Bortskämda ungdomar kanske behöver äga saker för att bry sig om dem. Rockstjärnor som förstör hotellrum har nog inga problem med att förstöra saker de äger med.
Jag tror alltså inte att folk måste äga saker för att bry sig om dem. Saker som man lånat eller hyrt man vara extra försiktiga med, dels på grund av respekt och även för att undvika eventuella påföljder (som böter). Att bli av med hyrfilmer var inte billigt.
En bok jag lånar på bibliotek tar jag inte med mig till stranden. Det har jag dock inga problem att göra med köpta böcker. Och här handlar det inte om oro för påföljd (så noga granskas inte återlämnade böcker), det handlar om att det känns fel att slita på något jag lånat i onödan.
Ok, men hur förklarar du att så många bara kastade elsparkcyklar överallt och även vandaliserade dem? Eller folk som pissar och kastar papper på golvet m.m. på offentliga toaletter? Tror inte de gör likadant hemma... Eller folk som vandaliserar bussar.... Tror du de skulle gå åt en bil de äger privat lika hårt?
Så du är en ordentlig person när det gäller detta och överlag också jag... Men en hel del är det uppenbarligen inte. Hur förklarar du annars de saker jag nämnt bara i detta inlägg?
man äger ju inte sin partner, man lånar bara tillfälligt.
Så man måste vara försiktig, så man inte skadar henne fysiskt och psykiskt.
Många har problem med detta.
Nja, partner/äkta maka hamnar väl mer i närheten av "ägd" då folk oftast räknar med att förhållandet kommer hålla länge...
Jag brukade pissa på biblioteksböcker. Ibland använde jag dem som toapapper // alltid varit väldigt försiktig...
Ja varför skulle man börja bete sig konstigt bara för man lånat något, tvärtom (som du säger) så kanske man anstränger sig ännu mer om man lånat. Om jag skulle låna något väldigt dyrt, tex provköra en extremt kostsam bil, så vill jag bara åka med. Fy för diskussionen efteråt om man pajjat något för någon annan. Likaså hotellrum, varför skulle man grisa och förstöra schemat för nån underbetald städerska. De som bor i hyresrätt och inte sköter den bra, det tror jag är en annan förklaringsmodell.
PS. "Vi äger inte jorden, vi har bara lånad den ... av familjen Wallenberg", citat Jonatan Unge.
Ok, men hur förklarar du att så många bara kastade elsparkcyklar överallt och även vandaliserade dem? Eller folk som pissar och kastar papper på golvet m.m. på offentliga toaletter? Tror inte de gör likadant hemma... Eller folk som vandaliserar bussar.... Tror du de skulle gå åt en bil de äger privat lika hårt?
Så du är en ordentlig person när det gäller detta och överlag också jag... Men en hel del är det uppenbarligen inte. Hur förklarar du annars de saker jag nämnt bara i detta inlägg?
Jag väljer att tro att merparten av dessa idioter är unga människor vars hjärnor inte är fullt utvecklade eller människor som aldrig fullt ut kommer förstå sig på sunt förnuft.
Medelåldern för människor som vandaliserar elsparkcyklar och bussar lär inte vara så hög.
Ja, är det så och vad betyder det i så fall? World Economic Forum har ju framför denna "slogan": "You will own nothing and be happy". Hur seriösa de är med att driva en sådan agenda är oklart, men vi ser andra manifestationer av det i samhället så det är inte utan betydelse.
Detta att inte äga, utan hyra ligger sen en tid i tiden. Vi har t.ex. detta att ägare till bilar fått prenumerera på funktioner i bilen (som de faktiskt äger). Men vilken effekt får det om folk inte äger saker?
Vi kan först kolla på hur folk (eller åtminstone de som använde dem) använde dessa elsparkcyklar som fanns överallt. Dessa var tycktes det, mycket smidiga. Bara ta en som stod ute någonstans, regga med en app och kör. Betala gjorde man visst efter...
Med dessa kunde mestadels ungdomar, snabbt få tag på ett fordon när det behövdes. Men hur behandlades de? Efter användning kastades de ofta någonstans på marken.. Ett rykte gick, att sparka av bakre stänkskärmen gjorde att det gick fortare. Det var falsk information, men på många sådana hade ungdomar sparkat av skärmen...
Sen har vi ett exempel till... Hotellrum. En del som bor i sådana, vandaliserar ibland sina hotellrum. Varför kan man undra, men även rockstjärnor brukar eller brukade, ibland kasta ut TV:n genom fönstret på ett hotellrum. Det kanske berodde delvis på alkohol och droger, men skulle de gjort så i sitt eget hem? Troligen inte, och där börjar vi komma till kruxet med detta...
Ungdomar som misshandlade dessa stackars sparkcyklar, skulle troligen inte gjort så med en sådan de själva ägt...
Och det väcker ju frågan i rubriken: Bryr sig folk bara om saker de själva äger?. Det är väl inte svart eller vitt, men "folk" verkar åtminstone bry sig väldigt mycket mindre om något de inte äger..
Och detta ger också frågor kring WEFs "motto" och kring en viss ideologi som förespråkar kollektivt ägande. I kommunistiska stater var ägande till viss eller stor del kollektivt. I praktiken ägdes det av "staten"... Och saker verkade vara sämre skött i dessa stater. Hur såg t.ex. vägarna ut i det forna DDR under tidigt 90-tal? Ganska slitna, med mycket hål i dem. Inte alls samma standard som i det propra Västtyskland...
Så detta innebär ju kanske att folk till stor del "måste" äga saker för att att bry sig om dem, och att kollektivt ägande helt enkelt inte fungerar.
Så vad tror och tycker ni om detta? Vad beror det på enligt er, och är det alltid så? Vilka konsekvenser får det i så fall för vissa saker som introducerats eller föreslås i moderna samhällen? Och innebär det att principerna bakom en viss ideologi, helt enkelt inte fungerar?
Hör detta bättre hemma i annat forum så flytta. Jag tycker dock detta har mer med filosofi än med psykologi och ekonomi att göra, så jag provar här.
Citat:
Måste folk äga saker för att bry sig om dem?
I någon mening är det så, men det handlar om ekonomisk logik, incitament och ytterst om att motivation till handling måste komma inifrån den handlande.
Det är egentligen inte ägandet i sig som är relevant, utan vem som investerar i något och vem som får del av avkastningen.
Ägaren till en sak inkasserar nyttan det innebär att denna vårdas och och tar också hela den risk som försummelse innebär. Den som hyr samma sak och investerar omsorg i den får inte del i denna kostnads långsiktiga nytta. Samma asymmetri finns i exempelvis relationen arbetsgivare - arbetstagare.
Detta överlappar i delar problemet som kallas allmänningens förfall och som handlar om att ingen enskild brukare förlorar på att överutnyttja en gemensam resurs.
Fungerande samhällen lyckas förmodligen bättre än andra att bygga incitamentsstrukter som förenar den enskildes motivation med mer allmänt önskvärda utfall.
En del av problemet är att det tillverkas mindre grejer som håller till förmån för slit och släng skräp. Om du vet om att nåt du köper, eller hyr kommer att gå sönder efter en viss tid och ändå måste bytas ut, varför då bry sig om att ta hand om det? Med grejer som håller så är man mer försiktig och vårdar produkten oavsett om den ägs eller hyrs.
