Har snubblat över ett juridiskt tvistemål i en svensk tingsrätt som nyligen avgjordes, och det är så absurt att det kräver en egen tråd. Det är en blandning av ett infekterat nätbråk, en domare som uppenbarligen tröttnade, en betalningsplan som hämtad ur en komedi, och en advokat som verkar ha målat in sin egen klient i ett hörn.
Bakgrunden i korthet:
Två personer har legat i luven på varandra på nätet i åratal. Käranden (målsäganden) stämmer svaranden i ett civilmål och kräver 100 000 kr i skadestånd för förtal/kränkning och helt sjuka 600 000 kr i rättegångskostnader. Totalt 700 000 kr. Under rättens medverkan sätter domaren stenhård press på parterna att förlikas för att slippa en full huvudförhandling.
Den bisarra förlikningen:
Kärandens advokat går med på en helt galen deal som domstolen sedan stadfäster i en dom. Svaranden döms tekniskt sett att betala summan på 700 000 kr – MEN med följande villkor:
Det stora beloppet är villkorat. Svaranden behöver bara betala 50 kronor i månaden i 20 år (fram till år 2046!).
Det totala beloppet som svaranden faktiskt kommer att betala under dessa 20 år landar alltså på runt 12 000 kr.
Förutsättningen för att slippa jättebeloppet är bara att svaranden betalar sin femtiolapp och inte gör några nya publiceringar eller kontaktar folk i kärandens bolag.
I domen skrivs en stenhård standardklausul in: Genom denna överenskommelse är alla frågor som omfattas av parternas talan i detta mål slutligt reglerade.
Svaranden sätter upp en stående överföring på en femtiolapp i månaden till kärandens utländska konto, håller tyst, och saken borde vara stendöd. Käranden har i princip skrivit bort rätten att någonsin klaga på de historiska nätpubliceringarna igen i utbyte mot en spottstyver.
Det juridiska schackspelet (där det spårar ur):
Nu till det sjuka. Kort efter att domen fallit upptäcks det att käranden har en parallell brottsanmälan rullande i sitt hemland (ett annat EU-land) via internationell rättshjälp för exakt samma historiska nätpubliceringar som precis blev slutligt reglerade i den svenska domen.
Svaranden blir nu kallad till svensk polis för förhör gällande det utländska ärendet. Käranden och dennes advokat tror förmodligen att de har hittat ett genialt kryphål för att "dubbeldippa" och sätta dit svaranden via utlandet.
Men svarandens jurist har nu kontrat stenhårt: eftersom käranden skriftligen har lovat i en svensk domstol att allt är slutreglerat, innebär den utländska processen ett direkt och grovt avtalsbrott i Sverige. Svaranden förbereder nu att stämma käranden i Sverige på skadestånd för varenda krona som den nya försvarsadvokaten kostar.
Frågeställningar till forumet:
Har ni någonsin hört talas om en domstol som godkänner en förlikning där ett hot om 700 000 kr i skadestånd neutraliseras av en femtiolapp i månaden? Visst måste domaren ha slaktat kärandens argument i fika-rummet för att de skulle gå med på detta?
Hur i hela friden kan kärandens advokat låta sin klient skriva under på att allt är "slutligt reglerat" om de samtidigt tänkte driva en process i utlandet? Är det inte ett klockrent avtalsbrott och grov ond tro?
Vad händer vid polisförhöret? Visst lär väl den svenska åklagaren kasta den utländska rättshjälpsbegäran i papperskorgen i samma sekund som den svenska förlikningsdomen läggs på bordet?
En passus också, käranden överklagar sin egna stadfästa dom till hovrätten för att dom glömde ha med att svaranden skulle näststäda också dvs ta bort alla inlägg vilket dom glömt ta med som villkor i avtalet (vilket kräver prövningstillstånd och som troligen kommer att avslås)... frågor på det?
Bakgrunden i korthet:
Två personer har legat i luven på varandra på nätet i åratal. Käranden (målsäganden) stämmer svaranden i ett civilmål och kräver 100 000 kr i skadestånd för förtal/kränkning och helt sjuka 600 000 kr i rättegångskostnader. Totalt 700 000 kr. Under rättens medverkan sätter domaren stenhård press på parterna att förlikas för att slippa en full huvudförhandling.
Den bisarra förlikningen:
Kärandens advokat går med på en helt galen deal som domstolen sedan stadfäster i en dom. Svaranden döms tekniskt sett att betala summan på 700 000 kr – MEN med följande villkor:
Det stora beloppet är villkorat. Svaranden behöver bara betala 50 kronor i månaden i 20 år (fram till år 2046!).
Det totala beloppet som svaranden faktiskt kommer att betala under dessa 20 år landar alltså på runt 12 000 kr.
Förutsättningen för att slippa jättebeloppet är bara att svaranden betalar sin femtiolapp och inte gör några nya publiceringar eller kontaktar folk i kärandens bolag.
I domen skrivs en stenhård standardklausul in: Genom denna överenskommelse är alla frågor som omfattas av parternas talan i detta mål slutligt reglerade.
Svaranden sätter upp en stående överföring på en femtiolapp i månaden till kärandens utländska konto, håller tyst, och saken borde vara stendöd. Käranden har i princip skrivit bort rätten att någonsin klaga på de historiska nätpubliceringarna igen i utbyte mot en spottstyver.
Det juridiska schackspelet (där det spårar ur):
Nu till det sjuka. Kort efter att domen fallit upptäcks det att käranden har en parallell brottsanmälan rullande i sitt hemland (ett annat EU-land) via internationell rättshjälp för exakt samma historiska nätpubliceringar som precis blev slutligt reglerade i den svenska domen.
Svaranden blir nu kallad till svensk polis för förhör gällande det utländska ärendet. Käranden och dennes advokat tror förmodligen att de har hittat ett genialt kryphål för att "dubbeldippa" och sätta dit svaranden via utlandet.
Men svarandens jurist har nu kontrat stenhårt: eftersom käranden skriftligen har lovat i en svensk domstol att allt är slutreglerat, innebär den utländska processen ett direkt och grovt avtalsbrott i Sverige. Svaranden förbereder nu att stämma käranden i Sverige på skadestånd för varenda krona som den nya försvarsadvokaten kostar.
Frågeställningar till forumet:
Har ni någonsin hört talas om en domstol som godkänner en förlikning där ett hot om 700 000 kr i skadestånd neutraliseras av en femtiolapp i månaden? Visst måste domaren ha slaktat kärandens argument i fika-rummet för att de skulle gå med på detta?
Hur i hela friden kan kärandens advokat låta sin klient skriva under på att allt är "slutligt reglerat" om de samtidigt tänkte driva en process i utlandet? Är det inte ett klockrent avtalsbrott och grov ond tro?
Vad händer vid polisförhöret? Visst lär väl den svenska åklagaren kasta den utländska rättshjälpsbegäran i papperskorgen i samma sekund som den svenska förlikningsdomen läggs på bordet?
En passus också, käranden överklagar sin egna stadfästa dom till hovrätten för att dom glömde ha med att svaranden skulle näststäda också dvs ta bort alla inlägg vilket dom glömt ta med som villkor i avtalet (vilket kräver prövningstillstånd och som troligen kommer att avslås)... frågor på det?
__________________
Senast redigerad av Yinool0401 2026-06-07 kl. 20:46.
Senast redigerad av Yinool0401 2026-06-07 kl. 20:46.