpassning till samhället i helhet. Och när kapitalister väljer att göra vad de menar är samhällsnyttiga insatser utan ekonomisk vinning stödjer det inte vad som kunde vara motkrafter till woke-ideologin - att vara kontroversiell är ingen fördel gällande försäljning av de flesta varor, i alla fall svenska kapitalister tycks helt ointresserad av klassisk bildning (den bildning som är ett av vår civilisations intellektuella arvegods), den politiskt korrekta kontrollen av debatten innebär att sådant som kunde vara forskning som till och med är till nytta för ekonomisk vinning (som IQ-studier) inte är välkänt; kapitalister har tillgång till den kunskap som samhället skänker dem och jag tror knappast att fritt tänkande är någonting som betonas på Handelshögskolan eller Harvard Business School. Woke-ideologi kan dessutom lättare samexistera med kapitalism än den gamla mer socialistiska vänstern gjorde. Förövrigt har ett skifte börjat ske i amerikansk politik - finansvärlden har blivit mer knuten till Demokraterna.