Vad är poängen med att tro på något större än sig själv?

Hur resonerar folk då?

Om de inte känner att de har det valet så behöver de en kraft att förlita sig till.

Så det är inte ett val att förlita sig på en kraft utan deras sista utväg?

Tröstande. Men man borde verkligen fundera på Planks konstant för den pekar åt något märkligt.

Vad är poängen med att tro på något större än sig själv?

Jag kommer ihåg att Göran Persson var för monarkin. Han tyckte att det kändes bra att han inte satt på den översta pinnen utan att han ändå hade Kungen över sig högst upp. Kanske en inte helt onormal tanke? Vad säger amatörpsykologerna här? Finns här några teologer som kan göra ett uttalande?

Jag skulle gissa att när WHO talar om att man för att ha existentiell hälsa, behöver förhålla sig till något större än sig själv, kan det vara helt andra saker än en högre makt som Gud. Typ naturen. Själv tror jag på Gud och finner det sunt. Jag tänker att det speglar förhållandet man har till sig själv internt. Men som sagt: det handlar nog mest om att inte vara en isolerad monad.

Nej, inget val, i betydelsen att man lika gärna skulle klara sig utan den. För många är tron dock en självklarhet, hur märkligt det än kan tyckas.

Kanske skapar en form av ödmjukhet som i sin tur gör nånting gott.

Men det är väl mer vanligt vi sätter oss själva i främsta rum.

Människan är alltid fri - det är både vår olycka och lycka. Gud tror på dig och man är fri att förkasta eller försvara tron.

Det handlar nog mindre om maktlöshet och mer om att människor strävar efter en relation där de upplever villkorslös kärlek.

Ju sämre människor har det, ju mer betydelsefullt blir religion eller tro i deras liv. Ju bättre folk har det, ju mindre utrymme får olika trosystem.

Människor vill uppleva kärlek, meningsfullhet och få det bättre.

Jag som är in lite på andlighet tycker att det är lite anmärkningsvärt att det finns en idé om de döda, våra förfäder och spirituella krafter som någon slags livscoacher.

Om människor nu är som de är när de lever, varför skulle de bli någon god kraft till hjälp som döda?

Människor vill tro på att det finns något de inte ser som vara vill dem väl. Jag kan uppleva det som lite motsägelsefullt med tanke på hur världen ser ut men föredrar det framför de dårar som tutar i folk att de är förföljda av demoner osv. Pratade nyligen med en person som gått och betalat för att få höra att den var demonbesatt. Människor som vräker ur sig sådant (när de har ekonomiska intressen) borde ställas inför rätta.

Varför inte älska och bli älskad av riktiga människor istället?

För att du är ingenting i det stora hela, eller ens i din egna tillvaro? Sen kanske just religion inte är svaret, men tro inte att du är tillvarons medelpunkt.