Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
1) Arbetsförmedligen skall finnas kvar, men prioritera tidiga insatser, inte sena
Något diffust vad detta faktiskt skall innebära?
Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
2) Staten bör öka insatserna för att öka kompetensen hos de arbetssökande
Dvs staten skall bränna mer stålar. Och det skall komma från vem då. Facket kanske. Det vore väl en ok lösning. Facket höjer medlemsavgifterna och betalar detta.
Vi har haft AMS seda iaf 1970-talet. Och detta har inte fungerat någon gång. Så varför skulle detta plötsligt fungera.
Om folk istället är ansvariga för sin egen situation och köper utb på stan för egna pengar så har dom starka incitament att lära upp sig.
Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
3) Man föreslår att insatserna för personer med funktionsbegränsning skall öka. Specifik öka nivån på lönebidragen
Dvs staten skall bränna mer stålar. Och det skall komma från vem då. Samma fråga här. Men detta kunde kanske vara något för staten att göra.
Och så kunde man dra in massor av annan spendering. T ex dra in bidragen till akassa. Det kan ju medlemmarna betala istället.
Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
4) Man vill minska statens styrning, som blivit allt mer detaljerad och centraliserad. Man anser styrningen skapar "gnissel i stället för synergi".
Oklart vilken central stryning som avses. Facken vill helst att allt skall ligga i deras avtal för att höja värdet av facket. Men (S) vill rimligen inte det. Dom vill höja värdet av staten. (S) skall ju sitta där i toppen och mikromanagera.
Lämpligast vore att ta bort arbetsmarknadslagar och fackliga rättigheter och så får marknaden sköta detta som i t ex Singapore. Och så har vi istället 3% korttidsarbetslöshet. Då konkurrerar företagen om arbetskraften.
Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
Att diskutera: Är det vettiga förslag för att få fler i arbete, få fart på ekonomin och öka landets välstånd?
Om inte: Vad borde man göra istället?
Nej, detta kommer inte leda till att arbetslösheten går ned det minsta. Och inte leda till den minsta lilla promille tillväxt.
Det som tar ned arbetslöshet till ett minimum är att arbetsmarknaden är helt fri. Då konkurrerar arbetsgivarna om arbetskraften och så anpassas lönenivåerna till den faktiska betalförmågan som företagen har.
Det som ger tillväxt är att produktiviteten ökar. Dvs att man kan producera mer per tidsenhet. (Då först kan man konsumera mer). Och produktiviteten ökar bara genom att kapitalägare investerar i arbete med att försöka öka på produktiviteten. Arbetet måste göras. Och det är bara kapitalägarna som kan betala det.
I USA stiger BNP/Capita mer än i Sverige och EU. USA drar ifrån. Och av de stora företag som vuxit upp på senare år ligger nästan alla i USA. Skälet är delvis att det finns mer riskkapital i USA. Ca 2% av BNP. I Sverige är det 1% av BNP. Och i EU ca 0% av BNP.
Så vill man i Sverige och EU få upp tillväxten till samma nivå som i USA så måste riskkapitalet öka. Men inte på bekostnad av kompetensen hos riskkapitalet.
Det reglerar sig självt för privat kapital. De som gör dåliga bedömningar försvinner. Och de som gör bra finns kvar, och får mer kapital.
Sverige är i ett bättre läge än EU. Då borgarna gjort flera åtgärder för att få folk att aktiespara. Spattespar på 70-talet och allemansfonderna på 80-talet och premiepension på 90-talet och ISK på 2000-talet. Dessa har gjort att kapitalet har ökat och kan finansiera mycket mer företagande än i rest-europa. Antalet IPO-er är högst på Stockholmsbörsen. En del kallar Stockholm för EU's finansiella huvudstad (vilket i sig är lite överdrivet).
Den kapitalbeskattning vi har i Sverige är inget annan än böter på produktivitetsökning. Den beror på girighet och missunnsamhet. Och det står i motsats till produktivitetsökning och ökad levnadsstandard.