Hur hanterar du folk som stör och konstant vill prata på gymmet?

Jag ger instruktioner på det jag gör typ: "Gör så här så maximerar du träningen med 100% lillgrabben". Alla andra ser hur jag är hjälpsam, ödmjuk och att jag vet vad jag pratar om.

Den ängsliga mjäkiga svensken i ett nötskal.
Varför ber du dem inte hålla käften och säger du är där för att träna och inte socialisera?

Vadå, knulla tåg?

Säg hej, om det är person du normalt sett vill hälsa på, och säg sedan: Gott att se dig, men jag behöver köra på lite nu. Vi får prata lite senare.

De allra flesta brukar köpa läget och faktiskt låta dig vara ifred. Så har du inte bränt några broar eller sårat någon, samtidigt som du kan träna direkt utan att behöva prata en stund utan att vilja det.

Ta befälet över situationen utan att vara otrevlig helt enkelt.

+1
Jag blir häpen. Sen svaren i tråden på det. Egentligen ligger även tråden fel då detta rör social kompetens som du skriver och då bör tråden ligga i rätt forumsdel. Av de flesta svaren att dömma så känner jag att tråden behövt ligga i rätt forum då kvalite är viktigt. Moderatorer har kanske inte kunskapen. Är många trådar som slaskar i träningsforumet som någon borde städa upp.

Personer som vill tala med en är ju lätt att tysta genom att vänligt men bestämt informera dem om att man är här för att träna och inte prata.

Större irritationsmoment är kompisgäng som använder träningen för att socialisera. Kul att ni har kompisar men resten av gymmet kanske inte vill höra ert pladder vad som har hänt i veckan. Dessutom så ockuperar de alla maskiner och stationer onödigt länge då de glömmer bort att träna.

För mig är det en balansgång. Jag vill träna men inte vara helt asocial. Så jag byter gärna några ord med folk. Sen finns det alltid en snackepelle på varje gym som verkar vara där enbart för att socialisera. Då säger jag nästan exakt det som Parongatan föreslår: Gott att se dig, men jag behöver köra på lite nu. Vi får prata lite senare.

Fortsätter träna mitt i konversationen.

Som de flesta icke efterblivna personer skulle gjort.

Prova med: Jag har lite bråttom och måste fokusera på träningen.

Fast det kanske är för svårt för den genomsnittlige svensken som inte ens vågar hälsa på sin granne.

Det handlar väl inte så mycket om att man inte vågar. Det är mer insikten att om en konversation initieras så är du nu fast i ett förbund där det kommer bli fler konversationer tills någon av er flyttar eller dör. Samma koncept gäller i gymmet och bland pendlare man ser på bussen varje dag. Det räcker med en situation där det kanske växlas några ord (punktering på bussen, strömavbrott på gymmet etc) så är man fast. Det gäller att minimera dessa interaktioner.

Men han skrev ju att man kan säga att man har bråttom.

Visst kan samtal vara störande men överlag tycker jag att de ger något viktigt. Tränar man frekvent och har nött bland stänger och vikter i flera år har man (hoppas jag) bildat sig en annan uppfattning om "problemet".

Det som irriterar mig allra mest, efter att ha tänkt på saken ett par blödiga sekunder, är nog inte de snacksaligas övertramp, utan min egen oförmåga att bryta en uppenbart meningslös diskussion. I stället hakar jag på som i trans och börjar babbla själv, som om jag försökte upprätthålla en kompetens jag definitivt saknar. Det är ett märkligt beteende (att inte kunna hålla distansen till främlingar), och jag misstänker att det krävs ren genredigering för att bli av med reflexen.