Dålig självkänsla i en relation, hjälp?

Här blir det konkurrerande stereotyper. I grund och botten att det antingen är fel på killen eller tjejen. Om jag ska gå till mig själv så inser jag tyvärr att jag är inte speciellt väl rustad att fungera i en relation där jag förväntas vara ”kingen”. På sätt och vis är jag det ur ett eget livsperspektiv, jag skrev lite om min självuppskattning tidigare. Men jag uppfyller nog inte det egentliga behovet på området hos många kvinnor. Och hos dem går nog jämställdheten inte riktigt hand i hand med verkligheten. Men visst kan det vara så att hon är allmänt svår att ha att göra med vilket då inte ska kasta någon skugga över mig själv. Vi får väl se om framtiden har något vettigt att erbjuda. Men man har inte så jävla mycket framtid kvar när man är +60.

Utgå från att det är sant vetja. Vad kvinnor säger och vad kvinnor vill ha är nåt oförenligt prat som bara fått fäste hos känsliga män. Männen som fått kvinnorna att prata såhär hör inte ens det här. Det blir ett stickspår här men dom som läser tråden är dom som behöver förstå det här.

Det är helt onödigt att enstaka honor förstör folk. Jag vet drama men det är inte dom flesta och en enkel riskanalys är att adekvat folk inte pratar såhär. Vänd på kön. Det killar borde reagera på är inte vad som är sant utan tjejen som pratar så.

Nej. En kvinna som säger att hon vill ha en sårbar man som är bra på känslor och prat (eller hur det nu kan låta) pratar om det hon själv inte haft. Så, varför har hon inte träffat en enda känslig man eller nån hon kunde prata med? Är män dåliga på att öppna upp sig? Är det ovanligt med reko män? Eller är det mer troligt att hon går på nitar och försöker ändra på dom hon kan och sabbar det som är bra?

Varför kan hon inte ha haft det? Det kanske hon har men hon har inte uppskattat det på riktigt utan letat andra fel eller gjort killen skogstokig så att han har gjort slut.

Min uppfattning är att kvinnor verkligen vill ha en man som har kontakt med sina känslor och kan tala om dem, MEN - han måste ha sina känslor under kontroll och får inte vara svag / vek / bitter / ha obearbetade trauman. Det kommer hon, oavsett vad hon kan tänkas muntligt påstå, finna mycket oattraktivt hos en man.

Ja, en sån där homo sapiens utan psykopati och autism. Med det du skriver sen kommer vi tillbaka till ämnet. Ja, som tar ansvar för sitt och landar rätt.

Och min uppfattning är att män vill ha en självgående, emotionellt begriplig kvinna (förutom när han ger henne kåtslag), som inte drar igång projekt makeover och terapi.

Det sista. You nailed it. 😄

// CC

Om kåtslag ska hon fatta nadda. Blir bäst att inte låta henne tänka för mycket.

Inse att dina känslor, hjärnspöken osv. är just det, dina! Något du måste hantera, ingen annan kan lösa det åt dig. Mycket är rädslor, rädsla att förlora, rädsla att såra osv. Mardrömmar är inte mer sanna än goda visioner, men handlingarna baserade på de tu skiljer sig dramatiskt. Vill men törs inte, är vanligt. En kognitiv dissonans. Somliga rationaliserar rädslan för att skydda oron, ibland till groteska proportioner som nog ofta leder till just det som de var rädd för. Andra kan vifta bort det som irrationellt.

Om ni varit nära vänner länge innan, vilket ju är en väldigt bra grund, så känner hon dig ju verkligen och har valt dig av en anledning. Påminn dig om det om du fortsätter tvivla. Men kanske värt att testa att prata med något proffs om det är så jobbigt att du får ångest över det.