Sandra 13 utvisas till Mongoliet. Mamman har ej lämnat landet trots utvisningsbeslut

Om vi åsidosätter faktumen att höjningen enbart är till 90% av medianlönen; och att inte påverkar alla yrken, så kvarstår frågan om varför landet Sverige överhuvudtaget skall bära någon risk, om en invandrares förblir en börda för samhället?
Eller om invandraren - vid något framtida datum - närmar sig medianlönen. Eller till och med kan bidraga till samhället?

Rättvist emot vem? Skattebetalarna?
Jag vill beställt hävda att det inte är Sveriges ansvar att subventionera en lågbetald invandrare. Med motiveringen att denne möjligtvis kommer att nå (inte ens) medianlönen om ett antal år?

Det enda rimliga krav ett land kan ha; är att en invandrare icke skall ligga samhället till last.
Eller i gynnsammaste fall, som många länder tillämpar, en tilläggsavgift för eventuella vårdkostnader (för att undvika att utomeuropeiska invandrare kommer hit för städjobb på deltid, men också för den svindyra organtransplantationen).

Flera tidningar har skrivit en del om detta när snyftartiklarna handlade om sonen Garid.

Garid, 15, ska utvisas till Mongoliet – 22 000 protesterar

Sedan den 20 mars lever Garid, lillasyster Sandra, 6, och mamma Sarnai på lånad tid. Då kom Migrationsverkets utvisningsbeslut.

– De första två dagarna kunde jag inte tänka på något annat, säger Garid.

En grupp föräldrar i Enskede, fotbollsklubbarna Enskede IK och Hammarby IF samt Enskede skola gick snabbt samman och startade en kampanj för Garid, lillsystern och mamman. Ett utdrag ur deras än så länge obesvarade mejl till statsminister Stefan Löfven:

Barnkonventionen – en ny lag som Migrationsverket struntar i!

Sandra och Garid ska utvisas till Mongoliet. Trots att Sverige genom lag förbundit sig att följa Barnkonventionen. Men i praktiken bryr sig inte myndigheterna om den nya lagen, skriver representanter för föräldrar, skola och föreningsliv.

Garid 15 år och Sandra 6 år lever i stockholmsförorten Enskede tillsammans med sin mamma. Barnen har samma anknytning till Sverige som vilka andra svenska barn som helst. Garid, som har levt i Sverige 13 av sina 15 år, har som stor fotbollstalang ett starkt stöd i både Hammarby IF FF och Enskede IK. Sandra är född här. Båda barnen går på Enskede skola där de är älskade kamrater och elever.

Det finns flera saker som kan vara sanna samtidigt:

1. Utvisning borde ha verkställts för 10, 15, 20 år sedan när hon fick avslag så att hon inte hann bygga upp ett helt liv i Sverige olovligen
2. Nu har det gått så pass lång tid att det är inhumant att utvisa familjen

Det är en ganska svår avvägning hur man ska hantera sådana här fall. Om de inte utvisar familjen sänder det en signal till andra som håller sig kvar i landet trots utvisningsbeslut - om ni stannar kvar i landet tillräckligt länge (och skaffar barn) så kommer ni att få stanna trots att ni inte har rätt till det.

Det ska vägas mot att det känns hemskt att detta drabbar en 13-åring som inte känner till något annat än sitt liv i Sverige, bara för att hennes mamma har valt att bryta mot lagen.

T.o.m på Flashback ser man hur hjärntvättade folk är. Alla ska få stanna med sina barn, katter och gud vet vad, oavsett hur många utvisningsbeslut de har trotsat. Så länge man sätter foten i Europa ska man alltså få stanna, oavsett vad. Hur mycket mer måste västvärlden falla i massmigrationens namn innan ni förstår vad som pågår? Helt sanslöst hur lätt blir förda bakom ljuset av skräpmedia.

Som du säger är det ett nonsensargument. De "ensamkommande flyktingbarn" som i mycket stora antal anlände 2014-2016 kunde inte heller svenska språket och visste ingenting om svensk kultur. Sandra har däremot haft möjligt att både lära sig mongoliska under uppväxten och naturligt tagit del av någon form av mongolisk kultur. Sandra och hennes mamma bör även ha ett mycket stort antal släktingar i Mongoliet som kan hjälpa dem att komma på plats.

Hur har det funkat med sjukvård? Får de sjukvård? Brorsan som är 21 vad har han jobbat med?

+ vem är pappan, vart är han???