Citat:
Ursprungligen postat av
Alextheel
För några månader sen blev jag ihop med en tjej som jag verkligen tycker om. Vi har varit nära vänner länge och hon betyder extremt mycket för mig både som vän och partner. Hon är verkligen min trygghet.
Problemet är att jag i och med den här relationen har insett hur dålig självkänsla jag har när det kommer till relationer. Tidigare har jag bara haft kortare mer oseriösa relationer där jag tyckt att det varit jobbigt att inte få så mycket bekräftelse som jag hade velat men tänkt att det varit premisen för mer lättsamma relationer. Nu har jag dock insett att det nog inte spelar någon roll hur mycket den andra personen bekräftar att den älskar mig och vill vara med mig, jag kan ändå inte riktigt tro på det.
Det jag tycker är svårt är att jag egentligen inte har överdrivet dålig självkänsla i andra delar av livet. Jag klarar mig bra i vänskaps relationer och arbetslivet, jag vet att jag är bra på det jag gör och att människor runt omkring mig uppskattar att jag är här men jag kan liksom inte överföra den känslan till min relation.
Jag kan helt enkelt inte övertyga mig själv om varför den här coola, snygga, helt fantastiska tjejen egentligen vill vara med mig.
Jag är rädd att jag kommer sabba den här relationen medvetet eller omedvetet om jag inte blir mer trygg i mig själv. Har ni några råd?
Jag tycker i grund och botten att det generellt är väldigt fint att häpna inför att ens partner vill vara med en, därför att den är så vacker, smart, rolig, intressant, spännande osv. Du behöver väl inte förstå varför eller anse att det är rimligt, du behöver bara acceptera det och försöka att göra henne lycklig.
Jag kan inte förstå hur fan min respektive står ut med mig, och min respektive säger ofta att jag kunde få vem som helst som är tusen gånger bättre än det jag har idag. Båda två känner att vi har otrolig tur att den andra inte genomskådat oss än, och det enda man kan göra tills den dagen kommer är att försöka vara värd besväret.
